Aktuellt

Det kommer även spelas musik live – vilka band det blir meddelas senare – och möjlighet att beställa dit mat. Och mellan 18-22 augusti är det Drive-In bio på Älvsjö IP:s parkering intill Stockholmsmässan. Evenemanget drivs på 100 procent förnybar el och med möjlighet att hyra en bil för dem som ingen egen har.

– Med lättade restriktioner kan Stockholms filmfestival äntligen fortsätta att leverera kvalitetsfilm till en bred publik, säger Git Scheynius, festivalchef.

Solen har gått hårt åt dig?

– Ja. Åtta timmars tidningsförsäljning i Rotebro. Jag märkte av det först på kvällen, hade Salubrin på i går kväll. Det hjälpte lite. I vanliga fall har jag skinnjacka, den skyddar. Men lite för varmt nu. – Det är dyrt med solkräm.

Och matchtröjan är kortärmad.

– Ja, jag vet. Det finns inga långärmade matchtröjor i fotboll, bara hockeytröjor. Och tre kronor på bröstet är ju inte riktigt ok när det är fotbolls-EM…

– Jag började med att grunda med väggfärg i grått, turkost och rosa, totalt var det 20 liter jag rollade på. För att nå så långt som möjligt fäste jag rollern på stängerna från ett partytält som jag kopplade ihop med en duschstång. Och så stod jag på en lång stege.

Det är organisationerna Convictus, Qvinnoqraft och Kollektivet Livet som haft olika projekt för våldsutsatta kvinnor där de berättat sina historier muntligt och via konst.

Marc Alright har lyssnat på deras berättelser, tittat på deras alster och gjort sin tolkning av dem. Han skissade först på papper hur han tänkte att väggen skulle se ut, skissen tog han med upp i skyliften och flyttade succesivt över den till väggen.

Det är en psykedelisk bakgrund där de grå, turkosa och rosa färgerna ska se ut som om de rinner ner, vilket ger målningen ett djup. Mönstret är från en tavla som en av kvinnorna i projektet målat. Grunden rollade han, figurer och former sprejade han på och en assistent var med uppe i skyliften och hjälpte till att fylla i färgerna.

Att stå  och jobba i en skylift högt ovanför marken är inte helt okomplicerat, trots att Marc Alright är en van muralmålare. Därför åker han alltid först upp med skyliften fem meter ovanför taket för att vara på högsta punkten innan han börjar måla. Då är det värsta gjort.

– Det är aldrig helt avslappnat att stå och jobba i en skylift. Den här gången fastnade vi 20 minuter uppe i luften när det började blåsa. Då var jag inte kaxig.

Han räknade med att det skulle ta tre dagar att göra målningen på väggen, det blev tre dagar och lite till. Men det är dyrt att hyra skylift och jobbigt för axlar och nacke att arbeta i en sådan position. Dessutom var det ett varuintag precis vid väggen, så de var tvungna att flytta skyliften när det kom leveranser. Efter att ha stått en hel dag i skyliften med fingret på sprejburken är Marc Alright skitig och full av färg och tycker att det är lite pinsamt på tunnelbanan hem.

Ibland lackar han sina muralmålningar när han är klar för att de ska hålla längre. Den här gången var färgerna så bra att han inte behövde göra det. Han räknar med att målningen kommer att hålla ett år.

Varför blev det du som fick äran att tolka kvinnornas berättelser på väggen?

– Kanske för att jag är fördomsfri och lätt att prata med. Sen målar jag snabbt.

Jenny Hector står i utlåningsdisken och håller på att lära sig alla rutiner kring det. Hon ska vara som en i personalen, samtidigt har hon en unik roll på Stadsbiblioteket vid Odenplan med att fånga upp besökare som inte mår bra och lotsa dem vidare till rätt instans för att få hjälp.

– Hit kommer alla slags människor, även de som mår dåligt. Det kan bero på psykisk ohälsa, drogberoende eller hemlöshet. Ibland blir det bråk mellan besökarna vilket gör att andra besökare eller personalen kan känna sig otrygga.

– Jag hjälper de som är socialt utsatta med kontakter till socialtjänst, vårdinstanser och uppsökarteam.

