Situation Sthlm
En andra chans

Min Plats #266

Publicerad: 2019-11-15 14:31:28 Av: Berättat för: Maria Hagström Foto: Martina Holmberg

Att studera på Konstfack har varit Situation Sthlm-säljaren Frances Löfstrands mål sedan hon var tonåring. Nu åker hon äntligen ut till Telefonplan nästan varje dag, där hon har fått en andra chans.

Jag trivs vid Telefonplan, Konstfack ligger ju här. Jag har pluggat grafisk design och illustration i snart två månader och mår som bäst när jag är i skolan. Jag har alltid varit kreativ. Det började med vattenfärger som barn, sen akvarellfärger och när jag var 12-13 år höll jag på med Photoshop och bokstäver. Jag tyckte att det var coolt att man kunde skapa effekter med skuggor och 3D. I tonåren fastnade jag för grafisk design och sedan dess har jag vetat att jag vill gå på Konstfack.

Ett av de verk som jag är mest stolt över gjorde jag till Grafikskolans utställning. Det var ett lakan som jag hade strukit fast bilder på. Jag hade dokumenterat min pojkväns depression. Det låter hemskt, men han ställde upp på det och jag har också varit i den situationen – jag är deprimerad i perioder. Jag använde dokument som hade skickas till honom från till exempel soc och kopierade dem på utskrivna anonyma bilder av honom. Jag tycker om att använda kopiatorn och att jobba snabbt – det ska vara slarvigt.

För två år sedan kom jag in på Konstfack, men klarade inte av att gå i skolan på grund av missbruk. Jag var så besviken på mig själv och allt blev värre – jag gick från tjack till heroin. Men sedan i mars har jag gått till ”teamet” och får subutex, det funkar bra. Jag fick först ett nej från Konstfack om att skjuta upp mina studier, men jag låg på om att jag verkligen ville och de ändrade sig. Jag är tacksam för det. Det känns som att allt kommer att lösa sig, att jag har fått en chans. Så jag är jättemotiverad åka hit varje dag. Och efter skolan brukar jag ibland sälja Situation Sthlm vid Telefonplans tunnelbana, men mest vid Sergelgången med mina vänner som också säljer tidningen. Det gör att jag kan klara mig själv, ta hand om mig själv.

Strike Force

I Gatuplanet

Publicerad: 2019-11-15 14:25:44 Av: Text och foto: Ulf Stolt

Micha Mändli spelar Strike Force på telefonen nästan varje dag. Tricket är att ha flera batterier och se till att ladda dem hela tiden. Även i undanskymda eluttag i tunnelbanan.

Hur länge har du spelat?

– Det här spelet… inte så länge. Men jag gillar att spela spel, växte upp med det. ”Hockey-pong” – det där med två rattar och en grej som studsade. Sen kom Atari-spelen.

– Jag spelade både tv-spel och gick på arkader och spelade arkadspel. Jag har nytta av det i dag, har en grundförståelse för spelen, även om typ ”Super Mario” är väldigt olikt ”Call of Duty”.

Hur funkar det spelet du spelar nu?

– Man tar sig förbi olika levels, tjänar diamanter i bonus och sen kan man uppgradera och få sköldar och skydd och starkare vapen att skjuta med. Det gäller att inte förbruka sina olika superkrafter för snabbt.

Drar spelet mycket batteri?

– Ja, det gör ju det. Och mitt batteri är keff. Man måste ha flera batterier, se till ha dem laddade. Även i tunnelbanan – det finns vissa stationer man kan komma åt eluttag.

Stockholm förbereder sig för vintern

När vintern kommer

Publicerad: 2019-11-11 13:52:08 Av: Text: maria Hagström Illustration: Emma Hanquist

Blomsterurnor plockas in, polisen studerar kalendern, SL placerar kvastar och växelspett i spårfordonen och en långtradare med grillkol anländer till Skogskyrkogården. Och framförallt håller många koll på väderapparna, ofta flera gånger om dagen. För det gäller att vara redo.

Ormbunkssofforna i Kungsträdgården plockas bort, likaså försvinner 25-30 parkbänkar i Berzelii park. De tas in för vintern för att tvättas, målas och lagas. Löven borstas bort från vandringsstråk och gräsmattor, slängkälken ska snart placeras ut i Humlegården och staket har satts upp runt Kungsträdgårdens isbana. Trafikpolisen handlar raggsockar och långkalsonger, ställer bort motorcyklarna och tar med sig spadar och extra filtar i bilen vid väderomslag. Det är också under sen höst som många nya träd planteras, i år vid bland annat Vasagatan och Torsgatan. Och varje dag från mitten av oktober till den 16 november hängs julbelysningen på plats i centrala Stockholm, enligt ett körschema.

