Henrik Landvik började med att måla abstrakta mönster – han liknar det vid en form av telefonklotter – och tyckte att det fanns någonting i det som gick att utveckla.

– Vissa mönster blev små världar. Sen kom en tid med LSD och trippar, då började jag måla de upplevelserna. Trippy art. LSD-världar. Jag använde akryl och gouache då, på duk.

En tidig bild han minns att han målade och blev nöjd med är den till sin farmors man.

Marilyn Winter har gjort konst av det hon haft omkring sig, målat på alla möjliga material och använt det som funnits till hands där hon just då bott – på gatan, i tält, hos vänner eller var hon nu befunnit sig.

– Det har varit kaffesump och blåbär och nagellack och smink, verkligen allt. Och sen blandteknik på det. Och sen målat på vad som helst.

För det som började på golvet i mormors ateljé har egentligen aldrig avslutats. Det pågår. Och har alltid pågått.

För ett drygt decennium sedan satt Mikael Galloni av ett knappt tvåårigt fängelsestraff. Det dagliga arbete som erbjöds på anstalten bestod i att dra spikar ur gamla lastpallar.

– Jag beslutade mig när jag satt i fängelset – vad ska man göra med livet? Jag är fyrtio år, sitter inne, har ingen utbildning, ingenting fastspårat. Livet har varit fram och tillbaka.

Han kom fram till att han nu skulle ägna sig åt sådant han tycker att han är bra på och tycker om att göra och lägga sin energi på det – att skriva, teckna och måla, simma.

Ett av alla de olika material Lotta Olsson målat sin konst på är rullgardinstyg.

– Om man går på det med oljebaserad kladdkrita, det är jättekul för kritan bara smälter ner i materialet. De går att måla på tyger, trossbotten har jag målat en del på, den suger inte så mycket färg.

– Akrylfärg är det vanligaste jag använder. Eller kol. Akryl torkar snabbt, man kan måla vidare efter en timma.

Den senaste bild hon hade publicerad i tidningen var en fågel, målad på locket till en skokartong. Ofta utgår hon från material hon kommer över och låter det diktera vad för typ av konstverk hon kan göra.

För några år sedan lånade Lena Freij en bok om teckning på biblioteket vid Brommaplan. Hon har inte gått någon konstutbildning. I boken fick hon lära sig lite om hur man målar skuggningar som kring ögon och munnar, och där fanns övningar med proportioner och detaljer.

I dag bor hon i en träningslägenhet och brukar sitta i soffan där det är bra belyst när hon tecknar, vilket brukar ske några gånger i veckan.

– Jag är väldigt ensam, tar aldrig hem folk, så ritandet gör att tiden går fortare ibland.