Där finns en sladdkyrkogård. Sladdar som trasslat med varandra. En obegriplig knut att lösa upp. Jag vågar inte slänga dem, för det pågår en ständig sladdjakt i mitt hem. Livet är fullt av sladdar. Och alltid är något oladdat. Mobilen, datorn, klockan, dammsugaren, hörlurarna, högtalaren, tandborsten. Aldrig finns just den sladd jag letar efter. Sladdkyrkogården lever. I lådan finns en slocknad telefon som fortfarande bär fingeravtryck efter ivriga fingrar, ett handledsskydd ifall jag får ont igen, adapters till märkliga vägguttag, gummiband för träning som bara gett dåligt samvete, reflexer som inte nås av något ljus och ett litet telefonkort som använts någonstans i världen för att prata med människor jag vill minnas. Också bläckpennor som bär olika loggor: ”Friskis & Svettis” och ”Polismyndigheten”. Spår av var jag har varit.

”Det pågår en ständig sladdjakt i mitt hem.”

Lådan är trots allt fylld av minnen. Det är svårt att rensa, men man lär må bra av det. Ut med det gamla. In med det nya? Min mobil, som snart behöver laddas, får en notis. Blocket skickar ett pressmeddelande om pengar som finns att tjäna genom att sälja gamla prylar under årets fattigaste månad. Strax innan årets sjukaste månad. Nu hjälper jag Blocket på traven, för det är fint att en sak som någon inte vill ha kan vara just en sådan sak som någon annan söker. Att den vandrar vidare. Dessutom finns det tydligen tusentals kronor att håva in. 36 600! Det är vad svenskar i en undersökning bedömer värdet på de saker de har hemma som bara ligger och
skräpar. Det folk söker efter mest på Blocket inom kategorin ”personligt” är Rolex. Mest går att hitta i hushållens förråd, sedan i köket. I ett genomsnittligt hem är det nära 40 procent av sakerna som inte används.

Så många kyrkogårdar att sörja över. Blocket är inte intresserad av sladdar, men jag har flera lådor och skåp. Där står skålar som ersatts av andra skålar, ljusstakar som bara får plats om jag flyttar till större och kokböcker med mat jag inte lagat på länge, men kanske gör igen? Och ett fettfläckigt recept på min mormors fiskgratäng. Den ska jag laga igen. Omaka vantar och halva par strumpor. Matlådor som saknar lock och lock som saknar matlådor. Någonstans måste någon sitta på en samling av allt det där som hör ihop med mitt.

Här finns spel som glömts bort att spelas. Böcker som aldrig kommer att bli lästa om de stannar här. Barngrejer som barnet vuxit ifrån och ett smycke från en gammal romans. Jag ska rensa mera. Ge fler saker ett nytt hem. Eller dumpa det på tippen, bland allt det andra som inte längre hör hemma hos de människor som det en gång hörde hemma hos. Det som är trassligt och trasigt. Uttjänat. Eller sådant någon ledsnat på när något uppdaterat och mer glänsande kom. Andras skit på en prylkyrkogård.

Jag skickar ett plagg till en second hand-butik. En tid senare köper jag ett plagg där. Samma svarta klänning som hela tiden dyker upp. Man vet aldrig när man kan behöva en sådan.