Hon har tidigare jobbat på stadens enhet för hemlösa i sex år, innan dess var hon inom frivården. Och när annonsen för den nya tjänsten på stadsbiblioteket dök upp fick hon tipset av en vän som tyckte att den skulle passa henne perfekt.

– Det är en målgrupp jag gillar att jobba med. Ofta är det människor som saknar förtroende för myndigheter, men på biblioteket kan jag nå dem på ett annat sätt. Jag känner igen flera av dem och vi hälsar och pratar, med andra bygger jag upp förtroende genom att bara finnas där. Samtidigt visar jag dem allt biblioteket kan erbjuda som tidningar, böcker, möjligheten att ta kopior, använda internet och betala räkningar.

Idén med en socionom på biblioteket kommer från San Fransisco City Library i USA. Där är det en socialsekreterare som är anställd av socialtjänsten och som även har viss myndighetsutövning på plats.

Jenny Hector är anställd av Stockholms stadsbibliotek och jobbar uppsökande och rådgivande. Hon har skypat en del med sin föregångare i San Fransisco.

– Det viktigaste rådet jag fick var att knyta kontakter. Både för kartläggning, samverkan och för att få kontakt med besökarna.

Stadsbiblioteket vid Odenplan är stans mest besökta bibliotek med en miljon besökare per år. Och Jenny Hectors tjänst är ett pilotprojekt som startade i mars i år. Varför tror hon att socialt utsatta människor gärna söker sig till just Stadsbiblioteket?

– Det är en offentlig plats som är gratis med generösa öppettider, toaletter, tidningar, böcker och internet. Och med andra människor runt omkring vilket ger en känsla av trygghet. Vissa kommer hit för att sitta på en stol en stund och sova eller bara värma sig. Det är också en plats mitt i stan.

Förutom att jobba uppsökande på biblioteket utbildar Jenny Hector personalen om social utsatthet, psykisk ohälsa och beroendeproblematik, så att de kan förstå och hantera olika situationer och personer.

– En del är redan ganska trygga i sitt bemötande om nån besökare är stökig, andra tycker att det är besvärligt och vill veta vad de ska göra. Jag tipsar om vad som ofta triggar igång eller förvärrar situationen och vad som kan verka lugnande.

Hon ska vara en spindel i nätet i stadsdelen Norrmalm, vad det gäller arbetet med och förståelsen för socialt utsatta människor, med bas på Stadsbiblioteket vid Odenplan.

Har du hunnit läsa mer nu när du jobbar på ett bibliotek?

– Lustigt nog har jag läst mindre än jag brukar, det har varit så mycket nytt att sätta sig in i. Men jag gillar att läsa.

– Jag var inlagd på psyket på S:t Göran när jag fick frågan om jag hade nån skulptur som kunde passa på platsen Drottninggatan/Observatoriegatan. På bilden av platsen tyckte jag att det var en flaggstång och tänkte att det skulle vara perfekt att göra en flagga till den. Jag har jobbat med flaggor i konsten tidigare.

– Det var ingen flaggstång, det var en lyktstolpe. Men Stockholm konst ordnade med fundament och flaggstång och jag gjorde verket som heter: 123, 123, 123, 123. En fyrkantig svart flagga med romerska siffor så att den fungerar från både fram- och baksidan. Det är en flagga för den med ångest.

– Ofta får den med ångest rådet att föreställa sig en fyrkant och göra olika andningsövningar och räkna till 1,2,3 på varje sida. Man kan få tips att ta ett fönster till hjälp eller att ha bilder av fyrkanter i mobilen.

– För att folk med ångest som är på stan ska slippa att leta efter eller föreställa sig en fyrkant ville jag att det skulle finnas en i stadsrummet.

Flaggan är i polyester för att klara hela sommaren och den har en flaggstångsarm så att den hela tiden står rakt ut och håller sin form.

Leif Andrée höll avskedstalet – han avslutade med att gå ner på knä och kyssa gräset – till Söderstadion före sista matchen: ”Det var här sången föddes på de svenska fotbollsläktarna”. Man brukar räkna matchen mot Åtvidabergs FF 27 augusti 1970 som starten för läktarsång i Sverige, då den uppstod på sektion E 2, norra läktaren. Alla matcher flyttade till nya Tele2 Arena – även kallad Nya Söderstadion – som invigdes 2013. Söderstadion revs 2015.

