Många känner mig och jag har fasta kunder. De barn jag såg här i början är i dag tjugofem år. Förra veckan sa en flicka till mig: ”När jag var åtta år köpte mamma tidningen av dig. Nu är det jag som köper.”

Det här ger mig nåt positivt att göra på dagarna. På vardagar står jag vid ICA Maxi. Fredag och lördag står jag på andra sidan vid Systembolaget, det är många som ska dit då. Det kommer också folk från olika håll i stan på grund av amerikanska butiken Costco.

På söndagar är jag ledig, tvättar kläder och träffar min son. Jag bor i Hägersten. Det var en försökslägenhet som sen blev min egen. På morgonen åker jag till Situation Sthlm och se n fyrtiofem minuter hit. På tåget lyssnar jag på nyheter och läser tidningar. Jag är intresserad av politik. På åttiotalet, i Iran, var jag med i en vänstergrupp som kämpade för demokrati och kvinnors rättigheter. Jag hade en bokhandel, men polisen brände mina böcker och jag blev efterlyst. Jag kom till Sverige utan pass, utan nånting.

Nu läser jag om kriget där. Jag har varit väldigt orolig. De stängde internet och jag kunde inte ringa min familj. För två dagar sedan pratade jag med min mor, bror och syster för första gången på två månader. Men kriget, det fortsätter.