Solen är brännhet över Husby och Ahmed Berhan gör det fotografen ber om. Lånar en vattenslang vid en verkstad, klättrar upp på en gallergrind och slår sig ner mellan en man och kvinna på en bänk i centrum, som skojar om att bilda ett band med honom. ”Mariannes Lakejer” ska det heta.

På väg till nästa fotospot stoppar några tonårskillar honom. Ahmed Berhan ställer sig nära så att de kan ta selfies. Ett par handskakningar senare går de vidare.

Det är vanligt att folk känner igen honom, särskilt efter att han var med i – och vann – Förrädarna på TV4.

"Det var nåt med kontorsmiljön och mentaliteten. Jag såg inte vägen till lycka där."

– Men jag tror att de där killarna kände igen mig från IFS.

Ahmed Berhan ledde IFS – invandrare för svenskar på SVT i flera säsonger. Programmet hör till det han är mest stolt över i sin karriär.

– Det har betytt mycket att kunna bygga upp en plattform där så många människor med talang och annan etnisk bakgrund kan få visa upp sig. Det är sällan man får vara med om nåt historiskt och IFS är definitivt svensk tv-historia. Vi har lyckats ha högt i tak utan att använda oss av en hackkyckling eller sparka neråt. Allt gjordes med en gnutta glimt och en stor dos värme.

Dörrklockan till stadsteatern är stulen. Igen. Några ungar sprang i väg med den och tryckte på knappen så det plingade oavbrutet där inne. Ingen verkar särskilt upprörd. Det är mer axelryckning och skratt åt busstrecket.

"Mina föräldrar kunde tänka: låt clownen göra vad fan han vill, vi har en vi kan vara stolta över på riktigt".

Ahmed Berhan slår sig ner i ett rum där soffor står undanskuffade lite huller om buller i väntan på nästa premiär. Senast han var i Husby var 2023, då han spelade i succépjäsen ”8 kvadrat” – med nästan exakt samma gäng som nu i ”Upploppet”.

– Vi känner varandra från innan så det blev familjärt snabbt.

Pjäsen ”Upploppet” handlar om en familjs kamp under Husbykravallerna 2013. Två bröder väljer olika vägar och deras föräldrar känner paniken och försöker förstå.

Manusförfattarna är Murre Gonday och Simon Matiwos.

– De har en väldigt fin talang för att blanda det tunga och humoristiska. Simon och Murre kommer från Husby och kände människor som var inblandade i upploppet. Publiken får en ”first hand point of view” av vad som hände.

Själv befann sig Ahmed Berhan 60 mil bort de där brinnande dagarna våren 2013. I Malmö jobbade han för Tankesmedjan i P3 och följde allt på håll.

– Det var första gången nåt från en svensk förort blev en världsnyhet. Jag tror att många kände att där ändrades Sverigebilden. Vi snackade mycket om upploppet på jobbet. Man hörde en historia från lokalbefolkningen, en från polisen och en från politikerna, och försökte pussla ihop var sanningen låg.

På helgerna brukade han åka upp till Stockholm. När han en helg i maj kom hem till Rågsved hade upploppen spridit sig. Ahmed Berhan var då 28 år och menar att han som ”äldre” stod lite utanför.

– Jag var fortfarande tillräckligt ung för att fatta varför de var lacka, men samtidigt kände jag: man ska inte elda allt.

Varför tror du att det här hände?

– Jag tänker att det var en ”perfect storm”. Det var komplext, men många grejer föll på plats samtidigt för att det skulle explodera. Västerort hade sina problem sen innan. Det var nedläggningar och det fanns unga röster som försökte få ut sin åsikt och vad de upplevde. Missnöjet växte. Det blev som en tryckkokare. När polisskjutningen inträffade och en man dog, då förstod man: nu kan det bli kaos. Och det blev det.

Både före 2013 och efter flytten tillbaka till Stockholm 2015 jobbade Ahmed Berhan extra på en ungdomsgård i Rågsved.

– När jag pratade med poliserna i Rågsved hade de livets huvudvärk av omorganiseringen. När de precis börjat lära känna folk blev de skickad till ett annat område. Då blir det svårt att bygga tillit.

Hur var det att jobba på ungdomsgården?

– Det var superchill att få betalt för att spela biljard och Playstation. Ungdomarna var skitgulliga. Men att växa upp i en förort då var inte samma sak som när jag var barn. Mycket tuffare. Jag tyckte också att det var konstigt att de bara hängde i Rågsved. Åker ni aldrig in till stan? För vad då, undrade de. Min uppfattning var att det hade blivit mer: vi är härifrån, vi hänger här och de är därifrån, de hänger där.

Det Rågsved han själv minns från barndomen var en ”ganska soft plats”.

– Jag kommer från ett stabilt hem. Man lekte på gården, cyklade runt och var med i idrottsföreningar. Jag rörde mig mycket över Stockholm, åkte in till stan, kollade bio och framför allt spelade basket, som var min huvudgrej.

Han gick till en början på Hagsätraskolan, men beskriver den skolmiljön som dålig. I sjuan bytte han till Engelska skolan. Det var ett stort uppsving för honom – en nystart.

– Det känns skitflummigt att hylla Engelska skolan, för det visade sig att min rektor var en av de största skurkarna. You are a villain! Men för mig var det ändå en stor fördel att byta till den skolan.

Där gick elever från alla delar av Stockholm, från både innerstad och förorter.

– Jag trivs när det är blandat, när det inte slår över åt det ena eller andra hållet. Helt plötsligt hamnade jag också i en miljö där det var coolt att plugga. Sen har jag ju fattat att de hade fett med glädjebetyg. Men skolan gav en självförtroende: världen ligger framför dina fötter, du kan bli vad fan du vill, du behöver bara jobba hårt.

