Situation Sthlm
Gata fram och tillbaka

Gösta Ekmans väg, Hägersten 10.24-10.57

Publicerad: 2022-08-16 10:20:17 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Magnus Sandberg

Tre personer med en rullväska, en pojke med en boll, 26 trasiga vindrutor i ett ställ, ljudet av metall mot metall vid ett ställningsbygge och ett slanglås runt en bänk. Samma förmiddag utmed Gösta Ekmans väg.

Två kvinnor, en i röd jacka, en i mintgrön, promenerar snabbt gångvägen i nordostlig riktning bort från vändplanen och kvinnan i grön jacka kastar ett papper i papperskorgen när de passerar den utan att nämnvärt slå av på takten. Från gångvägen genom skogen som krokar på trottoaren nere vid vändplanen hörs en mamma som sjunger ”Idas sommarvisa” för barnet i vagnen. Hon låter orden komma sakta och sjunger med mjuk och vänlig röst. Vid hållplatsen för buss 907 mot Fruängsgården/Gröndal har man fäst bänken vid stolpen med ett svart slanglås.

Till vänster om porten till bilglasföretaget ett ställ där de skadade vindrutorna placeras efter att de bytts ut, det är 26 trasiga och utbytta vindrutor i stället. En grå bil väntar på p-platsen till höger om dörren, en röd bil har just backat in och en tekniker inspekterar en spricka i nedre hörnet av vindrutan. En skylt på en stolpe om en förestående lägenhetsförsäljning från ett mäklarföretag har tagit rejält med stryk av de senaste dagarnas regn.

Huset med förskolan Typografen i brunt trä med gula, röda och blå fönsterkarmar och andra detaljer, ut mot gatan en lång röd trappa i metall som diagonalt klättrar ner utmed gaveln, under trappan några barnvagnar parkerade. På lekplatsen utanför en grupp barn, några utspridda pedagoger. En äldre man i blå rock passerar på trottoaren, en pojke på lekplatsen sparkar en neonfärgad fotboll mot staketet, han springer efter den. Och precis som mannen passerar frågar pojken:

– Hej. Vad heter du?
Mannen stannar till, svarar:
– Jag heter Valter, vad heter du?
Pojken lyfter upp bollen, tittar på mannen.
– Jag heter Mahmoud.

Sedan vänder han sig snabbt om och springer bort till de andra barnen på lekplatsen som stojar runt ett bord. Uppe i backen får en bil tag på en parkeringsplats.

Luckorna låsta i det röda sophuset vid infarten till en av parkeringarna framför ett av åttavåningshusen. Det dånar av metalliska hammarslag från ställningsbygget utmed kortsidan på ett av husen i början av gatan, ställningsmaterialet i högar på parkeringen och i slänten intill. Tre personer, en av dem med en rullväska, kommer ut från ett av husen och går fram till sidan av gatan och stannar där, spanar upp och ner, ställer sig sedan mellan två parkerade bilar, spanar vidare gatan upp och ner, ser ut att konsultera sina telefoner och varandra, trion ger ett lite oroligt intryck. Efter en kort stund går de tillbaka upp på trottoaren igen och fortsätter gatan bort mot vändplanen. En grå bil uppkörd under ett träd på gräset bakom skylten för bostadsrättsföreningen Oväder 1. I hörnet Stjernströms väg en gul långtradare från ett fraktföretag som stannar till och släpper över en cyklist innan den gasar upp igen och förbereder sig för den stundande, skarpa högersvängen.

Nackas hörna

Min plats #296

Publicerad: 2022-07-27 09:39:46 Av: Berättat för: Maria Hagström Foto: Anneli Hildonen

Nackas hörna vid Katarina Bangata betyder mycket för Situation Sthlm-säljaren Victoria Sjölund. Här vill hon hedra sin pappa. Att vara bajare har
gått i arv i flera generationer.

Pappa var en riktig bajare. När jag var fyra-fem år skrev han in mig i Bajens medlemsklubb. Jag visste knappt vad en fotboll var när jag började få medlemstidningen på posten. Det här var pappas ställe. Här träffas bajare på julafton, men tyvärr har jag ofta jobbat då. Jag serverade öl till dem i stället, har jobbat på många Söderkrogar. Nu bor jag runt hörnan på boendet Monumentet. Jag sätter mig ofta en stund på en bänk i närheten för att få lugn och ro och samla kraft.

