Inget utanför Sundbybergs curlinghall signalerar om att det är en plats där både världsmästare och OS-medaljörer tränar.

Den ser ut som en nedlagd butik i glesbygd.

Men en trappa ner är det ljust och välkomnande, lådorna för lånehjälmar luktar nytt trä och de vita isarna med färgglada bon ger hallen lyster. Det är fyra banor, bana A ligger längst bort med stora fönster mot Lötsjön.

Den här tisdagskvällen kommer elitspelarna halv åtta. Nu är klockan bara strax efter sex och på bana D är ett par från Hässelby i full gång med sina stenar. De är nybörjare.

– Jag hade spanat på curling hemifrån soffan under flera OS, till slut tänkte jag att det var dags att testa sporten själv. Det finns en tjusning i kombinationen av att vara på is och få till en snygg balans, säger Christer Gudris-Norén.

Hans fru Daila Gudre-Norén provade på curling under en Tjejernas kväll i våras. Nu är båda medlemmar i Sundbybergs curlingklubb. Han kan bli lite trött i högerlåret efter ett träningspass, hon är dansare och smidig som en panter. Däremot kan de känna av gnuggandet med kvastar lite i axlarna.

Känner ni er som syskonen Wranå när ni är på isen?

– Haha, inte direkt. Men det är kul att träna på samma plats som världsmästare och OS-medaljörer. Under en klubbkväll visade de upp sina OS-medaljer. Så jag har i alla fall fått känna på en, säger Daila Gudre-Norén.

Hon berättar att man får prova på curling tre gånger gratis innan man bestämmer sig för att bli medlem.

På dagtid är ofta företag och arbetsplatser i hallen för att stärka samarbete och teamkänsla mellan kollegorna. Kvällarna är vikta för medlemmar i Sundbybergs Curlingklubb och Amatörföreningens Curlingklubb.

– Vår hall är känd för att ha is med bra curl, så att stenen inte går spikrakt. Att vi har så bra curl på våra banor beror på vår ismakare Robin Ahlberg, säger Johan Solberg, ordförande i Sundbybergs Curlingklubb.

Therese Westman är den som svarar när man ringer till hallen.

Hon jobbar med bokningar och uthyrning. Hon tog också VM-silver i mixed dubbel i våras i Geneve tillsammans med Robin Ahlberg, ismakaren i hallen. Så förutom att tävla på landslagsnivå tillsammans sköter de också hallen och är även ett par privat.

– I hallen är det alltid sex grader och precis vid isen minus fyra. Isen påverkas av om det är regnigt ute eller om det är väldigt torr luft. Men Robin får den att bli som ny inför varje träning, säger Therese Westman.

Isen görs på avjoniserat vatten.

En anläggning i hallen filtrerar det kommunala ledningsvattnet från mineraler och salter, då blir det enklare att frysa och ger en bättre yta. Men en curlingis ska inte vara slät som skridskois, då skulle friktionen bli så hög att det knappt skulle gå att få över stenen till andra sidan. Och tittar man noga på isen i hallen ser den nästan lite småbubblig ut.

– Det är för att Robin pebblar banorna med avjoniserat vatten, sprutar små droppar på isen. Sen kapar han topparna på dem med Ice King-maskinen. Det minskar friktionen mellan stenen och dropparna, säger Therese Westman.

När banorna ska startas upp för säsongen flödar Robin Ahlberg ut vattnet med en slang från långsida till långsida så jämnt som möjligt på betongplattan som är grunden. Ungefär 2, 5 millimeter vattenhöjd åt gången. Isen behöver sen frysa minst en timme mellan varje flödnig.

– Det tar totalt en vecka att få färdig isen innan säsongsstarten, säger Therese Westman.

Hon började med curling redan när hon var åtta år, hennes mamma heter Anette Norberg, OS-medaljör i Turin 2006.

Innan man ska ut på banorna i hallen går man på en vit klistermatta som fångar upp gruskorn, damm och annat skräp under skorna. Minsta lilla flisa eller korn kan få en sten att ändra riktning. Från början låg curlingbanorna i Sundbyberg under bar himmel. 1974 beslutade kommunen att bygga tak och väggar över banorna. I dag finns två curlinghallar i Stockholm, den andra ligger i Danderyd.

– ”Snyggt Johan”, tjoar gänget som spelar i rullstol på bana A. Johan Grimberg har satt en viktig sten i en match i mixed dubbel. Rullarna, så kallas de som spelar curling i rullstol, använder sticks, en lång pinne, när de skjutsar i väg stenarna.

– Den ger en mycket bättre balans än om vi ska hänga över rullstolen när vi skjutsar iväg stenarna. Sticken får vara max 2,40 meter långa, säger Johan Grimberg.

Anna Sved har tejpat sin stick med svart och rosa tejp. Inte bara för att den ska se snygg ut utan också för att tejpslingorna är en hjälp för ett visst grepp eller en viss position i förhållande till rullstolen.

Rullarna är medlemmar i den andra föreningen som huserar i hallen, Amatörföreningens Curlingklubb. Även den en förening som plockat fina medaljer. Ronny Persson, till exempel, tog brons i rullstolscurling i Paralympics i våras, med landslagskamrater från andra delar av landet.

Johan Grimberg kollar på klockan han har runt halsen och skriker 12,5 till lagkamraten Anna Sved. Han tar tid så att Anna vet om stenen fått rätt fart när hon skjutsat i väg den.

Det andra mixed dubbel-paret på isen är Ann-Charlotte Nylén och Stefan Wegeborn. Han spelade rullstolsbasket en gång i tiden, när han lade av med den ville han hitta en annan sport.

– Curling är kul för att det också är en lagsport. Vi är en grupp på åtta-nio stycken som tävlar i lag om två. Alla spelar med alla, och vi vet både motståndarens svagheter och styrkor. Han började med curling redan 2014, de andra började efter pandemin.

Det står 1-1 i matcher och det är 20 minuter kvar innan eliten kommer för att träna. Rullarna bestämmer sig snabbt för att köra en tredje och avgörande match. Det klonkar och tjongar när stenarna möts på isen.

Johan Grimberg lägger en avgörande sten som skjuter bort motståndarlagets stenar och stannar mitt i boet. Hans lagkamrat Anna Sved sträcker armarna i luften.

– Vi rullare sopar inte, då det blir det ganska kallt att vara en och en halv timme på isen. Efter en match är man också trött i armarna och skallen, säger Johan Grimberg.

Ibland kör rullarna mixed med stående spelare, då får de sina stenar sopade.

– Oj, vad bra mina stenar går då, säger Anna Sved och skrattar.

Sundbybergs kommun har satsat på att göra hallen mer tillgänglig. Den har fått ramper, fler nödutgångar och en bättre hiss.

Oavsett om man är nybörjare, rullare eller OS-hjälte använder man samma stenar i hallen. Det ligger åtta gula och åtta blå stenar vid varje bana. Gula och blå cirklar på isen i banans ände visar var de ska vara parkerade när man spelat klart.

Ena långsidans vägg i hallen är full av eleganta standarer med namn på dem i klubbarna som tagit fina medaljer.

– Det ska upp två till för OS-medaljerna som Lag Hasselborg och Wranå tog i Italien, säger Johan Solberg, ordförande i Sundbyberg curling.

Klockan har hunnit bli halv åtta och både rullarna och paret från Hässelby har lämnat isen.

In i hallen kommer ett lag med yngre män som vann SM förra året. Trots att det bara är sex grader varmt i hallen tränar flera av dem i t-shirts.