Lista på accessnycklar Startsida Webbkarta Sök Kontakta oss Till sidhuvudet SituationSthlm webbplats
 
  • Article Image

    Erik spelar roll

    2014-07-30 00:05:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    Den här texten handlar inte om författaren, fotbollsspelaren, Gustav Vasas pappa eller någon annan av alla tusentals Erik Johansson. Den handlar om den Erik Johansson som de allra flesta känner igen utan att veta vad han heter.

    – Det är för att jag har världens tråkigaste namn, säger skådespelaren Erik Johansson.

    Han jämför sig själv med Sue i Johnny Cash-låten ”A boy named Sue” och säger skämtsamt att han måste jobba dubbelt så hårt som alla andra skådespelare.  

    – Faktum är att jag hette Åkerblom som min mamma tills jag var sex-sju bast. Då bestämde jag mig för att jag ville heta som min farsa och då blev det Johansson. Erik Åkerblom hade ju klingat bättre på ett sätt.

    Ett nytt namnbyte är emellertid inte aktuellt. Det är för sent anser Erik Johansson som fyllde 35 i vintras.

    – Det känns lite skitnödigt att döpa om sig till ”Rovfågel” när man är över 30. Och samtidigt kan jag också tycka att mitt namn är bra. Jag är gärna den man känner igen men inte vet vem det är.

    De flesta som känner igen honom gör det från tv-serien och långfilmen Eva & Adam som spelades 1999-2000. Erik spelade Tobbe, Evas hårdrocksdiggande och retsamma storebror.

    – När vi spelade in den gick jag på gymnasiet men serien och filmen har rullats om och om igen så det är flera generationer som har växt upp med den. Jag blir aldrig av med den på gott och ont. Trots att jag har varit med i 40-50 produktioner sedan dess så är det alltid Eva & Adam det handlar om när någon kommer fram och frågar vad de känner igen mig ifrån.



    På Youtube har ett klipp som ”Morgonscenerna med Tobbe” över 60 000 visningar och på Facebook finns flera fans-sidor. Så sent som 2012, över tio år efter att serien lades ner, öppnades till exempel sidan ”Alla vi som älskar Tobbe i Eva och Adam”. Tobbe blev en så populär karaktär att det till och med fanns planer på att göra en egen långfilm om honom.

    – Jag har en massa syskon och en syrra som jag så jag har bråkat mycket med så jag grävde där jag stod om man säger så. Det finns väl ganska mycket av Tobbe i mig men jag är inte så jobbig som han är, det är jag absolut inte. Det är klart att jag kan vara en retsticka men det måste vara med kärlek. Och när det kommer till kritan så bryr sig Tobbe väldigt mycket om Eva. Han jävlas, men han bryr sig om henne.

    När Erik Johansson kom in på Scenskolan i Malmö är 2000 var han 21 år men hade redan medverkat i fyra stora filmproduktioner och fyra tv-serier. I Malmö bröts hans självförtroende ned totalt.

    – När man spelar in film är man ute efter ett väldigt naturligt och vardagligt uttryck, men på Scenskolan var de ute efter något helt annat. Där handlar det mycket om att spela så mycket som möjligt och våga kasta sig ut, vilket jag inte hade gjort så mycket innan. Jag fick direkt höra från en lärare att jag hade ett problem med att jag alltid försökte att vara så naturlig som möjligt. Under de första månaderna i Malmö så undrade jag vad jag gjorde där, men jag utvecklades och fick ta steget och göra stora utspel och skruvade karaktärer.  Jag höll på i fyra år och experimenterade med det och jag tror att det var nyttigt, men ser man på det så här nu i efterhand så är jag ju tillbaks till det jag gjorde innan Scenskolan.

    Som nyutexaminerad skådespelare gjorde Erik Johansson som många andra i samma situation och ”mönstrade på”. Han bodde i Sundsvall i ett år och åkte runt med Teater Västernorrland och Sitta kvar, en pjäs baserad på den amerikanska 80-talsfilmen Breakfast Club. Han hann även med att göra verklighet av långfilmsprojektet Stockholm Boogie.

