Drottninggatan. Av Stockholms omkring 11 000 skräpkorgar är det troligt att en av de mest välanvända står här. I alla fall om Walid Aljaff på Trafikkontoret gör en kvalificerad gissning.
– Det är väldigt mycket skräp vid Drottninggatan och på Sergels torg.
Här står solcellsdrivna Big Belly med jämna mellanrum. De komprimerar sitt innehåll och rymmer upp till sju gånger mer. Korgarna är dessutom slutna, vilket hindrar råttor och fåglar från att komma åt innehållet. De larmar också när de behöver tömmas. Big Belly placeras på platser med högt tryck.
– Vi tar ibland till extra åtgärder på vissa adresser, som Sergels torg eller Humlegården, när vi vet att det kommer vara mycket folk där. Om det är studenten, bra väder eller löning – då tömmer vi extra, säger Walid Aljaff som är driftsamordnare.
Under sommarhalvåret ställs det också ut fler skräpkorgar i stan. Till exempel på stadens sommargator och i Hornsberg, där många badar och solar.
Överlag har korgarna i staden blivit fler – i takt med att nedskräpningen ökat.
– Det är ett sätt att försöka få bukt på det här stadsproblemet. Men i vissa områden fylls de också av att människor kastar hushållsavfall i dem, främst i innerstaden. Kanske har de inte tillgång till soprum? säger Walid Aljaff.
Den här januaridagen är det inte glasspapper som dominerar på Drottninggatan. En man stannar till, dricker upp det sista av sitt kaffe och slänger muggen i en skräpkorg. Han berättar att han är från Frankrike och jobbar med gatumiljö och renhållning där.
– Så jag vet hur viktigt det är att slänga i en korg, säger mannen, som heter Farid Safizada, och pekar på godispapper som ligger på backen.
– Det där är synd. Stockholm är ju en sån vacker stad.
Svenskarna tycker också att nedskräpning är en viktig fråga. De flesta anser att den är lika viktig som andra samhällsfrågor, visar Skräpbarometern 2025 från Håll Sverige Rent. Framför allt anser folk i södra Sverige det. Stockholmarna svarar däremot i högre grad än andra att det är en oviktigare fråga.
Kanske för att de flesta är mycket eller ganska nöjda med städning och renhållning av allmänna ytor – det svarar de i alla fall i medborgarenkäten.
Via stadens app ”Tyck till” kommer klagomål om till exempel renhållning in. Men viktigast när nya platser för skräpkorgar planeras är fotgängarflöden.
– Där det rör sig mycket folk har vi skräpkorgar i varje eller varannan korsning, säger Walid Aljaff.
Stockholm har ingen egen, enhetlig korgmodell – till skillnad från Göteborg. I stället finns flera olika sorter.
– Vilken det blir beror på plats, funktion och ibland även färger. Vissa hänger på stolpar, andra står själva, vissa har askkoppar.
Omkring 60 procent av allt skräp på gatorna är fimpar. Därför är det viktigt att korgar med askkopp är rätt placerade, som utanför tunnelbanan och på torg.
När vi åker vidare till Gamla stan blir det tydligt att folk röker vid skräpkorgar, även när de saknar askfat. På Stortorget har folk askat på locket av en korg och vid dess fot ligger en hög slängda fimpar, trots att det bara ett par meter bort står en med askkopp.
Gamla stan har sin särskilda design – små, runda och svarta. Inte helt praktiska, men de får inte bytas ut.
– De blir fyllda ganska snabbt. Vi får ibland tömma flera gånger per dag, när det är mycket turister, säger Walid Aljaff.
Vid kulturhistoriska platser, såsom utanför slottet, används en äldre design av korgar i gjutjärn, ofta med S:t Eriks-loggan. Den rektangulära kallas ”Stortorget” och den runda varianten ”Skeppsbron”.
På andra håll i stan finns tekniska lösningar. I Farsta, Skarpnäck och Enskede pågår ett projekt med sensorer i vanliga skräpkorgar. De skickar en signal när de når en viss fyllnadsgrad.
– I stället för att schemalägga tömning varje dag kanske den visar att det räcker med var tredje dag. På sikt ska de finnas i hela Stockholm, säger Walid Aljaff.
Under 2000-talet har staden även testat mer kommunikativa lösningar. De första talande skräpkorgarna dök upp 2004 och sa: ”Rent och snyggt på Kungsholmen, tackar, tackar”. För några år sedan kom en ny uppsättning snackande korgar. Egentligen kunde de säga mycket, men ställdes in på att bara uttrycka ett ”tack”.
