Det mesta tyder på att begreppet fredagsmys är världsunikt för Sverige. På en utomstående betraktare måste fredagsmyset sätta en del myror i huvudet. Som på ett osynligt kommando skyndar folk i Sverige hem vid samma tidpunkt, varje fredag, för att sätta sig framför tv:n och äta.

Det sägs att för att förstå svensk kultur måste man känna till två saker: fika och fredagsmys. ”Fredagsmys is pretty much the most holy tradition of Sweden”, förklarar Urban Dictionary. Fredagsmyset markerar slutet på arbetsveckan och startskottet för helgen precis som det sjungs i chipsreklamslåten. Men fredagsmyset var etablerat långt innan chipsföretaget snappade upp traditionen.

När den första reklamfilmen kom 2009 hade ordet fredagsmys redan funnits i Svenska Akademiens ordlista i tre år. Charlotte Hagström, docent i etnologi vid Lunds universitet, berättar att det första skriftliga belägget för fredagsmys är en artikel från 1994 i Göteborgs-Posten. I den har en familj fredagsmys framför tv:n, men utan tilltugg.

Fredagsmyset som vi känner det i dag har funnits sedan millennieskiftet. Fredagsmysets rötter slingrar sig tillbaka till sextiotalet när Sverige fick fem dagars arbetsvecka och lediga lördagar. Att lördagsgodiset började flyttas till fredagar är också delaktigt i fredagsmysets uppkomst. Men att människosläktet markerar övergången mellan arbete och ledighet är inget nytt. Inom etnologin ser man fredagsmyset som en typisk övergångsrit.

– Vi behöver dela upp tiden för att kunna hantera världen. Vi delar in året i midsommar, jul, nyår. Men vi delar också upp kortare perioder som veckan i vardag och helg, säger Charlotte Hagström.

Ett typiskt fredagsmys innebär att familjen parkerar sig i soffan, slår på tv:n, och hugger in på snabbmat som pizza eller tacos, snacks och läsk. Mat och snacks varierar från familj till familj men tacos är allra populärast. Tv:n, snacksen, drickan och soffan är de återkommande elementen i Charlotte Hagströms kartläggning av fredagsmyset. Lena Kättström Höök, etnolog och intendent på Nordiska museet, ser fredagsmyset som en ritual.

– Man är en människa i arbetet och en när man är ledig. Fredagsmyset markerar övergången från den officiella arbetsmänniskan till den lediga helgmänniskan. Övergången är ett undantagstillstånd där de vanliga reglerna upphör att gälla. Om man i normala fall måste sitta vid köksbordet, äta nyttigt och uppfostra barnen så upphör allt det där på fredagskvällen. Då äter man framför tv:n och äter gärna med händerna. Maten behöver inte vara så nyttig – det är halv- eller helfabrikat, godis, chips, vin och läsk.

En viktig aspekt av fredagsmyset är att man inte ska behöva prestera något, att myset är avspänt och kravlöst. Därför, understryker Charlotte Hagström, ska man inte förväxla fredagsmys med fest.

– Fredagsmyset är en avslappnad övergång som kräver ganska lite. När fredagen kommer är man ganska trött och vill kanske inte bjuda in en massa gäster. Fredagsmyset är i dag så etablerat att forskarna klassar det som en modern, svensk högtid. Bland barnfamiljer i storstäderna firar över 90 procent fredagsmys, enligt Kairos Future. Oavsett vad vi tycker om denna mystradition är den ett begrepp att förhålla sig till. Och åsikterna om myset går isär. På Facebook, denna provkarta över samtidsstämningar, hittar man snabbt både ”vi som hatar fredagsmys”-grupper och ”vi som älskar fredagsmys”-grupper. ”J” driver en av grupperna som älskar fredagsmys. För ”J” är avkopplingen det viktigaste med fredagsmyset.

Läs hela artikeln i Situation Sthlm #189

Text: Maria Lindén
Foto: Kerstin Carlsson

”För ett bra tag sedan (det kan vara både ett eller flera år sedan) hittade jag det här gröna spiralblocket här i Stockholm. Minns faktiskt inte var, kanske låg det helt enkelt på gatan. Jag bläddrade i det och såg att det innehöll ett antal dikter, som jag blev berörd av när jag läste. Tänkte att jag kanske kunde hitta något namn, ett telefonnummer, som kunde leda till den som skrivit dikterna, men hittade inget. Så blev blocket liggande här hemma och nu håller jag på att packa ihop våra saker inför en flytt på grund av att huset ska renoveras. Då bestämde jag mig för att skicka det till er på Situation Sthlm. Det är naturligtvis en ren chansning. Det är väl inte så sannolikt att någon ska känna igen dikterna och kunna lämna över blocket till författaren med hälsning från en läsare som uppskattade dem.”

Brevet undertecknat med namn, mejladress och mobilnummer. Grönt omslag av plast. Elva svarta dubbelspiraler av metall, hålen genom pärmen rektangulära, den övre och undre spiralen bockad och böjd uppåt som ett tecken på att blocket upprepade gånger tryckts ner i och dragits upp ur en väska eller ficka.