Det är mycket som måste förberedas i en stad när vintern är i antågande. Och det är många som ständigt håller ett vakande öga på väderprognosen. ”Har du sett att det snöar nu?”, brukar folk ringa och fråga Malinda Flodman på Trafikkontoret när den första vita vinterdagen kommer. Men är det någon som vet att snön faller över Stockholm så är det hon. SMHI och yr.no kollas flera gånger om dagen. Från mitten av oktober står Trafikkontoret och dess entreprenörer redo att rycka ut. Hur plogning och halkbekämpningen sköts påverkar många aktörer i staden. Bland annat PostNord som snart har sin högsäsong, den tid då det är ”bra snurr” och ”rena rama julverkstaden” i paketterminalen i Veddesta, men som också kräver vintertåliga medarbetare.

– Alla vet att vintern kommer, alla tar ett djupt andetag och kör på, säger pressansvariga Maria Ibsen.

Julhandeln börjar numera i höjd med Black Friday och extra personal – cirka 3 000 i hela landet – måste kallas in till transporter, kundservice och sortering av julkort och paket. Julkorten toppade någon gång på nittiotalet med nästan 60 miljoner julkort, ifjol var det 16,5. De flesta svenskar säger sig fortfarande vilja ha kort i lådan, men desto färre skickar. Paketen ökar däremot för varje år. Fram till 18 december i fjol hade svenskarna shoppat julklappar för knappt 7 miljarder kronor på nätet.

– Det är viktigt att ha bra prognoser så att vi vet vad man ska hantera. Det är det stora pusslet som ska läggas varje dag under den här perioden, säger Maria Ibsen. När julhelgen är över kan brevbärarna andas ut lite, svenska folket har shoppat sig utmattade. Men i början av januari kommer nästa vända – returerna.

Läs hela reportaget i Situation Sthlm #266

Rönells

Håller skeppet sjunkande

Publicerad: 2019-11-11 11:27:33 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Anneli Hildonen

Sedan 1990 har Pekka Särkiniemi utvecklat sin fladdermusradar mellan hyllorna på Rönnells antikvariat. Med Håll Tjeften förlag har han hållit i utgivningen av ett sextiotal verk – både böcker och skivor – och arrangerat över 1000 evenemang i bokhandeln på Birger Jarlsgatan 32. Att han har företagets logotype tatuerad på baksidan av vänster triceps säger vad det säger.

Ovanför en gräddvit rokokofåtölj en trappa upp i det som brukar tjänstgöra som loge under evenemangskvällarna, på en smal ledig väggyta mellan bokhyllorna till höger innanför saloondörrarna, sitter ett inramat svartvitt fotografi av Sonic Youths tidigare gitarrist Thurston Moore. Bilden är också tagen precis där – på fotografiet sitter han i den gräddvita rokokofåtölj som bilden nu hänger ovanför.

Pekka Särkiniemi skjuter en bunt grafiska blad till andra sidan det avlånga bordet och sätter sig i stolen vars rygg lagats på två ställen med grå silvertejp.

– Vi hade en tanke ett tag att kända personer som var här skulle sätta sig där i fåtöljen och bli fotograferade, men det blev inget av det sen.

Tre-fyra gånger i veckan är det loge här uppe. Förra året genomförde Rönnells antikvariat 108 evenemang.

– Varje gång jag öppnar mailkorgen har jag ett förslag från nån. Jag tackar nej till nio av tio grejer, och då tackar jag nej till kända namn. Jag går på känslan, att det är nån sorts Rönnells-mix. Tanken är att det ska bli bra för bokhandeln. Och det jag själv tycker är roligt så jag orkar hålla på.

Pekka Särkiniemi har jobbat på Rönnells antikvariat sedan 1990. Han hoppade av gymnasiet – gick fyraårig teknisk linje – och började i stället jobba, bland annat på en verkstad och ett bryggeri, tempoarbeten. På en av arbetsplatserna träffade han en arbetskamrat som tipsade honom om litteratur och musik han inte tidigare exponerats för. Han började spela bas i ett punkband och tanken föddes att plugga på Komvux.