Min pappa hade en flamma en gång, Kerstin heter hon, som bodde nere på Ringvägen. Jag var tonåring då. När jag var över 20 år hade de gjort slut men jag och min son bodde hos henne i omgångar. Hon var en sån där riktig klippa, en pärla. Hon ställde alltid upp. Vi har behållit kontakten. Pappa dog 2014 av Korsakoffs sjukdom, allvarlig alkoholskada. De sista tolv åren var han på ett vårdhem i Regnsjö. Socialen sa att de inte hade några vårdplatser i Stockholm och skickade honom långt åt helvete. Pappa var byggnadsarbetare hela sitt liv, men på slutet var det det där han fick. Jag ville hålla i begravningen och få ett avslut, men jag blev misshandlad och låg på intensiven. Därför är vi vid Nacka Skoglund-statyn, för att jag vill hedra pappa.

På hans gravsten brukar det sitta en Bajenhalsduk om vintern. När sonen var liten gick vi på matcher tillsammans. Vi satt på familjeläktaren, pappa tyckte att det var för stökigt för barnbarnet på den andra. Bajen betyder jättemycket för mig eftersom det har gått i arv till sonen. Jag är enormt stolt över min son, han är en självgående vuxen man i dag. Ibland går han och jag och tittar på nån match. Det är jätteroligt. Traditionen går vidare. Jag vet att pappa skulle bli glad av att se oss båda där.

Nils-Otto

I gatuplanet

Publicerad: 2022-07-12 10:08:40 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Johan Olsson

Nils Otto Nygren har en bild han tagit av Skå-Gustaf Jonsson – ”han står med pipan i handen och har en basker på sig”.

Nu har han en liknande basker på sig. Och ny mustasch.

Var har du fått baskern från?

– Min son. Jag har lånat baskern av honom. Han är utbildad inom Skara regemente, han är kock där.

Vad är det för symboler i den?

– Det ena är ett märke från Skara regemente, artilleriet. Det andra märket är Republikanska föreningens pin, jag är ju rojalist, får inte glömma bort att slottet ligger i Gamla stan. Baskern är svart men inte så varm, jag har ju haft andra svarta kepsar tidigare.

Har du haft mustasch förr?

– Nej. Jag har haft helskägg tidigare, men nu tänkte jag att jag skulle testa att ha mustasch. Det är första sommaren med mustasch, när Hammarby vinner allsvenskan rakar jag bort den.

Tar dagen som den kommer

Turist

Publicerad: 2022-07-12 10:05:20 Av: Text & bild: maria hagström

Magnifika museum, ruckel och kojor och en stadsdel ”där man tar dagen som den kommer”. Det är delar av den berättelse om Stockholm som turisterna möter. Situation Sthlms reporter Maria Hagström har turistat i sin egen stad, tagit tre populära turer med tre olika fordon – buss, båt och Segway – genom ”den vackra staden på vatten”.

Hållplats Skeppsbron.

– Ursäkta, var ligger Slottet? En turist med östasiatiskt utseende ser förvirrad ut.

Jag pekar på slottsbyggnaden intill. Hon blir förvånad, trodde att det var något pampigt ställe på andra sidan vattnet. Hon vill gärna se vaktbytet. När hon styrts om i rätt riktning anländer den röda Hop-on-hop-off-bussen. På det övre planet är det nästan fullt med folk.

Mest utländska turister, många européer och särskilt tyskar, låter det som. De flesta är femtio plus, två barn åker med. I de röda hörlurarna hörs svängig telefonkö-musik med en hel del elgitarr. Någon klappar skämtsamt i takt till musiken, ett av barnen knäpper med fingrarna. Ett gäng kvinnor pratar, men de flesta börjar lyssna koncentrerat när musiken tystnar och den förinspelade guiden, som finns på fjorton språk, inleder sin berättelse om Stockholm

Läs mer i Situation Sthlm #296

Emil Jensen

På två hjul

Publicerad: 2022-07-05 22:29:41 Av: Text: Maria Hagström Foto: Margareta Bloom

Artisten och ordkonstnären Emil Jensen tar sin lådcykel, packad med gitarr, kaffe och solceller, ut på vägarna. 400 mil och nästan 40 spelningar om livets snillrikedom och fred på – och med – jorden. Cykelturnén ”Än susar skogen” startar och slutar i Stockholm.

Det är en dum idé att cykla med gitarren på ryggen, den blir som ett segel i motvinden. Det lärde sig Emil Jensen under den förra cykelturnén för 15 år sedan. Så den här gången blir det med en lådcykel han beger sig ut på södra Sveriges vägar. I 400 mil. Det blir många snurr med tramporna, men om hans kompis ”den galna uppfinnaren” lyckas få till en mackapär som maler kaffebönor med hjälp av centrifugalkraften så får han riktigt fint ”gokaffe” längs vägen.

