Situation Sthlm
Krönika: Ulf Stolt

Punkt utgång pratminus

Publicerad: 2020-05-27 10:50:48 Av: Ulf Stolt

Jag hittade en ny funktion i Wordprogrammet precis – längst till höger på dokumentet finns en klickbar symbol i form av en gammaldags radiomikrofon och under den ordet Diktera. Klickar man på mikrofonen ber den om tillgång till datorns mikrofon, en röd liten markering tänds på mikrofonsymbolen och sedan är det bara att tala.

Men det är något som liksom inte stämmer när fingrarna inte är med i processen att skapa texten, det blir inget flyt, ingen överblick, det som kommer ut skapas på en annan plats i hjärnan än där text fogas samman i meningar och har egentligen ingenting med skrivande som sådant att göra. Jag funderar på vad man egentligen kan använda detta till. Då hör plötsligt 1970-talet av sig och ber att få tillbaka sin roterande nummerskiva.

Tänk om fasran haft den här funktionen inbyggd i sin Olivetti reseskrivmaskin på 1970-talet när han stod i spelargången efter någon allsvensk skitmatch i elljus och tryckeriet där hemma på landsortstidningen snart stånkade igång och det fanns ingen tid att plåga ner ett gult manusblad i valsen och skriva rent. Pappersbanan var spänd, kasten laddade med typer, klichéerna på tork. Det enda som hanns med nu var att ringa till tidningens växel, be att få bli kopplad till mottagningen och sedan, med luren klämd mot axeln, slå i blocket med anteckningarna från halvlekarna och rakt ut i luren läsa in manustexten.

Ibland var det bara en notis, ibland hela matchreferatet över en halv sida som skulle extemporeras hem. Kanske en sidoartikel med några citat. Det lästes in med skiljetecken och allt. ”Punkt, utgång, pratminus”. Krångliga namn bokstaverades löpande under inläsningen: ”Djurgårdens hårdföre anfallare Dan Brzokoupil – förnamn david adam niklas, efternamn bertil rickard zebra olof kalle olof urban petrus ingvar ludvig – orsakade straffen som Åtvidaberg kvitterade på…”

I blocket kronologiska tidsangivelser per halvlek och någon mening om viktiga händelser: ”11 minuten. Tredje inkastet på fyra anfall. Backlinjen ser trög ut”, som stöd för berättelsen Blev det mål var det viktigt att få med tiden, vem som gjorde målet och vem som passade till det. Om han inte hann uppfatta det och det inte gick att utröna via kollegorna på pressläktaren gjordes en markering i blocket och detta kollades sedan upp i omklädningsrummet efter matchen.

Jag har bevittnat dylikt åtskilliga gånger. Stått bredvid de underligast placerade telefoner man kan leta upp – på väggen i en spelargång, på ett nedsläckt vaktmästarkontor, utmed landsvägen, i en sjukhusfoajé i Kalmar – och sett farsan klippa med ögonen bakom sina åttakantiga stålbågade glasögon, andas nervöst genom näsan och slå numret till tidningen med reportageblocket balanserande över ena låret. ”Växjö enkelviktor ärlig xerxes johan örjan komma Correspondentens utsände kolon ny rad rubrik hoppet lever efter sen kvittering ny rad ingress det var elva trötta kämpar som klev av efter nittio minuter i regnet på värendsvallen stavas viktor ärlig rickard erik niklas david sigurd vallen punkt nytt stycke…”

När han var klar kollade han alltid med telefonisten att hon fått med allt. Sedan gick vi mot bilen. Att missa en deadline var aldrig ett alternativ.

Bilden #273

Höghöjdsarbete

Publicerad: 2020-05-27 10:41:52 Av: Text & foto: Ulf Stolt

Puts har fallit av en fasad på ett hus på Södermalm. I stället för att resa byggställningar är Repexpressen där med ett par hantverkare i dubbla rep som gör jobbet. Det går snabbare och stör mindre än att resa en byggställning framför huset och utföra jobbet från den.

– Jobbar man hos oss som hantverkare ska man verkligen gilla att hänga i rep, säger Alexander Raoutinia som startade företaget för 25 år sedan.

– Oftast gör vi upphandlade jobb, underhåll inom industrin, broar, såna grejer. Det här är inte det vanligaste jobbet, men det händer. Folk brukar stanna och kolla, ta bilder, när vi jobbar på hus i stan.

Elina Adlersfeld

Säljare #39

Publicerad: 2020-05-27 10:01:34 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Johan Olsson

Elina Adlersfeld säljer tidningen i Solna Centrum. Hon har stått där ”lite ibland”. Förr stod hon i Sergelgången, men ”det är mindre folk där nu”.

Du är tillbaka och säljer igen, var har du varit?

– På behandlingshem. Har varit tillbaka i stan typ två-tre veckor, det är andra gången jag är här. Innan jag kom dit… jag har inte varit så djupt nere som innan dess – hemlös, ingen hjälp från nån, riktigt illa.

Hur har det varit?

– Det bästa behandlingshem jag varit på. KBT. Jag fick en adhd-diagnos, började med metadon, psykologiska samtal och hjälp med den biten, hjälp med boende. Blivit en extrem förbättring.

