När barnen var små fanns inte apelsinen och ananasen i Fruktparken, men melonen var deras favorit. Det fanns alltid andra barn att leka med. Barn har ju inga filter. Det är vi som lägger filter på dem sen. De leker även om de inte känner varandra. Tänk om vi vuxna kunde vara likadana.
MIN PLATS #331
Ditte Leth Nielsen brukade komma till Fruktparken i Liljeholmen med sina barn när de var små. Ibland träffades de här när hon var hemlös.
”Jag är välsignad med fina barn”
Det är nostalgi att komma hit. Innan jag gick ifrån barnens pappa bodde vi här. Sen var soc på mig. Jag lämnade hundratals urinprover och gick igenom fyra utredningar, men behöll vårdnaden.
Jag har länge haft underhållsbehandling med subutex. Första gången jag tog kontakt med soc var jag tjugo år och rädd att jag hade blivit beroende av heroin. I dag vet jag att det handlade om självmedicinering, jag har ADHD.
Barnen bodde växelvis hos mig tills jag blev hemlös. Det var jättejobbigt att säga till dem att jag inte har nånstans att bo. Jag träffade dem minst en gång i veckan sen. Genom att sälja Situation Sthlm jobbade jag ihop lite pengar så att vi kunde gå ut och äta. Ibland träffades vi här. De var för stora för att leka, men vi kunde prata i lugn och ro.
I dag bor jag i en lägenhet i Sätra. Vi har en bra relation – jag är välsignad med fina barn. Nu är jag farmor också. Jag kommer ta med barnbarnet till Fruktparken en dag.