Den största omställningen av socialtjänsten arbete på över 40 år – så beskrev socialtjänstministern lagförslaget som nu har röstats igenom. De politiska partierna har varit ovanligt enade – den gamla socialtjänstlagen hade för många år på nacken. Över fyra decennier. Skriven i en annan tid. Den fungerade inte längre och följdes inte. Socialtjänstlagen, SoL, är i grunden en rättighetslagstiftning. Den handlar inte om vad medborgarna inte får göra, den handlar om vad samhället kan göra för dem.

– Men det har blivit för mycket att individen själv ska kräva sin rättighet. Jag vill se att socialtjänsten kliver in mer i sin skyldighet och söka möjligheten att ge stöd och hjälp, än söka möjligheten att avslå. Ekonomin hade blivit för drivande och styrande, säger socialrättsjuristen Monica Engström som deltog i utredningsarbetet av lagen.

”Det har blivit för mycket att individen själv ska kräva sin rättighet."

– Den nya lagen kräver ett förändrat förhållningssätt. Socialtjänsten ska i större utsträckning vara framåtlutad, i stället för att hålla emot. Man får inte glömma att människor ska ha drägliga och goda levnadsförhållanden. Från och med juli gäller en ny socialtjänstlag, uppdaterad, förändrad och språkligt moderniserad – som att ”skall” har bytts till ”ska” och ”missbruk” ersatts med ”skadligt bruk eller beroende”. När den förra lagen inte innehöll kunskapskrav så kräver den nya att insatser bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Och framtidens socialtjänst ska jobba mer förebyggande och vara lätt att nå. Stockholms social- och trygghetsborgarråd Alexander Ojanne (S) säger att han är väldigt positiv till reformen.

– Det finns också en stor längtan bland dem som jobbar inom socialtjänsten. En del har säkert väntat på det här sen 80-talet. Den gamla lagen var ett resultat av en tillväxttid. I slutet av 60 talet började livliga diskussioner om socialvården ta fart – Sverige behövde en socialtjänstlag.

– Starka krafter, framför allt Sveriges socialchefer, drev på. De ville modernisera och samla socialvården, och ”vård” skulle ersättas av ”tjänst”, berättar Martin Börjeson, docent i socialt arbete vid Marie Cederschiöld högskola.

– Det fanns en kombination av radikal kritik och framtidsoptimism. Det var inte: gör upp och riv ner, utan bygg ut och bygg mer! Utredningar pågick under större delen av 70-talet och 1982 trädde SoL i kraft. Men lagstiftningen klarade inte av att lösa alla frågor och konflikter, menar Martin Börjeson. Till exempel förblev tvång inom missbruksvården en diskussion: Hur fria får folk vara? När ska samhället kliva in? Inte heller löstes frågan kring vilka krav som skulle ställas för att få bistånd.

– Har mycket får man strula till det? När ska man ta sig själv i kragen? Det är ytterst en politisk värderingsfråga. De frågorna lever kvar och spökar än i dag. Socialtjänsten blev inte färdig då och den kommer väl aldrig att bli det, säger Martin Börjeson.