Joakim Åhlund

Bestämmare

Publicerad: 2020-05-14 12:58:43 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Johan Olsson

I ett av husen i den bevarade kulturbebyggelsen i Vita Bergsparken har Jocke Åhlund sin studio. Med sitt nystartade skivbolag med de båda etiketterna Gibbon och Chimp Limbs är tanken att samla all musik han släpper med olika band och konstellationer på ett och samma ställe. Och att bestämma mer.

I enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer sker intervjun med Jocke Åhlund via strikt digital närvaro – han klickar på länken med inbjudan till samtalet sittande med datorn framför gitarrväggen i sin studio uppe i Vitabergsparken.

– Fan vad modernt.

Med tanke på att Jocke Åhlund släpper egen musik mer eller mindre då och då hela tiden – antingen med Teddybears eller Ceasars eller Les Big Byrd eller Max von Sydow eller Smile (samarbete med Björn Yttling, red. anm.) eller med konstnären Jockum Nordström, så kände han att det var dags att samla produktionerna under ett paraply. Därför har han startat skivbolag.

– Jag har tänkt på det länge, men varit rädd att det ska bli en massa administrativt arbete, sånt är jag inte intresserad av alls. Jag vill bara kunna göra musik och släppa den utan att vara beroende av andra. Det är kul också – hitta på bra namn på labeln, hitta på snygga loggor så man kan göra snygga t-shirts.

Planen är inte att han främst ska signa artister, utan tanken är att ”om det är en artist jag ändå jobbar med så är det mitt skivbolag också, då bestämmer jag mer”. Men om någon dyker upp som han tycker är intressant ”så är det klart jag kommer göra det”.

– Tanken är lite att det är två olika etiketter, en heter Gibbon, den andra heter Chimp Limbs och de ska ha lite olika musikalisk inriktning. Gibbon ska var mer ”sell-out” bolaget, Chimp Limbs ska vara det smalare.

Det första som släpps på egna labeln Gibbon är singeln ”Hellre ingen alls än misslyckad” med Klara Keller, i höst kommer hennes debut-EP Hjärtansfröjd som han producerat. Jocke Åhlund har även producerat Håkan Hellströms album Rampljus, vars första del släpps i mitten av maj. Jocke Åhlund har satt tydliga avtryck som producent i båda fallen.

– Det kanske är för att jag har ett så stort ego, jag kanske inte borde sätta så stort märke i produktionerna, hålla mig mer i bakgrunden.

– Jag tiger inte stilla om det är nåt jag tror vi kan göra bättre, då säger jag det. Det tycket jag är en bra sida av mig som producent. Att hitta kärnan i låten, skala bort allt onödigt och ge melodin rätt ljudmässiga förutsättningar att träda fram är inte alltid så enkelt.

– Det betyder att man litar på det som är där, man litar på låten och texten. Har man gjort grundarbetet med det så handlar det ju egentligen bara om att inte sabba det, inte dränka det, inte måla över det med för mycket annat.

Han berättar om kärleken till ljud, om att sitta med lurarna framför farsans stereo som liten och lyssna på plattor och inte veta hur ljuden han hör uppstår.

– Jag vill åstadkomma den känslan igen

– hitta nåt ljud som inte direkt går att härleda. Men det blir svårare och svårare, för jag vet ju mer. Och det ska ju inte bara låta konstigt, det ska låta fint.

Jocke Åhlund vinklar datorn och visar delar av studions instrumentpark bakom sig.

– Jag gillar ju prylar av den anledningen. Men det blir ändå mycket piano, trummor och bas. Det finns en ådra i mig som är ganska traditionalistisk. Jag gillar inte sånt som är för syntetiskt och modernt, det ska ha lite mojo och patina.

Den sociala distanseringen i och med corona har lyckligtvis inte påverkat honom särskilt mycket.

Min verksamhet nu för tiden är ju mest att sitta i studio, inte så turnébaserat. Det var en del grejer utomlands med Les Big Byrd som blev inställt, vilket var synd. Men det är verkligen ingen fara för mig, jag är så otroligt lite påverkad av det. Jag är lyckligt lottad på det sättet.

Gatukonst

Skyddad duo vid Pustergränd

Publicerad: 2020-05-04 10:06:12 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Pia Stolt

1992 restes den 80 centimeter höga bronsstatyn ”Duo” av konstnär Thomas Qvarsebo i korsningen Brännkyrkagatan/Pustegränd. Genom åren har de båda figurerna emellanåt utsmyckats på olika sätt, alltid som en kommentar till tiden eller årstiden – i klassisk grön-vit Hammarby-merch i samband med Allsvensk premiär, med halsduk och majblomma om våren, var sin tjock vintermössa när det snöat, regnrock om hösten.

För några veckor sedan kunde man se dem iförda munskydd och skyddsvisir som en enkel hyllning till den pressade vårdpersonalen och dess heroiska arbete. Upphovsperson/er bakom den återkommande gatukonstnärliga utsmyckningen är för redaktionen okänd.

Våra säljare jobbar hemifrån. Precis som vanligt.