    – Jag är väldigt stolt över den filmen för det är jag och mina kompisar som gjorde den. Manuset är baserat på våra egna sommaräventyr och jag spelade huvudrollen som ”Jerka”. Filmen blev supersågad när den kom men nu har den blivit kult. Ungdomar förfestar till den och kan replikerna utantill, det finns till och med folk som har tatuerat sig med Stockholm Booige-loggan eller motivet från filmaffischen.



    Det finns planer på en uppföljare, åtminstone i Eriks och hans kompisars huvuden.

    – Det skulle vara roligt att få se vad som har hänt med ”Jerka” och ”Hoffa” (Jens Malmsten) tio år senare. Trötta, flinskalliga och småfeta.

    Samtidigt som Stockholm Boogie gick upp på biograferna lyckades Erik Johansson få ett par roller i olika uppsättningar på Stadsteatern, men självförtroendet var fortfarande dåligt.

    – Jag har verkligen försökt att ha tålamod under de perioder när det inte har varit så bra.  Jag har blivit bränd fler gånger när jag missat stora grejer som har varit jättenära. Jag gick och hoppades och tänkte att nu lossnar det men så sket det sig i alla fall. Då är det lätt att tänka ”Fuck it, nu lägger jag ner det här”, men jag har väl någonstans känt att det är det här jag måste göra. Jag kan liksom inte inget annat.

    Vändningen blev ett magisterår 2008-09 med Gösta Ekman på Scenskolan i Stockholm. Erik Johansson är en av sju skådespelare i Sverige som har en master’s degree i komedi och han tror att han utvecklades mer under det året än under fyra år på Scenskolan i Malmö. Han fick utgå mer från sin egen instinkt, inspiration och drivkraft och beskriver det som hände som ”ett jätteuppvaknande” där han för första gången insåg att han kunde göra precis så som han gjorde och ösa på med det.

    – Det var då det lossnade. Jag fick direkt en roll i Himlen är oskyldigt blå och sen rullade på med Riktiga män på Maxim och Treater på Intiman. Jag tror att jag började fatta att jag är grym på det jag gör, men då var jag nästan 30 bast så det tog ett par år. Gösta Ekman sa en gång till mig att ”ju mer ju släpper dig, ju närmare kommer du dig själv”. Det kommer jag aldrig att glömma. Det fick mig att lita på mina instinkter.

    Erik Johansson föddes 1979 och växte upp i Gamla Enskede. Där väcktes kärleken till teater och skådespeleri i Enskedespelet i Margaretaparken. Han kallar det för ”världens bästa uppväxt” i ett område som han inte riktigt känner igen sig i idag.

    – Jag tänker ibland att jag skulle vilja flytta tillbaka till Enskede men det är alldeles för dyrt att bo där idag. När jag var liten och bodde där var det väldigt vänsterorienterat men nu är det bara en massa suvar, BMW, studsmattor och trädäck runt alla hus.. Nu bor jag med fru och två barn i Hornstull och trivs jättebra där. Jag älskar Stockholm.



    Det senaste året har han dock inte sett så mycket av Hornstull då kalendern har varit fulltecknad med jobb. I oktober har långfilmen Hallonbåtsflyktingen biopremiär och i december är det dags för Sune i fjällen. Dessutom har han gjort rollen som Sebastian i tv-deckaren Maria Wern och repat Kom igen Charlie som kan ses på Oscarsteatern från den 18 september. Någon gång under hösten visas också SVT Dramas stora satsning Ögon Blå där Erik spelar mot bland andra Adam Lundgren och Louise Peterhoff.

    – Jag gör väldigt mycket biroller och trivs bra med att komma in från sidan och ibland kanske göra lite udda figurer. Jag är inte ”the leading man” på det sättet men nu är jag kanske mogen för en huvudroll om det skulle hända. Samtidigt så är jag rätt nöjd så länge som det bara puttrar på som nu.

    Barnskådespelare i stora film- eller tv-produktioner brukar sällan bli kvar i yrket som vuxna. Då uppmärksamheten brukar skrämma iväg dem långt från strålkastarna tillhör Erik Johansson undantagen som bekräftar regeln.