– Jag bodde i Botkyrka då, där höll KSMB till, vi hade samma replokal ett tag. Nu spelar jag bara hemma, några New Orderbasgångar på morgonen när jag kliver upp. Lite bara, sen lägger jag ifrån mig basen. Men jag gör det varje dag.

Som en uppgift i svenskan på Komvux gjorde han en analys av Thorsten Jonssons novellsamling Fly till vatten och morgon.

– Trodde inte jag kunde skriva vykort, knappt. Men jag la ner hela min själ i det och fick tillbaka texten – betyget femma och det stod ”Lysande”. Jag fick en oerhörd kick.

Läs hela reportaget i Situation Sthlm #266

Södermalm – husen, historien, människorna

Syn på söder

Publicerad: 2019-11-11 11:01:39 Av: Tex: Ulf Stolt Foto: Anneli Hildonen

Med boken Södermalm – husen, historien, människorna har Ann Katrin Pihl Atmer låtit 394 byggnader från olika århundraden berätta stadsdelens kulturhistoria. För ingen annanstans i staden har man århundradena så tydlig och så nära inpå sig som på Södermalm.

Vi har pratat om hennes kommande bok, praktverket Södermalm – husen, historien, människorna en knapp timma, när hon reser sig från där vi sitter, stänger det exemplar av boken som under tiden legat uppslagen på bordet med Post-It-lappar i överkant, och leende säger till fotografen:

– Du vill inte se mitt skrivbord, det är så rörigt.

Vilket visar sig inte vara någon överdrift: travar med papper, utskrifter i buntar av delar av boken, blandat researchmaterial, kartor, faktablad om hus med Stadsholmens logotype på, brevsorterare, märkta och omärkta mappar, pappershögar, utskrivna detaljbilder av hus, manushögar med handskrivna anteckningar.

– Till en viss gräns har jag ordning… men jag får göra så att jag kopierar nytt när jag inte hittar det jag söker.

Hon justerar sin stol lite närmare skrivbordet på fotografens instruktion.

– Det är ett fint ställe att sitta och jobba på. Jag brukar titta ut på gatan, även om det inte händer så mycket. Huset är byggt 1918, han som byggde det hette Östberg – inte släkt med arkitekten Ragnar Östberg – och arbetade med trävaror, handelsman. Han bodde här bara ett fåtal år. Jag träffade hans dotter precis när vi flyttade in, hon kom hit och sa att det inte var ett lyckligt hus. Föräldrarna skilde sig så småningom.

Skrivbord står i vinkel mot fönstren, med utsikt mot gatan nedanför, husen mittemot och det står två träd som hon kan urskilja årstidernas skiftningar i. Hon har sett dem både blomma och släppa sina löv några gånger under arbetet med boken.

– Det har nog tagit två år. Minst. Första gången den blev klar var 2014, men sen har vi hållit på väldigt mycket från förra hösten till nu. Det här en del av ett större jobb om stadsdelarna i staden, men det blev så mycket så då skar vi ut Södermalm. Både Kungsholmen och Gamla Stan är ganska långt gångna bokprojekt, även en bok om Norrmalm och city är planerad.

– Hela Stockholms 1600-talshistoria finns ju där, visserligen rivet, men man kan ju i alla fall berätta den historien om det som funnits tidigare.

ANN KATRIN GUNNARSDOTTER PIHL ATMER
FÖDD: 3 april 1940 på Östermalm
GÖR: Är fil dr och docent i konstvetenskap med arkitekturhistoria som specialitet. Tidigare intendent och utställningschef på Arkitekturmuseet. Skrivit flera böcker om arkitektur och bebyggelse.
AKTUELL: Med boken Södermalm – husen, historien, människorna, med bilder av Nino Monastra.

Läs hela artikeln i Situation Sthlm #266

Krönika: Ulf Stolt

Hon ringer ibland från Paris

Publicerad: 2019-11-05 14:03:10 Av: Ulf Stolt

Hon ringer ibland från Paris. Senast det skedde satt hon och läste sina läxor vid ett bord på Shakespeare and Company och hade fått hjälp med fonetiken av en i personalen som också läst samma nybörjarkurs i franska på Sorbonne som hon läser. Klippt lugg. Har cigarettetui. Och stannade på marken när hon senast hade vänner på besök som ville åka upp i Eiffeltornet då det inte är sådant man gör om man bor i stan. Delar lägenhet sedan några veckor i tionde med en jämnårig tjej hon träffat via en Facebook-grupp för svenskar i Paris.

