Lista på accessnycklar Startsida Webbkarta Sök Kontakta oss Till sidhuvudet SituationSthlm webbplats
 
  • Article Image

    Min plats: Sickla Köpkvarter

    2014-07-22 09:52:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    Situation Sthlms Carlos Buenaventura tar med oss till sin försäljningsplats utanför Ica Kvantum i Sickla köpkvarter. Här hör han många livsberättelser och passar på att ljuga om vattenskidåkning i Spanien.

    – Jag tog med er hit eftersom tidningsförsäljningen betytt så mycket, utan den hade jag nog druckit ihjäl mig på parkbänken. Man behöver ha något att göra och jag är arbetsnarkoman sedan födseln. Är utbildad lärare, men mitt första arbete var på ett bryggeri. Jag var tretton år och hade en gitarr i sikte. Tjänade ihop till en Levin Orchestra för 600 kronor.

    – Jag har inte spelat mycket gitarr på slutet. De senaste månaderna har jag bara legat i en solstol på balkongen i ett stödboende i Västertorp. Onormal enorm trötthet. Beror på strålning, mediciner och skit. Men nu har tröttheten börjat släppa och jag försöker ta mig hit varje dag. Folk frågar var jag har varit. De tror att jag har varit i Spanien eftersom jag har bott där halva livet. Ibland svarar jag ja, säger att jag åkt vattenskidor som fan, stänkt ner varenda kvinna på playan. Och ibland säger jag som det är.

    – Men det var tider det, förr i Spanien, när man stängde kontoret klockan ett och gick direkt ner till stranden. Badbyxorna var redan på under shortsen. Klockan tre var det nyheter och mat, min fru skämde bort mig, allt stod på bordet när jag kom. Sedan siesta med alarmet ställt på fem. Och jobb i några timmar till.

    – Kontakten med mina kunder här betyder mycket. Jag har hört mångas livsberättelser och igår blev jag sponsrad med skjortor, sommarbyxor och blanka dansskor med tunn sula. Förr dansade jag mycket tango och lite annat sydamerikanskt och spanskt. Det fanns en tjej som brukade följa med mig på matinée-dans på söndagar. Hur jag än svängde med fötterna hit och dit och fram och tillbaka, hängde hon med på allt. Hon blev min dancing queen. Skulle vilja kunna dansa lite igen. Jag känner ju att jag har vaknat till liv, börjar känna igen gamla Carlos.

    Berättat för: Maria Hagström
    Foto: Joel Nilsson

    Från Situation Sthlm #203.

  • Article Image

    Läsaren: ”Till jul köper jag 30 eller 40 tidningar”

    2014-07-21 09:42:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    VID GAMLA STANS T-BANA KL 07.40
    NAMN: Carina Eneroth
    ÅLDER: 50 år
    YRKE: Beställningsskomakarmästare, har varit i yrket i 30 år

    Varför köper du två tidningar?
    – För att jag lägger en på jobbet till kunderna och så tar jag hem den andra till mig själv. Till jul köper vi 30 eller 40 tidningar och ger till våra stamkunder.

    Vad gillar du att läsa i tidningen?
    – Jag läser precis allt. Men först läser jag alltid ”Gata fram och tillbaka”. För mig som är infödd stockholmare är det kul att se om det är en gata jag känner igen.

    Vad skulle du vilja läsa mer av i tidningen?
    – Reportage om små företag och hantverkare.

    Luktar det mycket svett i skorna som folk lämnar in på sommaren?

    – Nej, oftast står de en stund på hyllan innan vi jobbar med dem och då har det hunnit dunsta bort.

    Text: Gerd Eriksson
    Foto: Magnus Sandberg

    Publicerad i Situation Sthlm #203.

  • Article Image

    Första halvårets bästa skivor 2014

    2014-07-20 23:58:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    Situation Sthlm älskar skivor. Och vissa av dem mer än andra. Här är de som våra recensenter gillat mest under det första halvåret 2014.