Precis som på gatan. Men digitalt.

Publicerad: 2020-04-09 12:22:04 Av: Text: Ulf Stolt

Vi ser ju helst att tidningen köps på gatan. Också fortsättningsvis. För det står alltjämt säljare där ute och säljer tidningar. Men under tiden som Coronapandemin påverkar människornas rörlighet på gatorna i stan, gör vi för första gången Situation Sthlm tillgänglig digitalt. För att hålla den här långsamma berättelsen om Stockholm igång även i tider av tomma gator och rekommenderad social distansering så ger vi den som inte har möjlighet att köpa tidningen en chans att göra det – och stödja alla Situation Sthlms säljare

Intäkterna från köpen av den digitala tidningen går till säljarna.

Detta som ett sätt att stödja dem som i och med Coronapandemin blivit av med en stor del av sin möjlighet till inkomst via tidningsförsäljningen, då antalet människor i gatumiljön minskat markant på grund av Regeringens och Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Den som kan köper tidningen på gatan som vanligt.

Den som inte kan köper den digitalt.

Vilket sätt du än väljer så hjälper du Situation Sthlms säljare att hjälpa sig själva. Och ser till att tidningen finns kvar.

Så här gör du: Scanna QR-koden direkt i Swish-appen eller swisha 60 kr till 123 213 60 83 och skriv SIT1 som meddelande, så får du ett SMS med en länk till tidningen inom en timme.

Precis som på gatan. Men digitalt.

Våra säljare jobbar hemifrån. Precis som vanligt.

Publicerad: 2020-04-09 12:18:06 Av: Text: Ulf Stolt

Vi ser ju helst att tidningen köps på gatan. Också fortsättningsvis. För det står alltjämt säljare där ute och säljer tidningar. Men under tiden som Coronapandemin påverkar människornas rörlighet på gatorna i stan, gör vi för första gången Situation Sthlm tillgänglig digitalt. För att hålla den här långsamma berättelsen om Stockholm igång även i tider av tomma gator och rekommenderad social distansering så ger vi den som inte har möjlighet att köpa tidningen en chans att göra det – och stödja alla Situation Sthlms säljare

Intäkterna från köpen av den digitala tidningen går till säljarna.

Detta som ett sätt att stödja dem som i och med Coronapandemin blivit av med en stor del av sin möjlighet till inkomst via tidningsförsäljningen, då antalet människor i gatumiljön minskat markant på grund av Regeringens och Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Den som kan köper tidningen på gatan som vanligt.

Den som inte kan köper den digitalt.

Vilket sätt du än väljer så hjälper du Situation Sthlms säljare att hjälpa sig själva. Och ser till att tidningen finns kvar.

Så här gör du: Swisha 60 kr till 123 213 60 83 och skriv SIT1 som meddelande, så får du ett SMS med en länk till tidningen inom en timme.

Viktoria Sjölunds Skinnarviksberg

Min Plats #271

Publicerad: 2020-04-03 13:57:12 Av: Berättat för: Maria Hagström Foto: Magnus Sandberg

Kvällarna brukade börja – och sluta – på Skinnarviksberget. Det var under den tid när Situation Sthlms säljare Viktoria Sjölund gick mycket på rejv. I dag kommer hon hit för att ha picknick och teckna.

Här på Skinnarviksberget har jag legat och svajat många gånger. Vi låg i groparna i berget och drack vin innan vi gick på Turbin, Docklands eller utomhusfester. Jag tycker om ambient. Musiken tar med mig på en mental resa där det inte behövs ord, den kan nästan försätta en i trans.

Jag var 23-24 när jag var här som mest. Jag hade en son som var mycket med min pappa. Pappa hade missat min barndom, jobbat borta på veckorna, drack mycket och det blev skilsmässa. Senare försökte han ta igen det med min son. Han blev en möjliggörare för mig att festa mycket och jag hade svårt att sätta gränser. Det går inte ha en fot i festarträsket och en i föräldraskapet. Men det förstod jag inte då och petade i mig festdroger. Vi tog syra som om det vore en tablettask godis. Så var det ända tills de allvarliga konsekvenserna kom. Du öppnade upp en värld som inte riktigt fanns och när den sen stängdes blev inget roligt. Man klarade inte skiftningarna, det tog knäcken på många. Några lever inte i dag, de har tagit sina liv.

Det jag ändå minns härifrån var mysiga samtal och mycket kärlek. Särskilt tänker jag på Peter som jag var kär i. Det höll inte för jag kämpade med mitt. In och ut för att bli clean. In och ut för att få ett boende. In och ut för att ta hand om grabben.

Det händer att jag i dag har picknick på Skinnarviksberget. Ibland sitter jag här och tecknar. Jag kommer från en konstnärsfamilj. Jag brukar teckna miljön, men den kan vara lite påhittad, jag tar ut svängarna. Bredvid berget har vi ”The Orb-tornet”. The Orb är legender inom ambientmusik och på ett skivomslag finns ett torn som är så likt det här. Och kolla vad vackert det är med Stadshuset och skuggan som går rakt ner i vattnet. Otroligt.