Det som betraktas som avvikande kan vara kunskap många saknar – och behöver. I boken De undanträngda undersöker Jonna Bornemark autistiska personers livserfarenheter.

TRE SMÅ PORSLINSANKOR. Anka, Anki och Anke. När en av dem försvann rasade världen för Marie, som medverkar i Jonna Bornemarks bok De undanträngda.

För andra var det bara en liten prydnadssak. För henne betydde det något större – livet måste organiseras om.

I vuxenvärldens ögon var hon för stor för att bli så ledsen över en liten anka. Hur skulle de förstå att för henne var allt annorlunda nu?

Marie beskriver att hon känner starka känslor för föremål som annars inte får mycket kärlek, som när hon och en vän hittade en trasig plastficka och kände empati med den.

– Det som många skulle se som skräp tog de hand om i flera år. Det här förhållningssättet ses ofta av majoritetssamhället som överdrivet, eller ett problem, säger filosofen och författaren Jonna Bornemark.

I De undanträngda undersöker hon vad som händer när erfarenheter som trängts undan tas på allvar – och vilken kunskap som finns där. Genom att lyssna på – och försöka förstå – kan också ”neurotypiska” personer öppna undanträngda sidor i sig själva.

Det började efter forskningsprojektet och skrivkursen ”Autistiskt skrivande”. Där lärde Jonna Bornemark känna en grupp som fortsatte att träffas. Samtalen har inte handlat om vad autism är, utan om vad materia är, vad det innebär att äga och om att vara ett jag.

I boken medverkar de nu med egna texter, tillsammans med transkriberade samtal och filosofiska teorier och resonemang.

– Det handlar om personer som erfar världen på andra sätt, men som majoritetssamhället snarare sjukdomsförklarat, i stället för att ta till sig det som fullvärdiga erfarenheter.

Jonna Bornemark menar att det är viktigt för framtiden att försöka tänka och göra annorlunda, att ”vrida världen”, särskilt hur vi hanterar klimatkrisen, artutrotning och ekosystem.

– Om framtiden kräver andra sätt att vara människa, var finns då de erfarenheter som kan bära en sådan förändring?

I centrum för boken står relationen till materia.

– Det är inte bara resurser att utnyttja, utan nåt att skapa relationer med och ta hand om.

Hon påpekar att sådana relationer redan finns även hos majoritetsbefolkningen. Robotdammsugaren och gräsklipparen får egna namn. Det som rör sig blir lätt någon sorts varelse. Men det skämtas bort.

NÄR JONNA BORNEMARK går genom ett köpcentrum kan hon bli illamående av mängden saker som passerar genom våra liv och sedan kastas på sopbergen.

– Vi behandlar allt

som nåt som bara finns till för oss, trots att allt ytterst är natur. Allt kommer ur det från början. Jag skulle säga att det är majoritetskulturen som har ett sjukt förhållande till materia, inte de här autisterna.

Hon lyfter även personer som lever i hemlöshet som ett exempel.

– Den som saknar ett hem organiserar sitt materiella liv på andra sätt. Man kan inte äga mer än man kan bära med sig. Och de saker man faktiskt har kan få en helt annan betydelse.

Att forska och skriva om autism är för Jonna Bornemark också personligt. En pojke i hennes egen närhet har påverkat hur hon ser på världen.

– Jag tror inte jag hade skrivit om det om det inte hade funnits i min familj.

Hon nämner hur pojken förhåller sig till klockslag. Vad har digitala siffror på en manick med livet att göra? Hon berättar också hur han i flera år behöll en t-shirt.

– Att tvätta den var på nåder. Den var en del av honom, ett skal.

Hon drar kopplingen till miljörörelsen: laga, dela, köpa mindre, använda längre.

Men att vara ”undanträngd” handlar inte bara om saker, utan också om hur samhället formas efter vissa sätt att fungera. Regler, mallar och normer får konsekvenser för dem som inte passar in.

– De neurotypiska är väldigt styrda av en föreställning av hur det ska vara. Och när nån inte gör så, då är det nåt fel på den personen – inte på den som inte förstår.

De undanträngda är andra delen i projektet Vrida världen – en serie filosofiska undersökningar.

– Filosofer har bidragit till ett tänkande där människan inte ser sig som del av naturen, utan som störst, bäst och viktigast. Som står högst upp. Då tycker jag att det är mitt ansvar som filosof att tänka om. Det är inte så att allt är fel med oss människor och att vi ska bli motsatsen till vad vi är, utan hur kan vi vrida oss åt ett annat håll, inifrån. Kulturer förändras, men här kan vi göra det mer medvetet.

DEN FÖRSTA DELEN i bokserien fokuserade på relationen till andra levande varelser. Den tredje boken kommer att handla om begär och drivkrafter, och den fjärde om AI och annan avancerad digital teknologi.

– Filosofins uppgift är för mig att öppna världen, snarare än att skriva det slutgiltiga stora systemet som förklarar allt. Jag tror inte på såna system. Alla som försökt har misslyckats, säger hon och fortsätter:

– Att vrida världen ska inte handla om skuld eller panik. Att tänka om kring vad det är att vara människa kan också vara spännande och kul. Inte att livet ska bli mindre, utan större.