LITTERATURLISTAN I SLUTET av journalisten och författaren Johan Wickléns bok ”Du gröna nya värld” är på 11 sidor. Det ger ett hum om hur pass gedigen research och bred inläsning i ämnet cannabis, som föregått skrivandet av boken.
För fyra år sedan kom hans första bok Vi ger oss aldrig – så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket. Ingen av de här båda böckerna, konstaterar han, är böcker som någon egentligen efterfrågat.
– Det är jag som är envis och blir irriterad på att folk sitter och säger saker de inte har täckning för.
Du gröna nya värld är en klassisk reportagebok – författaren tar sig till platserna han skriver om och upplever det som ska berättas med egna ögon, intervjuar människorna som på olika sätt berörs. Sedan skriver han och tar med sig läsaren genom berättelsen.
– Jag kunde ju, rent teoretiskt, ha skrivit boken vid ett skrivbord, men jag förstod tidigt att jag måste ge mig ut och göra jobbet. På riktigt. Ta mig till de här platserna.
Så han reste till USA och besökte cannabisväxthus i Carpinteria i Kalifornien, till Vancouver i Kanada och Cannabis Culture Headquarters i ett tegelrött trevåningshus väster om Downtown Eastside, kördes till en hemlig cannabisodling ute på landsbygden i Nederländerna och hängde på en internationell cannabiskonferens på Hotell Estrel i sydöstra Berlin.
– Jag visste hur jag ville lägga upp boken från början, det visste jag inte med den första. Däremot så underskattade jag tiden det tog att styra upp all logistik – ingenting fick gå fel, det fanns ingen mån för det.
Men det enda som inte gick som planerat var att en stor cannabisodlare i Kalifornien han skulle träffat, ställde in i sista stund. Men han lyckades hitta en annan.
– Det blev i slutändan bättre, för då fick jag in det här med kvinnorna som konsumenter, hälsa och hela den aspekten, på den kommersiella amerikanska cannabismarknaden.
FÖR VAD SOM sker ut i världen just nu – någonting som Johan Wicklén inte tror att människor i Sverige riktigt uppfattat ännu – är att det pågår ett paradigmskifte i Europa och Nordamerika vad gäller synen på cannabis.
Både juridiskt, medicinskt och politiskt.
Sedan 2016 är cannabis legaliserat i Kalifornien, och numera är cannabis legalt i 24 amerikanska delstater. I Kanada är cannabis lagligt sedan 2018. I Nederländerna finns det 570 lagliga cannabiscaféer. Och i Tyskland – EU:s största ekonomi – finns 230 legala cannabisodlingsklubbar, som ett av flera steg i en ny cannabispolitik. Även Schweiz – icke EU-medlem – ligger långt fram mot en legalisering av cannabis.
Boken börjar som sagt i USA, går logiskt vidare till Kanada, sedan förbi Nederländerna och Tyskland, innan Johan Wicklén blickar ut genom fönstret vid skrivbordet i Högdalen och låter sin insamlade kunskap i ämnet beskriva fyra vägar Sverige kan välja i framtiden.
För välja väg rörande cannabis kommer Sverige behöva göra. Det kommer den krassa verkligheten och omvärlden se till.
– Jag hoppas det framkommer i boken att det handlar om avvägningar, det finns bra och dåliga saker med alla de här modellerna.
– Det går inte att prata om cannabislegalisering längre – det är ju hela tanken med boken – då det är för slappt att bara tala om laglig cannabis. Vilken form av laglig cannabis? På vilket sätt? Vilken typ av legalisering? Sen kan vi diskutera om det funkar eller inte och vad som är det negativa och det positiva med varje typ.
Ett uttryck i boken är motvillig tolerans, myntat av den amerikanske drog och beroendeforskaren Mark Kleiman. Motvillig tolerans är ett sätt att förklara och beskriva den plats någonstans mitt emellan de båda ytterligheterna drogkrig och öppen kommersialisering – där både cannabisdebatten och den praktiska politiken olyckligtvis ofta fastnar. Eftersom brukande av droger, eller droglagar, aldrig någonsin kan eller bör avskaffas.
– Har man en motvillig tolerans så innebär ju det en viss normalisering också, en viss typ av acceptans. Men vill man minska riskerna generellt så kanske det är bra. För det är ju intressant med Kanada och USA, där man inte ser en uppgång bland de yngsta efter legaliseringen.
Att börja boken i USA, och att utförligt beskriva den amerikanska förbudskampen mot cannabis från 1920-talet och framåt, rymde också en annan tanke.
– Jag ville ha den historiken då den amerikanska förbudskampen påverkade FN, som i sin tur påverkade vår syn på cannabis. Och för att spana lite framåt.
– Utfallen av cannabislegaliseringarna kommer att påverka hur man ser på vad man ska göra med andra droger, som de psykedeliska preparaten som ju är uppe i luften igen.
Vi talar om Sverige, om harm reduction, om låsningar och politisk vägran att, trots forskares råd, ens utreda förutsättningarna för en form av avkriminalisering.
– Det är så intressant med uttrycket om att ”släppa knarket fritt”. Det är ju i Sverige vi har gjort det, jämfört med alkoholen, som regleras – den har vi tagit politisk kontroll över. Som jag skriver: det är ju förståeligt att politiker inte vill ta i frågan, för om du börjar försöka ta tag i det med en reglering eller en reform, då öppnar du för kritik, det kommer bli problem, du kommer behöva skruva på det.
Johan Wicklén tror inte ens svenska politiker tänkt så långt att de en dag ska behöva ta i frågan om legalisering av cannabis.
– Det här är ingen silverkula, inget som kommer att förändras snabbt. Det har funnits en förbudspolitik jättelänge, klart det kommer ta tid att se eventuella positiva sidor av det.