    – Jag visste redan som liten att jag ville spela teater men det var nog också en välsignelse för mig att jag aldrig fick den där stora huvudrollen. Jag provspelade för rollen som Bert men blev en av Berts kompisar och även i Eva & Adam så spelade jag lite vid sidan om. Många av de barn som spelat huvudroller i Astrid Lindgren-filmer och liknande har i princip blivit castade på gatan och kanske inte spelat så mycket teater innan. De får en väldig chock när det sedan blir ett sådant genomslag. Jag vet många som tyckt att det har varit jobbigt att gå ut på gatan. Bert (Martin Andersson) har ju till med flyttat utomlands (Brasilien).

    Erik Johansson har inga planer på att flytta. Han tänker inte som han säger ”sova på min kompis Joel Kinnamans soffa i ett halvår och springa på auditions” för att försöka få en Hollywoodroll. Än så länge är han kvar i staden han älskar och på en filmduk, tv-skärm eller teaterscen nära dig. Du visste hur han ser ut och nu vet du även vad han heter.

    Text: David Bogerius
    Foto: Magnus Sandberg

    En kortare version av artikeln publicerades i Situation Sthlm #204.

  • Article Image

    Hagström: Toaväggar är som kommentarsfält

    2014-07-29 10:55:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    Basens dunk från högtalarna, sorlet från kön och jag sitter inne på en av Trädgårdens ”bajamajor” och betraktar toaväggen. Små klottrade budskap som folk lämnat efter sig. ”Mens är coolt”, har någon skrivit. ”Ja!” har en annan petat dit, en liten bekräftelse, som att trycka på en gilla-knapp eller göra en tummen upp-emoji. ”Hipster bitches”, ”Hen”, ”ETC” står det också på väggen. Lite småtråkigt – det är så förväntat på den här trendiga Söderklubben. Men jag tänker att klotter ändå säger något om människor och samhället vi lever i, även om det ibland kan tyckas vara genom barnsliga uttryck.

    På dörren, som någon otåligt rycker i, finns det ledsna ansikten målade med bläck. Enkla konstverk. Någon har skrivit ”Livet är ett svart hål” med blå tusch, en annan person som har delat samma toalettring: ”I love life” med röd läpp-penna. Offentliga toaväggar har alltid bjudit in till klotter, men det är inte alltid uppskattat. Stockholmskällan, stadens kulturarv på webben, har hittat ett brev som inkom 20 maj 1916 till ”ordförande i Drätselnämnden 2:dra Avdeln”: ”Jag ber att få beröra efter påstötning från någon, som synes oftare än jag själv göra bruk av de bekvämlighetsanordningar, vilka äro anbragta här och där i staden i form av runda (eller någon gång annorlunda formade) plåtkurar. Insidorna av dessa äro ofta vanprydda med ytterst obscena ritningar eller inskrifter, vidriga att iakttaga för den som icke har smak för sådant och utan tvivel innebärande en skadlig äggelse för sådana, vilkas sinnen äro tillgängliga för dylika intryck”.

    I dag har en del av klottret förflyttats: meddelanden på toaväggen liknar meddelanden som skickas ut på nätet. Toaväggar är som kommentarsfält på sociala medier eller en diskussion på Flashback. Och smutskastningen: dassklottret ”Lisa är en hora” eller den klassiska: ett tjejnamn, ett telefonnummer och ett erbjudande om en avsugning. De kan även läsas på tjejtoaletter. Också med varianten ett namn, ett nummer, erbjudande om lesbiskt sex. Kanske är det påhittade namn. Kanske är det inte det. Smutskastning. Toaklotterhat som liknar internethat. Troll finns överallt. Internettroll. Toatroll. Det är då man uppskattar det barnsliga klottrandet i form av hjärtan. Jag ritar ett litet rött hjärta bredvid ”Livet är ett svart hål”, lämnar klubbens toahål och ger plats för nästa människa i intim nöd.

    Maria Hagström

    Krönikan är publicerad i Situation Sthlm #204.

  • Article Image

    Nytt nummer av Situation Sthlm ute onsdag 30 juli!

