Situation Sthlm
Krönika: Maria Hagström

Tryck 1-5 och fyrkant

Publicerad: 2018-07-17 11:15:36 Av: Maria Hagström
Hur nöjd är du på en skala från 1-5? Med elleverantören, hotellet, byxköpet, ditt liv. ”Vi skulle uppskatta om du vill skriva ett omdöme. Hur många stjärnor blir det?” Allt ska betygsättas. Det man gjort, använt eller köpt. Det är ett heltidsjobb.

Köper en fulpizza på hemkörning, får ett mejl: ”Hej du pålitliga partner in food crimes. Här kan du betygsätta din matupplevelse.” Går på evenemang, får: ”Recensera ditt evenemang.” Köper en begagnad tröja: ”Skriv ett omdöme om säljaren.” Säljer en begagnad tröja: ”Skriv ett omdöme om köparen.” Bor på hotell. ”Hur var ditt besök? Var du nöjd med din incheckning? Fanns det anställda som gjorde din vistelse mer minnesvärd? Betygsätt din övergripande upplevelse: Utmärkt, Bra, Genomsnittlig, Under genomsnittligt, Dålig. Kommer du tillbaka?”

Passerar säkerhetskontrollen på flygplatsen och kan trycka på en grön, gul eller röd gubbe-knapp, med glad, likgiltig eller missnöjd mun. Hur upplevde jag egentligen säkerhetskontrollen? Handlar lite toapapper och tvättmedel: ”Tyck till om din Coop-butik, och få rabatt nästa gång du handlar!” Kör ett träningspass: ”Hej, tack för att du tränade med oss på Bodypumppasset tidigare i dag. Ge oss din feedback, det tar bara någon minut.” Köper en tavla på nätet: ”Hur troligt är det att du tipsar en vän om oss?” Ringer internetbolaget för att fixa med nätet. En datorröst ringer sedan upp efter samtalet med den riktiga människan: ”Du ringde nyss vår kundtjänst, fick du den hjälp du behövde? Hur snabbt fick du hjälp? Tryck 1-5 och fyrkant.” Kritiken framförs aldrig face to face, det är aldrig personen du pratat med som frågar om bemötandet, det är inte till pizzabagaren du säger att det var för lite fetaost, det är inte direkt till hotellstädaren du skickar fem stjärnor.

Allting ska bedömas och värderas, så att allt kan stå sig i konkurrensen. Alltid bli bättre. Allt kan alltid bli bättre. Men det är svårt att bli bäst. Klart vi vill ha det bästa. Och visst är det bra att produkter, tjänster och företag får veta hur de skött sig. Och visst gillar jag att andra har skrivit omdömen och satt en eller fem stjärnor på ett hotell, en cykelreparatör och ett par byxor – då är det lite lättare att välja bland alla tusentals valmöjligheter. Men ibland känns det som att det rycks i en från höger och vänster, underifrån och uppifrån, utifrån och inifrån. Värdera hit och dit, och jag värderar mig själv. Jag delar ut stjärnor, hoppas få en guldstjärna i kanten. Får i alla fall rabatt på Coop.

Vad gör det med oss när vi hela tiden ska bestämma om något är bra eller dåligt? När vi ständigt bedömer allt ligger det nära till hands att också bedöma människor. Hur många stjärnor får du? Hur väl presterar du på en skala från 1-5? Hur troligt är det att du tipsar din kompis om mig? Bäst är vi på att värdera oss själva. Nedvärdera. Och terapeuten och rösten i mindfulness-appen pratar om att ha ett icke-dömande förhållningssätt. Att vara med det som är oavsett vad vi tycker om det. Vi ska inte värdera. Vi ska värdera människor lika. Vi ska sätta värde på oss själva. Hur mycket är jag värd? Hur är mitt liv på en skala, tryck 1-5 och fyrkant. Men hur mycket i ett liv ryms mellan fem stjärnor?