Det står ”Helene” i övre högra hörnet, inte riktigt i hörnet egentligen, men mer i hörnet än mitt på sidan. Och det är en stjärna ritad snett nedanför den, och ett hjärta snett nedanför stjärnan – all text sedan länge blekt och skavd, men tydligt avläsbar.

Det återstår sextioåtta sidor av inlagan. I yttersta kanten är bladen färgade i blått, grönt, orange och rosa – det återstår flest av de orange sidorna, minst av de rosa. På första sidan står, i handskrivna versaler, med ett ord på varje rad: ”När drömmarna tar slut”, följt av orden: ”om vad som händer när man varken kan sova eller dagdrömma längre” De följande femton sidorna av anteckningsboken består av en dikt, en komprimerad och synnerligen personlig svit i sju delar, förmodligen inte ämnad för publicering, nedtecknad med snirkliga, tonåriga bokstäver. Blå och svart bläckpenna har använts.

Jag bläddrar, läser, hakar i olika fraser, försöker utröna en kontur av människan bakom orden som börjar träda fram. Jag gråter ibland. Ser mönster. Begriper. Jag får allt fler streck på det tomma kartbladet ifyllda var efter jag läser orden – hon har lämnats av sin mamma och omhändertagits, hennes dotter har i sin tur tagits ifrån henne och den person hon vill älska just nu ”har blivit lite skum” och hon skriver raderna: ”Du, bara du, kan hjälpa mig vinna, hämta min dotter hinna, innan allting suddas ut och chanserna tar slut. Ännu lite tid vi har – om du stannar kvar”. Sedan är diktsviten slut.

Några sidor längre fram. Sex rader på en högersida: ”Cyklepro, citybike, Gary Fisher – skumma färger, Kona Caldera, Giant”. Cykelmärken. Varför är hon intresserad av det? Stjäla eller köra själv?

Ett tiotal sidor längre fram en ensam palindrom på en högersida: ”Bara trams – smart arab”. På nästa sida en avslutande diktsvit, nu skriven med gemener, förutom orden ”Värmlands-Peter runkar fett” som är skrivet med versaler överst på samma sida.

Sedan tre dikter på tre sidor, två skrivna med versaler, en med gemener – om tjack, snutar och slutet som inte kommer ”förrän du anar”. Tre sidor längre fram står ”48 öl” skrivet stort på högkant på högersidan av ett uppslag. Ett tjugotal sidor längre fram står ”Kom nu” med spretiga gemener högt upp på en sida. Ytterligare några sidor fram står namnet ”Jörgen”, understruket två gånger.

På näst sista uppslaget en enkelt ritad karta på vänstersidan som föreställer vägen till Klara kyrka. På nästa sida, den sista, står två telefonnummer: till Viking Line och Silja Line.

Sedan är sidorna slut. I det upphittade, gröna spiralblocket. Som någon på Stockholms gator under några dagar och nätter formulerade sin poesi i. Och någon hittade och berördes av, lät ligga och sedan skickade till mig.

I morgon gryr ännu en dag.

Ulf Stolt

I den världen målar jag tånaglarna när väggen plötsligt rasar in och där är en manlig granne med en hammare i handen. Men så trevligt med lite oväntat besök! Bjuder på kaffe och vi blir så kära. Vi ler flirtigt och tandkrämen har gjort våra tänder så vita att de blixtrar till. Inte ens mens kan sänka humöret. För bindorna är så bra att jag vill göra piruetter och graciösa skutt. Och zoomar man in min rumpa gör det inget, för det finns inte några blå blodfläckar på de vita tajta byxorna. Och mensvärken försvann så fort en liten blå och vit man dök upp utanför mitt hem och spelade och sjöng om att han var intelligent.

Går till mataffären och Stig gör tummen upp. Man ska bunkra, säger han, för bunkra é ball. Och så kommer Peter Siepen i väst, vältränad bringa och hatt. Han bunkrar. Han är ju ball, jag vill också va ball. Lastar in allt jag handlat i en sprillans bil. Den är tyst, den är snygg. Kör på trafikfria och folktomma gator. Bara David Beckham som springer förbi i boxerkallingar.

Känner att jag måste svalka mig med en öl och få blå blå känslor. Men blir osäker på om blå känslor är något för en människa som blöder blått blod. Blir också osäker på om en sån som jag kan dricka energidryck och kasta mig utför stup, om det är mer än bindan som kan få vingar. Däremot kan jag dricka annan koffeinstark dryck, för det har romantiske John berättat. Han dök upp på en tjejbokcirkel och läste på en kaffeförpackning som vore det poesi.  Vi suckade hänfört i kör.

Men riktig eufori känner jag först när jag sitter på en offentlig toalett, öppnar det rosa paketet med bindor och hittar en rosa biljett. Aaaahh! Det betyder att jag har chans att vinna en shoppingresa till New York! Shopping! Jag studsar upp och ner på toasitsen, tårar rinner, jag rusar ut från toan med byxorna nere vid knäna och skriker hysteriskt i glädjepanik.

Det är så vi är. Och vi är så glada. Och solen skiner och vi blir kära superlätt och vi äter glass som om det vore något annat vi åt på. Och vi är alla idioter. Men tack då, Merci for being you, i den där världen. För vi är värda det.

Maria Hagström