    2014-07-29 09:01:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    På onsdag är äntligen vårt augustinummer, #204, ute! Där får du bland annat läsa om Edda Magnason som brukade spela in ljud i omgivningen till sina låtar, om Mats Eriksson på Sweboat vill lära upp nytt båtfolk i Nybörjarviken och fynden i bygghålet vid Slussen som skriver om Södermalms histora. 

    True faces visar hur olika övergrepp kan se ut och Alexandra Sundqvist presenterar artisterna som kliver ut på barrikaderna. Och bland mycket annat i "Svepet" recenseras nya böcker av Kristian Lundberg, Jack Hildén och Stefan Norrthon.

  • Article Image

    Min plats: Sickla Köpkvarter

    2014-07-22 09:52:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    Situation Sthlms Carlos Buenaventura tar med oss till sin försäljningsplats utanför Ica Kvantum i Sickla köpkvarter. Här hör han många livsberättelser och passar på att ljuga om vattenskidåkning i Spanien.

    – Jag tog med er hit eftersom tidningsförsäljningen betytt så mycket, utan den hade jag nog druckit ihjäl mig på parkbänken. Man behöver ha något att göra och jag är arbetsnarkoman sedan födseln. Är utbildad lärare, men mitt första arbete var på ett bryggeri. Jag var tretton år och hade en gitarr i sikte. Tjänade ihop till en Levin Orchestra för 600 kronor.

    – Jag har inte spelat mycket gitarr på slutet. De senaste månaderna har jag bara legat i en solstol på balkongen i ett stödboende i Västertorp. Onormal enorm trötthet. Beror på strålning, mediciner och skit. Men nu har tröttheten börjat släppa och jag försöker ta mig hit varje dag. Folk frågar var jag har varit. De tror att jag har varit i Spanien eftersom jag har bott där halva livet. Ibland svarar jag ja, säger att jag åkt vattenskidor som fan, stänkt ner varenda kvinna på playan. Och ibland säger jag som det är.

    – Men det var tider det, förr i Spanien, när man stängde kontoret klockan ett och gick direkt ner till stranden. Badbyxorna var redan på under shortsen. Klockan tre var det nyheter och mat, min fru skämde bort mig, allt stod på bordet när jag kom. Sedan siesta med alarmet ställt på fem. Och jobb i några timmar till.

    – Kontakten med mina kunder här betyder mycket. Jag har hört mångas livsberättelser och igår blev jag sponsrad med skjortor, sommarbyxor och blanka dansskor med tunn sula. Förr dansade jag mycket tango och lite annat sydamerikanskt och spanskt. Det fanns en tjej som brukade följa med mig på matinée-dans på söndagar. Hur jag än svängde med fötterna hit och dit och fram och tillbaka, hängde hon med på allt. Hon blev min dancing queen. Skulle vilja kunna dansa lite igen. Jag känner ju att jag har vaknat till liv, börjar känna igen gamla Carlos.

    Berättat för: Maria Hagström
    Foto: Joel Nilsson

    Från Situation Sthlm #203.

  • Article Image

    Läsaren: ”Till jul köper jag 30 eller 40 tidningar”

    2014-07-21 09:42:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    VID GAMLA STANS T-BANA KL 07.40
    NAMN: Carina Eneroth
    ÅLDER: 50 år
    YRKE: Beställningsskomakarmästare, har varit i yrket i 30 år

    Varför köper du två tidningar?
    – För att jag lägger en på jobbet till kunderna och så tar jag hem den andra till mig själv. Till jul köper vi 30 eller 40 tidningar och ger till våra stamkunder.

    Vad gillar du att läsa i tidningen?
    – Jag läser precis allt. Men först läser jag alltid ”Gata fram och tillbaka”. För mig som är infödd stockholmare är det kul att se om det är en gata jag känner igen.

    Vad skulle du vilja läsa mer av i tidningen?
    – Reportage om små företag och hantverkare.

    Luktar det mycket svett i skorna som folk lämnar in på sommaren?

    – Nej, oftast står de en stund på hyllan innan vi jobbar med dem och då har det hunnit dunsta bort.

    Text: Gerd Eriksson
    Foto: Magnus Sandberg

    Publicerad i Situation Sthlm #203.

 
1 2 3 4 5 6 >... »
Gilla och följ Situation Sthlm