Situation Sthlm
Krönika: Maria Hagström

Livsfarliga synfel

Publicerad: 2018-10-11 09:01:26 Av: Maria Hagström
Syns man inte så finns man inte. Det finns många som inte finns. I världen existerar en miljard människor som inte existerar officiellt. De kan vara fattiga, de kan tillhöra en etnisk grupp som är bäst att dölja, de kan vara barn födda utanför äktenskapet eller människor i Kina som föddes men aldrig föddes, som levt osynliga vid sidan av ett synligt syskon. Det finns människor utan stat och land. Utan papper och id-kort. Men som ändå finns, utan samma rättigheter.

Det finns människor som reducerats till skuggor i ögonvrån. Det finns de som inte passar in och har förpassats ut. Det finns de som klär sig i färgglada kläder men som ändå ingen tittar på. Det finns mycket som syns men som vi väljer att inte se. Ser vi kan vi behöva göra något.

Det finns som sker bakom stängda dörrar. Det finns människor som flyr ut genom dörren och måste leva osynligt. Att synas och finnas till kan vara förenat med livsfara. Det finns därför barn som inte kan vara med på klassfotot, som inte kan stå med i fotbollsklubbens medlemsförteckning eller berätta vad de heter och var de bor. Det finns också barn som står själva på skolgården eller blir valda sist på gympan. I klassrummen finns flickor som får veta att de ska synas mer och ta plats och flickor som får höra att de tar för mycket plats eller syns på fel sätt.

Det finns vuxna som blir ignorerade i mötesrummet, dem vars åsikt ingen lyssnar på. Anställda som får se sin idé bli snodd av en mer synlig kollega. Det finns osynliga maktstrukturer. De finns de som får kredd fast andra förtjänar den mer. Det finns de som jobbar hårt i det dolda.

Det finns yrkespersoner vi sällan ser. Den som lagar vår mat, lyfter kartonger ute på lagret, plockar bort skräpet vi slängde på gatan eller som rensar upp efter oss i kommentarsfält på Facebook. Den som kör bussen men sällan får ett hej. Det finns människor som jobbar under usla villkor. Det finns de som jobbar hemma. Det finns människor utan jobb. Det finns de som jobbat klart. De som inte riktigt räknas längre. Bokstäver får de inte heller. Bland tidningarnas rader och tv:ns inslag saknas människor. De försvann när de fyllde 60 år. Framför allt de som är kvinnor och framför allt om de är kvinnor med låg köpkraft. De får få rubriker. Rubriker får däremot alla osynliga symptom på dolda sjukdomar, för att det skrämmer folk som är rädda för att snart inte finnas till.

Där finns också reklam med finstilt text med osynliga kostnader. Det finns riktad reklam om osynlig brösttejp som lyfter bröst och gör dem mer synliga – ”din största skönhetshemlighet!”. Det finns sådant som inte syns men som känns. Sådant vi döljer men som behöver komma ut. Det finns människor som blir bedömda för ytan men inte blir sedda för dem de är.

Det är livsviktigt för en människa att bli sedd. Den som blir ignorerad, förminskad och osynliggjord känner sig inte värdefull. Ibland drivs vi till desperata handlingar för att andra ska se oss eller handlingar som leder till att vi inte längre finns på riktigt. Osynlighet kan bli livsfarligt. Det finns förstås inga osynliga människor eller osynliga problem, de har bara sopats under mattan. Syns man inte så finns man ju ändå, annat vore dumt att påstå. Och vi är egentligen inte blinda. Vi kan se halvtaskigt ibland, men det finns glasögon.