    Nonono
    We Are Only What We Feel

    Betyg: 4 (av 5)
    Singeln ”Pumpin blood” är för Nonono vad ”I Love It!” har varit för Icona Pop. En riktig hit – med ett medryckande visslande stick – som sätter sig direkt och som säkert i detta nu också öppnar internationella dörrar via tv-serier och läskeblaskreklamer på andra sidan Atlanten. Kanske får Nonono, liksom Icona Pop, en slot i tv-serien Girls, till slut? Kul är det också att skivan, som är ett härligt potpurri av åttiotals-new wave, syntar och tålmodigt pumpande bas, döpts till ”We Are Only What We Feel”. Det känns lite corny, på ett härligt sätt. Det blir ett stort: Jajaja!
    Alexandra Sundqvist

    Rebecca & Fiona,
    Beauty is pain

    Betyg: 4
    Rebecca & Fiona har blandat glossig dansmusik, feminism, identitetspolitik och en, ofta, trashig 90-talsestetik ända sedan genombrottet med första singeln 2010.
     Rebecca Scheja och Fiona FitzPatrick har tagit de mest ytliga och artificiella elementen när det kommer till musik och estetik – och förstärkt dem, i konstruktionen av sitt Rebecca & Fiona.
     De har, med sina kommersiellt gångbara melodier, lyckats ta punken och de subversiva idealen till Stureplan – och discoglittret till politikerveckan i Almedalen, där de bland annat öppnade för ryska Pussy Riot förra året.

    Skiva nummer två,
    ”Beauty is pain”, är på många plan mer av ett album än debuten ”I Love you, man!”, vilken innehöll flera av de tidiga singlarna. Det innehåller hela 14 nya låtar, vilka spänner från tydliga 90-talsreferenser och breakbeat till 80-talsdoftande trummor och vinande synthar. Här finns inga lika tydligt plakatpolitiska låtar som ”Union”, vilken adresserar utförsäljningen av allmännyttan i Stockholms stad, men ändock en och annan pepp-låt. Jag tänker främst på ”Candy Love”, en slags modern, elektronisk kampsång för unga tjejer. Men också på ”Dreams” och ”Burning empire”.    
     Beauty is pain är en skiva som lockar till dans, kampvilja och framförsikt – och det, ja, det är inte så lite det.
    Alexandra Sundqvist

    First Aid Kit
    Stay gold
    Betyg: 4
     Det är ett gott tecken att låtarna på Stay Gold inte verkar lika direkta och självklara som på förra plattan, genombrottet The Lions Roar från 2012. Redan släppta singeln ”My Silver Lining” undantaget. First Aid Kit bor kvar i samma ljudlandskap – de kallar det själva ”witchy folk” – som förra plattan: dova trummor med mycket pukor, akustiska gitarrer, en pedalsteel som svajar till, tamburin, en mandolin som kvillrar. Och sen rösterna, deras kyrkklocksringande, stora och öppna röster som sitter så vackert och följsamt ihop.
     Efter ett antal lyssningar verkar ”Cedar Lane” och ”Waitress Song” dröja sig kvar. Och titelspåret ”Stay Gold”. Men det finns flera ess plattan. Om man bara fortsätter lyssna.
    Ulf Stolt

    Kent
    Tigerdrottningen

    Betyg: 4.
    Jag ska börja med att erkänna att jag, häromåret, räknade bort Kent. Tyckte att de spikade igen sin egen kista när de lanserade ett trivselvin för medelklassen, blev Playstation-spel och invigde arenor. Bandet blev en symbol för det apolitiska och etablerade, det som de till en början var en motvikt till. I relation till det är Tigerdrottningen, ett enda stort förlåt. En käftsmäll mot individualism, mot nazism, mot kortsiktig (klimat)politik, mot konsumtion. Allt ackompanjerat av sorgsna pianoslingor och pumpande bas. Låten ”Innan himlen faller ner”, får mig att tänka på min treåring: ”Vår trasiga värld blir ert ansvar.” Tigerdrottningen är Kents mest politiska album, hittills. Och det gör ont, på riktigt.
    Alexandra Sundqvist

    Lykke Li
    I Never Learn
    Betyg: 3,5.

    Lykke Lis nya skiva I Never Learn är en skiva full av power-ballader. Stundtals smäktande, ofta introvert och betydligt mer lågmäld och bitterljuv än sin föregångare. Det är kanske vårens kärleksskiva nummer ett. Eller vårens uppbrottsskiva, lite beroende på om man är optimistiskt lagd eller inte.  Där Lykke Li, med förra skivan Wounded Rhymes från 2011, ytterligare positionerade sig som artisten, nomaden, popstjärnan – som försökte hitta sig själv i den kaliforniska öknen, så är I Never Learn en mjukare skiva, både ljud- och känslomässigt.

