”Hurra för vatten!” står det vid en orange fisk som simmar bland sjögräs. Små bubblor stiger upp från fiskens glada mun.

Jag läser vidare för sonen ur rymdboken om vår unika planet Tellus: tittar du på jordklotet ser du hur blått det är. Klotet är illustrerat med sina stora hav, gröna kontinenter och två ögon och en glad mun. Allt det blåa är vatten! Det behöver vi för att kunna leva, läser jag.

Vi måste spara på vattnet, säger jag sedan till sonen. Han ser lättad ut och säger: ”Då behöver jag inte bada på jättemånga dagar. Du kan tvätta mina fötter med en våtservett.” Jag suckar, släcker lampan och sätter på regnljud på Spotify.

När hans kropp gör små sömnryck vet jag att jag kan dämpa regnet och börja slöscrolla på mobilen. En tidning skriver om den akuta bristen på vatten i huvudstaden. Stockholm Vatten och Avfall vädjar – varje droppe räknas. Ett par hundra kommentarer finns under artikeln. ”Tur att det finns öl”, skriver en. ”Inget mer varannan vatten på krogen”, skriver en annan. Några tar upp klimatförändringar, andra bristande underhåll och utbyggnad av reningsverk, och en person pekar mot söder: ”Nu har ju södermalmsextremisterna världens chans att visa hur mycket ni vill rädda klimatet.”

”Nu har ju södermalmsextremisterna världens chans.”

Fler kommentarer dundrar in. ”Men, havsnivåerna stiger ju?” och ”Jag såg mycket dricka i Mälaren.” Några blir politiska: ”Preparering för att kunna höja vattentaxan…” Och sedan orättvisan: ”Snart tvingas 08:orna även ta vatten från landsbygden. Precis som med allt annat.” Och såklart trollet: ”Sluta ta hit folk från andra länder så räcker vattnet längre.” Trolleri trollera genom tråden och sedan spolar de ner sin skit i toan med dricksvatten. Simsalabim!

I en annan del av världen bor 70-åriga Isaac med sin familj i hus på träpålar och med stråtak. Papua Nya Guinea har världens dyraste vatten. En person som lever i fattigdom måste spendera mer än halva inkomsten på vatten för att komma upp i 50 liter om dagen, WHO:s rekommenderade nivå. I Sverige använder en person 160 liter.

Men en stor tank där regnvatten samlas har förändrat Isaacs familjs liv – det går att dricka! Hans fru Rita behöver inte längre ta två vattendunkar, på 20 och 10 liter, och gå nerför berget. Där hon brukade fylla dunkarna, lägga dem i en tygväska som hon hängde på huvudet och klättra tillbaka upp till byn. En vandring på en och en halv timme. Varje dag.

Hon har inte längre ont i huvud, rygg och knän. Och nu behöver hon inte tvätta kläder i floden, som så många andra gör. Jag sa inte att jag använder rent dricksvatten för att spola ner skit.

En kvinna skriver på Facebook: ”Duscha tre minuter är en omöjlighet. Mitt långa hår har knappt blivit blött och sen ska schampot sköljas ur och så balsamet.” Samtidigt får andra duscha under regnvatten. Om regnet kommer. Och någonstans regnar det för mycket. I mitt sovrum regnar det på låtsas.

Vattenbristen i Stockholm är tillfällig och förutom trollen var stockholmarna duktiga på att spara. Kanske tog södermalmsextremisterna chansen att hjälpa klimatet. För det glada jordklotet i boken är inte så glad – egentligen. På vissa platser handlar inte vatten om ett balsamproblem, det handlar om överlevnad. Gör det skillnad vad någon gör i Sverige, när det är oceaner som skiljer oss åt? Men ingen är bara en droppe i havet.