Situation Sthlm
Stolta säljare

Livet med tidningen

Publicerad: 2018-12-28 12:52:08 Av: Text: Maria Hagström Foto: Martina Holmberg

Känna stolthet och tjäna pengar, en möjlighet att överleva och få sociala kontakter – det kan det betyda att vara Situation Sthlm-säljare. I en enkät svarar 72 procent av säljarna att deras livssituation har blivit bättre. Här berättar de hur.

För drygt fyra år sedan hade Kimie Sannemo aldrig tjänat pengar på egen hand. Han säger att han överlevde genom att snatta och stjäla skrot.

– Jag har inte snattat sen jag började sälja tidningen. Det är fett skönt att kunna gå in i en butik och handla, göra rätt för sig. Min situation har blivit mycket bättre. Att börja sälja tidningar är det bästa jag gjort.

En enkät med tidningssäljarna visar att 72 procent har fått en förbättrad livssituation sedan de började sälja tidningar. Förändringen är allt från att ”nyktra till” och ”inte vara kriminell”, till att ”känna stolthet” och ”ha lättare för att tilltala människor man inte känner”.

Någon skriver: ”Bättre käk och villkor (ekonomiskt och värdemässigt)”. Och en annan: ”Efter ca 5,5 år har jag blivit mer social, vågar ta mer plats, har blivit bättre säljare och ambassadör för tidningen”. Kimie Sannemo tror att han hade varit fattig, åkt in och ut på kåken och varit hemlös om han inte hade varit säljare.

– Nu har jag råd att betala hyra. Tidigare bodde jag på härbärge, i dag hyr jag ett litet hus i Orminge via släktingar. Om jag ska laga mat och gå på toa måste jag gå in i det stora huset på gården, men jag har en vedeldad bastu.

Klockan är strax efter åtta på onsdagsmorgonen och Situation Sthlm har precis öppnat. Utanför fönstren har det sakta börjat ljusna. Kimie Sannemo berättar att han har sålt nästan varje dag sedan han började. Under en period bodde han i Köpenhamn och då gick han direkt till deras gatutidning Hus Forbi.

– Det finns en tidning i nästan varje stor stad, man skulle kunna åka runt och sälja, påpekar han.

– I Paris också? undrar Anders Nyqvist, som var på bröllopsresa i den franska huvudstaden för många år sedan.

De sitter vid varsitt bord och äter en frukostmacka. Kimie Sannemo ska snart dra igång sin arbetsdag.

– Jag står hela dagen. Jag har slutat äta medicinen, subutex, och då har jag tre timmar till att sälja. Det tog mig nämligen tre timmar att hämta medicinen, varje dag. Åka från Orminge till Flemingsberg. Nu fixar jag min medicin på annat sätt, då får jag mer tid och slipper press. Jag har posttraumatisk stress och panikångest och på mottagningen ställs orimliga krav. Mitt humör är bättre så här.

LÄS hela artikeln i senaste numret av Situation Sthlm #257