I väskan finns kläder för en vecka, sen får han tvätta. Med sig har han också en liten solpanel som ska hålla liv i dator och mobil, där bland annat kartan finns.

– Men jag är verkligen riktigt dålig på att läsa kartor och att följa instruktioner. Jag tänker mest fråga människor om vägen. Det blir säkert spännande vilsecyklingar, men också trevliga bekantskaper. Jag vill hitta de mysiga små vägarna, säger Emil Jensen, musikern, poeten och radioprataren, men inte cyklisten – egentligen.

– Jag cyklar i stan, men inte så långa turer i övrigt. Blir det nåt fel på cykeln kommer jag vara helt handfallen. Men jag har ett nummer jag kan ringa.

Numret går till cykelkunniga Måns i Bagarmossen. Tyvärr lite långt bort ifall Emil Jensen får rejält krångel utanför Halmstad.

– Jag får hoppas på människors välvilja längs vägarna.

Läs hela intervjun i Situation Sthlm #296

Krönika: Ulf Stolt #296

Sofia, sommarnatt

Publicerad: 2022-07-01 11:57:45 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Johan Olsson

Det var något larm som gått igång från ute på gatan på andra sidan gården, det lät ungefär som om någon stoppat ner en skäggtrimmer i en hink yoghurt.

Jag var uppe mitt i natten i vad som Jack Kerouac skulle ha kallat ett pisscall, det hade precis börjat ljusna över taken och jag såg till att inte titta upp på klockan på hallväggen på vägen tillbaka, för att slippa börja räkna timmarna till dess telefonen var satt att ringa. Jag lyssnade i glipan vid balkongdörren. Larmet mumlade vidare. Kom definitivt från någonstans ute på gatan. I en lägenhet i huset snett emot, den med den gigantiska tv-apparaten som står på hela dygnet, var två stearinljus tända på ett bord. Någon gick genom vardagsrummet. På tv:n bakom rullade en film – människor i en bil på en väg genom ett vinterlandskap, jag kände igen Emma Thompsons profil i en närbild. Annars släckt i de flesta fönster. På en balkong på huset bredvid en vit blus och ett par jeans på två galgar på vädringshängaren, plaggen svajar när vinden får fart i glipan mellan husen en bit bort och trycker sig in mellan huskropparna, löven på träden rasslar.

Det slår i en dörr några gårdar bort – det är fyra olika gårdar som gränsar in här, med murar och höjdskillnader som håller dem isär – och en kvinna och en man drar sina cyklar ut över gården mot ett cykelställ. Stannar. Pratar. Lite för högt, man kan anta att det inmundigats ett antal enheter. Låser sina cyklar, står kvar och pratar lite till, öppnar sedan dörren och går in i trapphuset och låter den obekymrat slå igen bakom sig. Några måsar på taket mittemot iii-ar och tjafsar. Byter plats. De har svårt att få ro så här strax före sommarsolståndet, flyger rundor mellan husen, iii-ar, tjafsar, håller fler än sig själva vakna. Från långt bort hörs ljudet av ett utryckningsfordon som rör sig från öster till väster och sedan hörs allt svagare tills det helt dör bort.

Det spolar i en toalett på någon av våningarna ovanför. Det väser i väggen bakom mig när vattnet rusar genom rören mot en lägre punkt. Några ungdomar kommer nedför gatan, jag hör dem först, deras obekymrade röster som mäter sig mot stadens nattljud, sedan ser jag dem under några sekunder när de passerar i glipan mellan husen. Tre pojkar. Två flickor. De passerar, går genom korsningen, deras röster blandas sedan bort bakom husväggarna. Jag önskar dem allt det de ännu inte vet och avundas dem alla dagar de vid det här laget omöjligt begriper att de aldrig får tillbaka.

Måsarna iii-ar och tjafsar. En kylskåpsdörr öppnas och stängs i en lägenhet i huset till vänster, i det bleka ljuset som ljungar till en man i blå kalsonger som dricker några klunkar ur en karaff. När trafikljusen slår om kan jag se det svagt reflekteras i fönstren på dumplingsstället längre upp på gatan, det har jag inte noterat tidigare.

En bil stannar till. Logotype från ett vaktbolag på dörren. Han går ur bild bakom huset mittemot och efter kanske en minut tystnar larmet. Efter ytterligare en minut är han tillbaka vid bilen, talar i telefon: ”Vet inte, inga märken, inget trasigt, stängde av och slog på igen”. Måsarna iii-ar och tjafsar. Precis när jag stänger balkongdörren slår Sofia sitt första slag. På väg in i sovrummet försöker jag att inte räkna de efterföljande.