    Det karga jaget har fått en mer försonlig inramning, medan den hårda, elektroniska ljudmatta nystats upp. Det finns någonting vilsamt i låtarna, där också de akustiska elementen fått mer plats. På albumet rör hon sig lika ledigt mellan avskalade, gitarrdrivna ballader som ”Love Me Like I'm Not Made of Stone” som pampiga gospelrefränger i ”Heart of Steel”.
     På I never learn, vilken kunde ha varit den ”svåra tredje skivan”, kliver låtskrivaren och musikern Lykke Li fram i ljuset, ytterligare. Och hon gör det med självklarhet.
    Alexandra Sundqvist


    Timbuktu
    För livet till döden

    Betyg: 4
    För livet till döden är Timbuktus åttonde album och släpps i en tid då svensk hiphop är mer uppe på barrikaderna än på länge. Senaste året har en våg av svensk kvalitetsrap med sociala förtecken, däribland FATTA!-kampanjen med bland andra Syster Sol, Kristin Amparo och CLEO, Linda Piras smarta lyrik, Lilla Namos dito, Timbuktus eget tal med passboken i handen i riksdagen och initiativet #jagärjason, sköljt över Sverige.
     Mot bakgrund av detta är förväntningarna på Jason Diakités ”För livet till döden” skyhöga. Kan han förnya sig, lyfta sig ytterligare en nivå och försvara sin position som en av landets mest angelägna rappare?
    Efter några lyssningar är svaret tveklöst: ja!
    För livet till döden är, valåret till ära, ett politiskt fyrverkeri och dessutom ett vansinnigt välproducerat sådant. Soundet är snyggt och stort – pepprat med syntar, beats och furiös rap och för tankarna till, tja, Kanye West. Albumet är skrivet av Jason Diakité och producerat av Chords i samarbete med Patrik Collén, Moe Sakwanda och Oskar Linnros på somliga låtar. Bland gästerna märks bland andra Abidaz, Seinabo Sey och Mapei.
     Bäst är Timbuktu i den något långsammare låten ”Nolltolerans”, det är utan tvekan den bästa låt jag hört i år. Och spåret ”För Livet” med alltid lika briljanta Mapei.
    Alexandra Sundqvist

    Min Stora Sorg,
    Mvh Anso, M$$
    Betyg: 4
    Min Stora Sorg skyr inte det storslagna. I introt till sin första fullängdare Mvh Anso, M$$ parafraserar Min Stora Sorg Mariah Careys låt ”I can't live without you”, med strofen: ”No I can't forget this evening or your face as you were leaving”.
     
    Den sätter ramen för skivan, känslan av att den börjar med en dörr som slår igen – och fångar resan som tar vid när man blir ensam igen. Ensam med sin skit.
     Bland favoriterna märks Kaah-covern ”Innan du går”, i en varm, men elektronisk balladskrud. Det är en skiva som spänner från förakt och revanschlusta, till sorg och tacksamhet. Det är Min Stora Sorg.
    Alexandra Sundqvist

    Läsarkommentarer

    Kommentar

    Ditt namn

    Din e-post


    Tyvärr måste vi pga stora mängder spam-kommentarer be dig att verifera en liten kod.Tack för hjälpen!

    Ange koden ovanför:

  • Article Image

    Briljant: Full rulle

    2014-07-20 09:11:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    Siv Jansson, 54 år, är landslagskapten för flugfiskelandslaget. Och grundaren till Fjällorna, en flugfiskeklubb enbart för kvinnor

    – Jag har fiskat
    i 25 år och vanligtvis får man en lax på tusen kast och det brukar ta minst två år innan man får upp den första. Jag fick upp en på 2,2 kilo första gången jag fiskade, men sen tog det flera år innan jag ens fick ett hugg igen.

    – När inget annat funkar är det alltid läge att sätta på Europa-12:an. Det är en torrfluga som är en imitation av en nattslända. Med den får man harr och öring.
    – I början av min fiskekarriär fastnade en del flugor i träd eller bakom stenar, men nu är det mer en tafs som kan gå av då och då. Jag ångrar att jag inte har sparat flugan som jag fick upp min första lite större fisk med, men det tänkte jag inte på då. Det var en lax på 7 kilo.
    – Den allra största fisk jag fått är en lax som vägde 11 kilo, på flugan jag tog den med hade jag avborstat hår från min katt som dubbling.