Har skaffat franskt bankkonto och kort för att underlätta löneutbetalningen och inte få allt i cash för ”man bränner pengarna snabbare när man har kontanter”. Och för att man måste ha det för att få skriva på ett hyreskontrakt. Jobbar på en sportbar i Montparnasse. Åker Uber hem på nätterna. Eller hyr en elektrisk cykel via en app om det inte är för sent. Har framtidsplaner. Ska hem över jul men tillbaka sedan och läsa B-kursen och fortsätta på sportbaren och lägenheten har de till juni månads utgång och då är det ”lika bra att stanna tiden ut”. Sedan jobba hemma några månader. Sedan tillbaka igen. Sedan läsa klart det som släpar här hemma, sedan tillbaka. För ett riktigt jobb och återstoden av livet. Är planen. För tillfället. När jag frågade henne hur man äter elefanten – åsyftande en kanske för långt framdragen drömhorisont och hur det kan förvilla och snäva till det – gissade hon fel. – En tugga åt gången. Hon skrattade. Jag berättade om alla uttröttade Navy Seals som också svarat fel. Sedan la vi på.

Hon har svarta Doc Martens. Och för stora tröjor ibland hon fått av mig. Kavaj. Jeans med hög midja. Utsvängda. Kanske en svart rock emellanåt. Avslutar alltid sina mess med två hjärtan och undrar alltid om jag är sur på henne om jag glömmer att svara med två hjärtan i slutet av mina svar. Tycker om handväskor. Läste Pär Rådström som jag skickade med henne en eftermiddag på La Coupole när hon brände det sista av studielånet på en lunch hon inte hade råd med så jag fick swisha lite nödmynt. Hittar i Metron. Har köpt ett par AirPods men har dem aldrig när hon åker tunnelbana eller går hem på kvällarna.

Föredrar vitt vin. Lyssnar på Mama Cass. Går ensam på bio mitt på dagen. En gång promenerade vi hela femte avenyn upp från Washington Square Park och stannade på Godivas och köpte chokladdoppade jordgubbar och sneddade sen över gatan in på Tiffanys. Hon hade läst Truman Capotes bok tidigare samma vår. Köper dyrt smink. Exklusiva hudkrämer. Foundations.

Hon ringer ibland från Paris. Har hört henne köpa frukost, dirigera taxibilar och fråga efter vägen i tunnelbanan på nylärd, lite vinglig franska.
Stadsljud i bakgrunden. Människor. Prat. Trafikbuller. Det där interurbana suset som alla avstånd bort härifrån förser sig med. I en värld som nu tar sig in och de tar sig ut i och man sitter där och lyssnar till ljudet av deras värld, från en annan plats, i en annan tid, och insikten sköljer sig in. Att nu är det de som vänder upp mot världen. En utblick breddas, en annan börja snäva in, smalna av. Hon ringer ibland från Paris.

Köp senaste numret av en säljare på stan – Du kan också stötta Situation Sthlm med en gåva till Swish: 123-276 11 04 – Ditt bidrag hjälper oss att fortsätta hjälpa hemlösa människor att hjälpa sig själva.

Gata fram och tillbaka

Renstiernas gata 19.46-20.17

Publicerad: 2019-10-31 12:10:29 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Magnus Sandberg

En hund som skäller på en trappavsats, EU-migranter som samlas och äter, ett krossat skyltfönster, en busvisslande cyklist och ett upprop till de boende. Utmed Renstiernas gata blir kvällen vad den blir.

Det går inte att utläsa den klottrade taggen ovanför vändkorset in till byggarbetsplatsen i kurvan där gatan börjar. På det låga smidesstaketet innanför den smala planteringen med några träd mittemot muren, med ryggarna mot gatan, sitter fyra EU-migranter. En av dem har tre baguetter i en papperskasse som han bryter bitar av och delar ut till de andra. Mannen bredvid honom har ett stort paket skivad korv öppnat liggande i knät som de alla turas om att ta skivor av. Ingen av dem säger ett ord till varandra på en lång stund när de väl börjat äta.

