Tillbaka från livet

I en städskrubb i en stockholmsförort, där bodde Kenneth Höglund från och till i början av 2000-talet. Han hade tur som hittade skrubben i källaren, berättar han, för där fanns vatten och handfat och där fick han vara fred. Men den var så trång att madrassen vek sig.

– Jag kunde höra folk i trappen prata: ”Är det sant att det bor någon där nere?”, ”Ja, men vi låter honom vara, han är så lugn.”

Kennet Höglund plockar fram en kamera ur väskan och visar en bild på skrubben. Bilden tog han nyligen när han återvände dit, då han öppnade dörren och såg att skrubben fortfarande var tom, förutom ett papper på golvet – en teckning som Kenneth Höglund hade ritat 14 år tidigare.

Vad hade du ritat?

– Rena idiotin, jag måste ha varit snurrig. Men när jag såg skrubben och teckningen, då började jag fundera på att berätta vad som hände efter reportaget i Situation Sthlm och efter att jag lämnat stan, jag tänker att det kanske kan ge lite hopp.

Det var mars år 2000, reportaget hade rubriken ”Sist i kön”. Förändringar i bostadspolitiken hade gjort att det blivit svårare att få en lägenhet. Och ”sist i kön” stod ”Peter”, 47 år. Han hade sjukpension på cirka 5 000 kronor, hade använt droger sedan han var 16 år och hade varit på ”nästan alla behandlingar och terapier som finns”.

– Jag vet inte om det är så idag, men när jag kom ut från behandlingshem och familjevård, så hade jag ingenting och det gjordes ingen uppföljning. Då återkom man till härbärgena. Det var ju när man skrivs ut som det svåraste började: du kom ut till samma skit men denna gång skulle du försöka leva i skiten nykter.

Han berättar att Försäkringskassan gav Kenneth Höglund sjukpension för att de ansåg honom omöjlig i arbetslivet och att Socialtjänsten tröttnade på att skicka honom på behandlingar.

– Och mina föräldrar hade gett upp hoppet, säger han.