    – För tio år sen startade jag Fjällorna, en fiskeklubb för fiskeintresserade tjejer. I dag är vi nånstans mellan 400 och 500 medlemmar. Fler och fler kvinnor upptäcker att fiske är en skön fritidssysselsättning.
    – Snart är det dags för EM i flugfiske och jag är kapten för det svenska damlandslaget. Svåraste motståndarna blir lagen från öststaterna som tränar på heltid. Under tävlingen har man hullinglösa krokar och fisken släpps tillbaka i vattnet. Det kallas Catch and Release och blir allt vanligare inom tävlingsfisket, men också inom sportfisket.
    – Det är rofyllt att fiska, en halvtimme kan räcka för att ladda batterierna i flera timmar. Att fiska är för mig det meditation, trädgårdspyssel eller golf är för andra. Ibland fiskar jag en stund på väg till eller från jobbet. Det finns jättefina fiskevatten runt Stockholm.

    Berättat för: Gerd Eriksson
    Foto: Joel Nilsson

    Artikeln är publicerad i Situation Sthlm #203.

  • Article Image

    Mina drömmar - Maraton

    2014-07-19 01:35:00
    Inlagd av: Situation Sthlm
    Comments: 0

    Det var mäktigt att stå där på Vallhallavägen tillsammans med tusentals löpare och vänta på startskottet. Det var också nervöst, så att tända en cigg minuter innan start hörde till. I alla fall om man heter Pierre Blom.

    – Folk bara skakade på huvudet, berättar han och skrattar när han tänker tillbaka på den där dagen då han skulle springa sin första maraton.
     Det var 1996 och han skulle springa för Basta arbetskooperativ. Han hade varit på kooperativet för missbrukare en tid, jobbat lite i skogen men kände att han behövde ha något mer att göra - ersätta missbruket med något. Han började springa.
    – Löpningen ger så mycket tillbaka, man blir ju frisk och mår skitbra, säger han.

    Så småningom startade han i olika kortare lopp, men ville ha ett större mål. ”Och ska det va så ska det va” tänkte han och anmälde sig till Stockholm Marathon.
    – Det blev som någon slags dröm att klara av det. Folk skrattade åt mig, mina behandlingskompisar menade att jag inte visste vad jag gav mig in på, säger han.
     Men han var envis, sprang mycket och fick ett eget löpband på Basta som han kunde träna på under vintern. När det sedan var dags för loppet kände han som att han kunde springa hur långt som helst.
    – Det var helt enormt! Loppet börjar på riktigt efter tre mil, och när jag hade sprungit andra varvet över Västerbron, var det skönt att den biten var över. När man sedan ser Stadion är det nästan så man börjar grina. Man är både lycklig och ledsen för att det gjort ont. Det är något speciellt som jag inte tror man kan förstå om man inte själv har sprungit.
     Han sprang också 2005. Den gången var det jobbigare, men i mål tog han sig.
    – Jag ska springa ett maraton till har jag bestämt. Men jag har blivit så lat och är ingen ungdom längre, 53 år snart. Det är ingen ålder säger folk, men med det liv jag har levt så är det ändå en ålder. Men jag hoppas springa redan nästa år, eller året efter.

     Han har också en helt annan dröm. Varje kväll klockan tio i sju kan den gå i uppfyllelse. Det är då Keno-dragningen är.
    – Jag vill köpa en husbil. Jag har gett mig fan på att jag ska skaffa en sån, för att kunna bo och åka omkring med. Med en husbil tar man sig vart man vill.
     Han säger att han alltid har haft svårt för att slå sig till ro, har flyttat runt mycket. Han hamnade på pojkhem i Göteborg när han var 11-12 år. Sedan har det varit på ungdomshem i Vagnhärad, bott i lägenhet i Trosa och åkt in och ut på anstalt för kortare straff. Och har bott i Södertälje och nu har nu en träningslägenhet med sin fru Susanne.
    – Jag har också haft folkvagnsbussar med skjutdörr och sängar i som jag har bott och åkt runt med i hela Sörmland. Ställde den på mackar och lånade kupévärmare av dem på vintern. Mackägarna blev faktiskt glada, för då hade det någon som var på där under natten och risken för inbrott blev mindre. Men det var inte roligt när man satt där på julafton och nyårsafton själv.
     
    Nu är tanken att ha en lite modernare husbil och att ha sällskap av Susanne. Åka till olika platser, i Sverige och Europa.
    – Det var länge sedan nu, men jag har tågluffat i Europa. Började i Köpenhamn, sen till Paris, till Portugal och Spanien. I Madrid kollade på reggaesnubben Jimmy Cliff i en tjurfäktningsarena, berättar han. Jag ser det som enorm frihet, det där med husbil. Jag tror att det kommer mer och mer, att folk bor på det sättet.

    Text: Maria Hagström
    Foto: Marc Femenia

 
1 2 3 4 5 6 >... »
Gilla och följ Situation Sthlm