Uppifrån Ringvägen sjunger sig studentflaken mot framtiden.

Det är en av de där dagarna i juni som sommaren tillfälligt klär sig i en lite sirligare klänning och om någon timma slår klockan officiellt aw på de flesta uteserveringar.

Alva Bratt – inspelningsklar för dagen med ett ännu så länge hemligt projekt hon inte får säga mera om än att det är en svensk långfilm hon medverkar i – pekar bort mot Orionteatern på andra sidan gatan från det nyöppnade bageri och konditori där vi sitter.

Där hade hon i unga år en av sina första, stora teaterupplevelser.

– Jag såg ”Le Cirque Invisible” (på svenska ”Den Osynliga Cirkusen”, red. anm.) just där, det är Charlie Chaplins dotter Victoria som driver den med sin man. De gjorde en föreställning på Orionteatern.

”Jag har varit ganska nördig och sett mycket teater och film från att jag var liten.”

– Det var ingen barnföreställning så, men den var liksom inte inte för barn. Jag var sex år och såg den bara en gång. De var utklädda och sprang runt, jag blev tagen av miljön, de fantasifulla hattarna, minns deras zebrakostymer.

Hennes föräldrar hade personer i sitt umgänge som umgicks med skådespelare, det var en av dem som tog med Alva Bratt och några andra barn på den förställningen. Och på en Elsa Beskow-föreställning på Dramaten där hela ensemblen vid ett tillfälle var utklädda till olika grönsaker.

– En var en kantarell, en var potatis, en rädisa, såna dräkter liksom. Det minns jag också tydligt.

Och eftersom hon tycker det är ”jätteroligt med mode genom tiderna” så har den avslutade inspelningen av ”Von Fersen” – ännu en filmproduktion hon har yppandeförbud kring – varit både rolig och intressant.

– Det var perfekt, de bästa kostymmakarna i Sverige, kul att få ta del av deras kunskap. Utseendemässigt finns inte en likhet med dagens mode, peruker, lager med kläder, jag hade så många olika looks.

Att det fanns personer i vänkretsen när hon växte upp som arbetade som skådepelare var inte oviktigt.

– Jag såg ju att människor kunde jobba med sånt. Sen tog det lång tid innan jag fick bekräftat att jag också kunde, men det var heller ingen som sa att det inte gick.

– Jag har alltid haft stor respekt för yrket, ett stort intresse, varit ganska nördig och sett mycket teater och film från att jag var liten. Och vetat att det är in i den världen jag vill.

Vägen in i den världen och skådespelaryrket gick för henne via ”olika teatergrejer, en termin här, en termin där” och en kvällskurs året innan hon gjorde sitt gymnasieval och sökte till Södra Latins teaterlinje.

Förutom betygen gjorde hon sitt uppspel med en text av Kristina Lugn, en del ur pjäsen ”Silver Star” från 1995.

– Det handlar om en liten tjej som rymt hemifrån och pratade om sin pappa som hon ville hitta. Och hade en fantasi om vart han var. Hon bodde i ett höghus med sin mamma, men hade hört att om hon bodde hos honom kan hon få gå på Adolf Fredriks musikklasser.

– Jättegullig story, hon fantiserade om hur hennes liv sett ut om hon bott med honom i stället, hon var arg på sin mamma.

I dag – drygt tio år senare – ser hon tillbaka på sin gymnasietid som en viktig inledning till det som skulle komma att bli hennes karriär.

– Jag tror min teaterlärare Antonio gått i pension nu. Han gav mig ledtrådar, jag var ju helgrön när jag kom in där, och bara ett barn. Men jag känner att jag fick med mig grejer, ledtrådar jag kan känna i kroppen som jag byggt vidare på.

Kan du förklara vad det är?

– Nej, jag kan ju inte det. Jag vet inte vad jag ska säga… då var det väl bara att man överhuvudtaget kunde känna att man kunde va med. Den grejen. Jag vet inte själv vad jag ska säga, vad det konkret är.

Det var via skolan och dess goda rykte i branschen hon sedan fick sin första filmroll, huvudrollen som Felicia Kroon i svt:s webbaserade ungdomssatsning ”Eagles”. Det här var i kölvattnet av den norska succéserien ”Skam” och man ville skapa en tv-serie som slog an hos samma unga målgrupp.

Emellanåt besöker ungdomscastare Södra Latin. Eleverna informeras och kan stanna kvar efter skoldagen frivilligt och vara med på en öppen casting.

– Man gör nåt enkelt, inget inövat, man läser nåt eller agerar, jag tror man fick en situation: ”Tänk att det här har hänt och sen ska du säga det här”. Och så filmade de. Och sen via nån bekant fick jag kontakt med en castare och skickade in mina uppgifter.

– Ett halvår efter studenten fick jag ett mail att de sökte ungdomar till ”Eagles” och undrade om jag ville komma in och provfilma.

Det blev fyra säsonger med ”Eagles”, den sista säsongen visades hösten 2022. Sedan medverkade hon i julkalendern ett år, plockade på sig lite andra småroller, var regiassistent på Teater Brunnsgatan 4. Hennes nästa större roll var i tv-serien ”Zebrarummet”, som både försenades av och sedan spelades in under delar av pandemin.

Och kom att visas i princip samtidigt som tv-serien ”Young Royals”.

– Vi hade en nattinspelning på ”Zebrarummet”, vi hade ett lunchrum där vi åt. En av skådespelarna som kände några av dom som spelade i ”Young Royals” kom in och sa: ”Ni kommer inte tro mig, men det spelas in en annan internatserie…”.

Han visade dem en bild på sin telefon.

– Och där satt vi i våra gröna kavajer med en liten kjol. Och de har samma kläder fast i lila eller rött. Och vi bara ”Ok, då får vi väl se…”.

Alva Bratt skrattar lite åt minnet, plockar upp några kokosflingor med en fuktad fingertopp från fatet där en chokladboll legat tidigare.

– Och ”Young Royals blev ju enorm… inte bara i Sverige.

De senaste filmer man kunnat se henne i är i en mindre roll i Sigge Eklunds regidebut En del av dig från 2024. Och i Lisa Langseths biofilm The Dance Club som gick på bio i höstas.

Förutom ett halvår precis efter studenten då hon jobbade som barnflicka i två familjer – ”jag hämtade barnen i skolan, var med dem på kvällarna” – har hon inte gjort någonting annat än skådespelat, det är så hon skrapat ihop till hyran.