Kultur

Parkteatern satsar på Plattan

Publicerad: 2022-05-30 14:21:49 Av: Text: Maria Hagström Foto: Jean-Baptiste Béranger/Stockholms stad

Parkteatern fyller 80 år och firar med rekordmånga programpunkter. Dessutom går Parkteatern ihop med ”På Sergels torg” och satsar på kultur på Plattan. Varje onsdag och fredag hela sommaren spelar DJ’s klockan 11.30-13.30, för dem som vill lyssna och luncha i solen eller dansa.

Ett flertal föreställningar finns på Sergels torgs program, allt från dockteater till cirkus. Bland annat Red Hot Condition, som är en cirkusshow med funkmusik som tar upp dagens fitness-boom och utseendehets. Här kommer även klarinettisten och kompositören Lisa Grotherus spela med en kvintett, DivineOpera köra allsång och underground-fenomenet Dekula Band bjuda på soukous-musik influerade av african rumba, salsa, makossa, zouk, reggae, jazz och blues. För att nämna några.

Satsningen går att följa på Instagram @pasergelstorg

Gata fram och tillbaka

Vegagatan 10.16-10.46

Publicerad: 2022-05-30 14:21:42 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Magnus Sandberg

Två tvekande parkeringsvakter, 26 smala stående fönster, en vit lucka som målas svart, en tornkran som kräver plats och lådan till ett strykjärn på ett uteserveringsbord. Vegagatan är inte längre än sitt eget kvarter.

Det står en motorcykel och en moped parkerad i rutan märkt MC, en p-plats ner från början av gatan i hörnet Observatoriegatan. De båda parkeringsvakter som går förbi stannar till och kollar – båda fordonens respektive framhjul tangerar parkeringsrutans långlinje och det tycks finnas utrymme i förordningen att beivra detta. De går runt, kollar lite, pratar sinsemellan, en av dem tar en bild med telefonen. Sedan släpper de det, går gatan ner, ingen lapp skrivs.

Balkongskyddet i grått tyg på översta våningen är rejält sönderblåst, det hänger i tre sjok och fladdrar mellan spjälorna. Det är 26 smala stående fönster utmed gatan, till höger i porten en skylt med en mosad cigarett och texten: ”Rökning förbjuden. Vårt kontor fylls av röklukt annars. Tack för visads hänsyn”. Strax till vänster under flaggan märkt Artofficial Agency står en man på huk med en sprejburk och målar en tidigare vit metall-lucka i fasaden svart. Från luckan och snett ner i källaren går ett svart fraktband, rummet i övrigt tomt, en dörr på glänt i ena hörnet. Intill en sopkvast lutad. Det står en grå cykel låst i ramen vid stupröret med ett rejält kättinglås. I cykelkorgen en slängd, vit servett.

En sektion i slutet av gatan ner mot Odenplan är genomfartsmässigt påverkad av ett omfattande renoveringsjobb – en stor tornkran, speciellt lämplig för tunga lyft i innerstan, tar en stor del av gatans bredd i anspråk. Kranen, en Spierings SK597-AT4, är självresande på ett fyraxlat chassi, har en 48 meter lång arm och kan bli 58 meter hög. Kranen kan lyfta sju ton på 14 meters radie och klarar att lyfta 1,7 ton längst ut i kranens arm. Mellan kranens båda röd-vita stödstag och byggställningen vid fasaden mittemot som täcker över trottoaren går det att snirkla emellan med en bil. En röd budbil och en mindre lastbil som ska lämna av någonting vid bygget står några sekunder och tvekar om hur och vem som ska köra på vilket sätt, när de möts strax innan varningskonorna. En man i grå, midjekort jacka, tvekar några steg och tittar upp mot byggställningen, sedan fortsätter han in under den i riktning Odenplan.

Mellan två parkerade bilar ligger en grå högersko, knuten, av träningsmodell. På första våningen av byggställningen, på avsatsen där trapporna börjar, ligger gipsskivor och balar av isolering under blå presenningar, bredvid dem buntar med annat isoleringsmaterial samt säckar med cement. På ett av borden på uteserveringen – på en skylt i ena fönstret står ”Don´t worry, eat curry” – till restaurangen på andra sidan gatan, kartongen till ett strykjärn. Vid bordet intill, på den gröna filten under borden, två säckar blomjord staplat. En ung flicka i vinröd jacka kommer runt hörnet från Odenplan. När hon passerar en gul och blå Big Bag på gatan slänger hon sitt – förmodar jag – tomma cigarettpaket i den, saktar ner och tänder och sneddar sedan över gatan mot porten precis före byggställningarna.