– Vi har ju lärt oss att se var målgruppen finns. Vi kör fem dagar i veckan till och med augusti, sedan tre dagar i veckan i september. Så vi är ute från 6 april till sista september.

Peter Majlöv har en Robocopliknande 40-liters varmvattentank på ryggen. Bredvid honom portionerar Dino Haxhijaj pulverkaffe i muggar. På disken framför finns vitaminer, handsprit, kondomer, mackor i en låda bredvid, kaffe, saft och drickyoughurt. Och information om Convictus och annat de på plats kan hjälpa till med – låna telefon, få hjälp med bank-ID eller en mailadress.

– Meningen är inte att bara ge ut mat. Men när de fått nåt i sig kan vi börja samtala och länka dem till socialtjänsten eller våra gatujurister eller hälsocentret eller andra verksamheter. Vi kan följa med till socialtjänsten som stöd. Målet är att hjälpa utsatta människor med det de är i behov av, om de själva vill.

Precis när rödljuset i hörnet Renstiernas gata slår om till grönt, springer två unga tjejer och tre killar en bit bakom dem, snett genom korsningen och ner mot Tjärhovsplan: ”Vi hinner, ta det lugnt”. De saktar av. Ungefär i höjd med sjukhus- och tunnelbanebygget i Stigbergsparken syns skylten från busslinje 2 Norrtull som växer till sig i skärpa. ”Det hinner bli rött innan bussen kommer fram, det är lugnt”. Det står ett halvfullt ölglas på elskåpet utanför Big Ben. Ett par kommer gående, båda tämligen berusade, och drar en kärra mellan sig på den norra trottoaren.

De stannar till vid uteserveringen till taco-restaurangen och hon tar av sin långärmade tröja, inte utan visst besvär, och lägger den i vagnen, sedan fortsätter de. Säger inte ett ord till varandra. I garnaffären ber man kunderna, om de har möjlighet, att komma på vardagar, då väntetiden är kortare. I tobaksaffären skyltar man om jackpot på upp till 900 miljoner. Det står en vit Big Bag med en mindre orange Big Bag inuti några meter från korsningen Nytorgsgatan.

Vid Busshållplatsen vid den norra trottoaren sitter det två personer och röker. De har musik på, svensk hiphop av visst polisiärt intresse. En av dem reser sig och kollar in turlistan, sätter sig sedan igen: ”Skit i det. Lyssna här”. Det ljungar till av en siren, kort, från någon sidogata. Vid kyrkan – de har en stor skylt där det står ”Det finns hopp” – på andra sidan gatan står två hundägare och pratar, hundarna loja och tämligen oengagerade i slutet av varsitt koppel. Vid fasaden precis intill dem står en el-scooter parkerad. En av hundarna snirklar lite kring mattes fötter, går sedan och lyfter snabbt på benet vid el-scooterns bakdäck, några snabba stänk, sedan tillbaka kring mattes fötter. Någon har vikt ihop en flyttkartong
och lyckats mosa ner den i papperskorgen. I hörnet Södermannagatan lyser det i alla fönster på andra och tredje våningen, släckt i alla fönster på fjärde och femte.

På bollplanen bakom thaikiosken pågår någon form av straffsparkstävling – en står i mål, två som turas om att skjuta, byte vid räddning. Det lyser i en blå byggbarack uppställd utmed gatan, på trottoaren intill en trave bräder med spännband runt. Kolgrillen har just stängt. Dörren på vid gavel, vag rökdoft över gatan. Entrémattorna skakas på trottoaren och läggs i en hög vid sidan av dörren med de städar av framför disken. Buss 76 mot Norra Hammarbyhamnen stannar till vid Ica-butiken. Ingen kliver av. Ingen går på.

Två män i heldragna varselkläder bättrar på färgen på övergångsställena i korsningen Götgatan. De har en lastbil parkerad utanför McDonalds där påfyllning i färgtrågen sker. Från tunnelmynningen i början av Folkungagatan kommer en taxi. De hinner precis måla klart innan det slår om.