Nina Baresso, basketspelare

DET BÖRJADE MED ett skämt framför tv:n. Nina Baresso gick i lågstadiet när hon och mamman såg ett reportage om basket.

Spelarna såg jättelånga ut.

– Du kanske borde börja spela basket så att du blir lång, skämtade mamman.

Kommentaren fastnade hos dottern.

– Jag ville bli lång. I min assyriska släkt var många korta.

Men det var först när hon följde med en lite äldre släkting på en träning som något väcktes på riktigt. Det blev starten på en karriär som skulle göra henne till en av Sveriges stora basketprofiler.

– Jag tyckte att det var häftigt att få bollen i händerna. Jag kände ganska direkt att det här var nåt jag kunde bli bra på.

I vanliga fall var hon ett blygt barn som hade svårt att ta för sig. På basketplanen blev det annorlunda.

– Där kände jag mig stark. Mitt självförtroende växte och planen blev en frizon där jag kände mig väldigt trygg.

Men för att spela basket behövde hon gå emot förväntningarna på hur en assyrisk tjej skulle vara. Det som var självklart för hennes bröder, var inte självklart för henne.

– I dag har mycket förändrats, men då skulle tjejer inte hålla på med idrott. Man gifte sig tidigt, fick barn och ägnade sig åt familjen. Jag kände att jag inte ville va som alla andra. Men jag fick kommentarer, framför allt av mina landsmän i Södertälje.

”Jag var en aggressiv spelare som tog plats”

När hon gick hem från träningen med ryggsäcken över axeln och blött hår efter duschen kunde folk fråga när hon egentligen tänkte gifta sig.

– De kunde säga: Varför är du inte som alla andra? Alla dessa påtryckningar var svåra att ta när man var så ung. Det satte också press på mina föräldrar.

Föräldrarna förbjöd henne aldrig att spela, men oron fanns där.

– De var rädda att jag skulle tappa kulturen och våra seder och traditioner. I dag förstår jag deras rädsla bättre. Jag gick emot det de var vana vid, de hade vuxit upp med andra normer och visste inte riktigt hur de skulle hantera det.

Själv svarade hon sällan på folks kommentarer.

– Men jag kokade inombords. Jag ville visa att jag kunde förbli en assyrisk tjej och samtidigt följa mina drömmar och mål. Jag bestämde mig för att bli bäst på basket, men jag visste inte att vägen dit skulle bli så tuff.

I BOKEN Aldrig ge upp! beskriver Nina Baresso hur hon spelat tre matcher parallellt: en på basketplanen, en mot kulturens förväntningar och en mot jantelagen.

– Jag var en aggressiv spelare som tog plats. Jag spelade mer som en kille. En knytnäve i luften när jag gjorde nåt bra. Det började sticka folk i ögonen.

I omklädningsrum och på planen fick hon höra att hon tog för mycket plats, att hon var en diva och inte passade in.

– Det sårade mig. Jag är inte respektlös eller gör allt själv – det är en lagsport. Men den där stämpeln fick jag ganska tidigt.

Det hände att hon stoppade undan medaljerna i en låda och ville sluta spela. Det kändes som att vad hon än gjorde blev det fel. Ingen var nöjd.

– Jag var inte normal i assyriska ögon, jag var inte heller normal i svenska ögon.

Men hon gav inte upp. Redan som ung bestämde hon sig för att bli den förebild hon själv saknade, för att öppna upp dörrar för kommande generationer.

Det är också därför hon valt att dela med sig av sina erfarenheter i en bok.

– Jag hoppas att det kan inspirera många. Att hitta modet att följa sina drömmar, trots alla hinder man möter på vägen.

ENGAGEMANGET FÖR UNGA har följt henne även utanför den egna basketplanen. Under ett par år coachade hon barn i idrottssvaga områden.

– Jag hade runt fyrtio tjejer som jag tränade. Men det handlade inte bara om basket, jag jobbade mycket med självkänsla och självförtroende också. Att så ett frö om att allt är möjligt och att våga.

Hon har arbetat som idrottslärare och fritidspedagog och är i dag samordnare på en skola. Hon har också startat en tyngdlyftarförening för barn och unga.

– Vi vill ge barn en meningsfull fritid, så att de inte hamnar i utanförskap eller kriminella miljöer.

Vad säger dina föräldrar i dag när de ser tillbaka på din karriär?

– De har varit otroligt stolta. De har ju sett att jag har kunnat göra allt som förväntas av mig som assyrisk kvinna också. Men pappa gick bort för ett och ett halvt år sen. Jag hade hoppats att han skulle få se den här boken.

Under karriären har Nina Baresso spelat fjorton säsonger i högsta ligan, vunnit tre SM-guld och proffsspelat i Spanien. Men inget av det ser hon som höjdpunkten i sin basketkarriär.

– Att jag har spelat tillsammans och mot min dotter på elitnivå, slår allt annat. Alla vinster, guld, landslaget, proffsspelet. Det här är det finaste – att få träna, resa och fajtas tillsammans. Det är jättehäftigt.

I dag är Nina Baresso 50 år och spelar fortfarande på elitnivå, för Huddinge Basket.

– Jag tänkte att jag skulle ta rekord som den äldsta kvinnan som har spelat. Jag trodde att det skulle ske när jag fyllde 50, men det visade sig att en kvinna i Visby gjorde inhopp när hon var 53 och 57 år. Så nu måste jag spela tills jag är 60, säger hon och skrattar.