Information på orange skyltar: gående till Fotografiska och Birka Cruises hänvisas via Slussen, gående mot Nacka och Vikingterminalen hänvisas till Folkungagatan. På första avsatsen i Albert Engströms trappor har en äldre man och en kvinna stannat till med en liten hund. Den står mellan dem, blicken upp mot trappan, och skäller och de försöker få tyst på den.

Från Tjärhovsgatan kommer en man med en matleverans gående, tittande på dörrsiffrorna och ner i sin telefon. När han kommit fram till Big Ben på hörnan går han över gatan, sedan tillbaka i riktning Tjärhovsgatan igen, blicken alternerande mellan telefonen och fasaden. En buss svänger ut på Folkungagatan lite tvärt och en cyklist som passerar på insidan busvisslar. För andra gången på inte så lång tid har någon krossat skyltfönstret till butiken i hörnet Kocksgatan. Glasrutan på dörren är tejpad och det ena skyltfönstret är lagat med en provisorisk ruta och tejp. Innanför rutan glassplitter på golvet, en rejäl stenbumlig – troligtvis den som gick genom rutan – inlindad i den DN den nu ligger på innanför fönstret. En gammal man med rullator sitter och röker utanför Seven-Eleven. Tre personer stiger av och tre stiger på 3: ans på buss i riktning Karolinska sjukhuset.

Högst upp i trappan till Vita Bergsparken från Skånegatan står två unga tjejer, armbågarna mot räcket. När jag passerar under dem känner jag cannabisdoften tydligt. En man med barnvagn stannar snabbt till vid miljöstationen och sorterar. Han kastar i olika behållare och någonting smutsar ner hans händer. Han öppnar skötväskan, tar upp ett paket Babywipes och torkar händerna med dem. När han är klar kickar han upp bromsen på vagnen och fortsätter Renstiernas gata ner. Banhof meddelar på en stor banderoll på berget vid sin entré att de numera klimatanpassar – inga mer ångmoln över vägen vintertid. På dörren till nummer 36, ett inplastat informationsblad till de boende om att Malongeparken i närheten är hotad – stadsbyggnadskontoret planerar ett femvånigshus i parken. Från Gotlandsgatan kommer en blå bil – lite för snabbt, lite för otät förgasare – och tar höger och bryr sig inte om att stanna för damen med cykel vid övergångsstället vid Ringvägen

Tomas Liljebrink

Säljare #405

Publicerad: 2019-10-31 11:50:31 Av: Ulf Stolt

Tomas Liljebrink säljer tidningen i Sergelgången och vid Solna centrum. En av hans favoritplatser i stan är Gåstorget i Gamla Stan.

Vad hade du för jobb tidigare?

– Jag jobbade som diakonassistent i Klara kyrka i fem år, fram till 2011.

Hur var det?

– Det är det roligaste jobb jag haft. Jag förvaltade fem hus på en ö söder om Lilla Essingen, Lindholmen, som jag renoverade. Det var igenvuxet och läckte. Det var läger, dop och gudstjänster där sen, kurser. Det var främst för att hjälpa kvinnor vi restaurerade husen, gömde en del kvinnor där som var våldsutsatta, några flyktingar.

– Och jag var med och startade en second-hand-butik i Masmo.

Simon Matiwos

Vill hålla ortens poesi vid liv

Publicerad: 2019-10-04 15:05:17 Av: Text: Maria Hagström Foto: Privat

För fyra år sedan vann Simon Matiwos Svenska mästerskapet i Poetry Slam. Han är även en av grundarna till tävlingen Ortens bästa poet, som lyft fram poeter och berättelser från förorter.

I fjol meddelade föreningen Förenade Förorter att tävlingen läggs ner. Nu åker de i stället på turné med några av de tidigare vinnarna.

– Tävlingen har gett ett eko och vi vill hålla Ortens poet vid liv, säger Simon Matiwos.

I samarbete med Kulturhuset Stadsteatern kommer föreställningen Ortens bästa poet on tour till fem förorter i Stockholm: Skarpnäck, Farsta, Husby, Östberga och Vällingby. Med start 19 oktober, bjuder de på gamla favoriter och nyskrivet material.

– Vill satsa mer på poesi som konst. Ortens bästa poet har varit en familjefest, ett sammanhang för människor och ett sätt att lyfta förorten. Nu är det fokus på konstformen. Och poesi och konst ska vara gratis, tycker vi, och finnas även för dem som inte har råd att gå på Dramaten.

FOTNOT: Se Förenade Förorter på facebook för information om turnen.