Min plats #327
Solna är nostalgi. Här växte Tomas Liljebrink upp, åkte skateboard och gjorde mål på Råsunda. Allt var bra tills pappan försvann.
Jag är i Solna ett par dagar i veckan, säljer tidningar och går nostalgipromenader. Ibland returnerar jag hit upp till Skytteholmsparken. Det är en skön plats. Här var det Valborgsfirande förr. Jag bodde mina första tolv år i Solna, gick i Stenbackaskolan och tränade fotboll på Skytteholm.
”Farsan försvann när jag var sju”
En gång gjorde jag mål inför ett par tusen personer på Råsunda, när det var knattematch innan A-laget skulle spela. Mäktigt! Men fotboll var inte min grej, jag var bättre på handboll och pingis. Sen åkte jag skateboard, så jag rörde mig mycket över ytorna i Solna. Det var ett fantastiskt ställe att växa upp på – det var liv, natur. Ibland cyklade vi till Sundbyberg där det fanns en container med icke godkända läskburkar. Vi satte oss i containern och drack läsk. Sen tog vi så många burkar vi orkade, pantade dem och köpte godis och spelade arkadspel.
Mina föräldrar skilde sig när jag var liten och jag var hos pappa varannan helg. Men när jag var sju försvann farsan. Han missbrukade också och kände väl att han inte var bra för mig. Men han hörde inte av sig heller. Det var en sorg. När jag var 13-14 fick jag en adress och letade upp honom i ett tält i skogen. Det var chockartat, men han ordnade upp sig senare: lägenhet, skuldsanering och jobb. Då hade vi bra kontakt. Så han slutade livet på plus.