Den inställningen hade han med sig in i gymnasiet, i alla fall till en början. Åren mellan 20 och 30 blev i stället en tid då han bara ”ville ha kul”. Han har aldrig gjort någon hemlighet av att han rökte på och ofta drack ända ”in i kaklet”. Det har han flera gånger tagit upp på standup-scenen.

– Jag har faktiskt svårt att kalla den perioden för stökig, för det finns folk som haft det mycket värre. Men ja, stökig i mitt liv. När jag slutade idrotta och hade byggt upp en tioårig buffert av att vara hälsosam och duktig, så blev det mer: låt oss se vad jag kan göra med kroppen som inte är bra.

Samtidigt började han plugga på högskolan. Inte för att han själv egentligen ville, men hans pappa var väldigt tydlig med att det är viktigt att skaffa sig en utbildning. Precis som han tidigare hade varit tydlig med att barnen skulle idrotta, för den som idrottar håller sig borta från problem.

På sista ansökningsdagen sökte Ahmed Berhan till en civilekonomutbildning, genom uteslutningsmetoden.

– Jag valde ekonomi av samma anledning som jag tror många andra gjorde: man visste inte vad man ville göra med sitt liv.

Har du haft användning för utbildningen?

– CSN-skulden har tickat på, men har jag använt det? Nej. Jag pluggade bland annat marknadsföring, vilket hade varit jättebra om jag hade tillämpat. Då kanske det inte hade tagit nästan 20 år innan jag breakade som komiker och underhållare.

Om du hade valt ekonomibanan, hur tror du ditt liv hade blivit då?

– Lugnt och stabilt.

Hade det passat dig?

– Det hade det inte. Jag jobbade en sommar på Ericssons ekonomiavdelning. Där fattade jag snabbt att det inte finns en chans i helvete att jag håller på med det här. Det var nåt med kontorsmiljön och mentaliteten. Jag såg inte vägen till lycka där. Inte ens vägen till framgång. Så det var bara att gå hem och slipa på de döda skämten och hoppas att de kunde rädda mig från den döda vardagen.

Det finns ändå en grej han kan tacka studietiden för -
den ledde honom till standup-scenen. Det var då han såg komikern Kodjo Akolor uppträda på studentpuben.

– Jag gick dit med en barndomskompis som alltid sagt att jag borde bli komiker. Jag själv trodde knappt att det fanns standup i Sverige.

Under uppväxten kollade han mycket på amerikansk standup, men svensk hade han dålig koll på.

– Jag visste att Stockholm Live fanns, men det kändes så långt bort. Jag hade ingen aning om hur man tog sig in i den där världen. Men när vi såg Kodjo sa min kompis: Han har ju hittat en väg. Du kanske ska fråga honom?

Så Ahmed Berhan gick fram efteråt och presenterade sig.

– Och nu sitter vi här på teatern i Husby. Det var den stunden som startade allting.

Första gången Ahmed Berhan körde standup var på puben Big Ben på Södermalm.

– Jag fick fem minuter, men de blåste förbi på fem sekunder. Sen fick jag höra att nästa gång skulle jag prova att andas mellan orden, säger han och skrattar.

I början packade han nästan varje mening med skämt. Han ville ha skrattet tätt inpå.

– Än i dag kan folk tycka att jag går för snabbt fram, att jag måste chilla. Det är ironiskt med tanke på hur chill jag är som person. Man kan tänka att det borde följa med upp på scenen.

Många beskriver standup som bland det läskigaste man kan göra. Känner du igen dig?

– Jag tror inte det blev läskigt förrän senare, när jag började förstå vad jag höll på med. De första åren hade jag bara kul. Det kunde gå skitbra eller åt helvete. Jag tror också att det hjälpte att jag började som ung kille. Självinsikten var inte direkt på topp. Jag kunde bomba och ändå tänka: det här är skitbra! Det var publiken som var seg.

Dessutom tycker han inte att det är det ”värsta i världen” att bomba.

– Men du vill inte bomba när det verkligen betyder nåt, som under en stor föreställning. Däremot är det mer okej när du testar nytt material. Det är först inför publik jag vet om ett skämt funkar.

Ahmed Berhan har aldrig dragit sig för att testa nytt under sin karriär, som att programleda och skådespela.

Det krävs ett visst mod för att utmana sig själv?

– Det kan också vara att jag är dum. Min inställning är: vad är det värsta som kan hända? Går det dåligt plockar jag med mig nåt och lär mig. Ibland har jag hittat nya vägar i livet, ibland har jag tänkt att det här gör jag aldrig igen. Och eftersom jag håller på med standup är jag inte främmande för att misslyckas. Med standup failar du dig framåt.

Humorn har han fått med sig hemifrån. Mamman ser humor i allt möjligt och pappan är en ”klacksparksmänniska”.

– Mina systrar är också roliga. Ena syrran är skitbra på att göra imitationer. Jag är nog den tråkigaste personen i familjen.

Är du en typiskt storebror?

– Jag brukar säga att jag är äldst, men inte storebror. Min två år yngre syrra har mycket mer storebrorsaura än jag. Hon tog definitivt mycket mer ansvar när vi växte upp. Hon har gjort allt man ska, är driftig och målmedveten. Mina föräldrar kunde tänka: låt clownen göra vad fan han vill, vi har en vi kan vara stolta över på riktigt. Om någon ställer några frågor kan vi bara…

Ahmed Berhan visar med armarna hur de puttar fram systern.