Situation Sthlm
Kallhusbad

Ett sekel av Saltsjöbad

Publicerad: 2018-08-18 11:20:12 Av: Text: Gerd Eriksson Foto: Magnus Sandberg
Det k-märkta Saltsjöbadens Friluftsbad byggdes i början av 1900-talet och är ett av det sista i sitt slag på östkusten. På dambadet är det lä vid nordlig vind och många badar nakna. På herrbadet finns trampolinen där augustis happening Dödshoppet går av stapeln.

Små vita träsiffror vid ingången skvallrar om dagens badtemperatur. En tvåa och en nolla är upphängda på varsin krok. Det är badmästaren Michael Green som sköter det jobbet. Han mäter när han tar sitt morgondopp. Han och hans partner Susanne Green tog över det k-märkta badet för ett och ett halvt år sedan, de gör nu sin andra säsong.

– Det är ett ärofyllt uppdrag att få förvalta ett sånt fint gammalt bad. Samtidigt är det mycket jobb och man får inte ändra nåt eftersom byggnaderna är k-märkta, till och med färgerna, säger Michael Green.

Han säger att folk kommer till Saltsjöbadens friluftsbad för att sola, bada eller bara ligga och snacka på soldäcket. Vissa stannar hela dagen och tar med matsäck, andra väljer att gå till restaurangen vid utsidan av herrbadet. Det kostar 70 kronor för en dag och då ingår bastu, har man årskort för 1 300 kan man gå hur ofta man vill. Tidigare hyrde de ut handdukar så att gästerna skulle slippa ta med sig.

– Men det var för många handdukar som råkade slinka med hem, så det har vi slutat med, säger Michael Green.

Badet har öppet från mitten av maj till mitten av september. En vacker sommardag kan det vara 1 000 badgäster på plats, då ligger folk som packade sillar. Andra dagar kan man nästan ha badet för sig själv. Saltsjöbadens friluftsbad består av tre delar: herrbadet, dambadet och den lilla stranden där emellan som kallas mellanbadet.

Är det bara folk som bor i Saltsjöbaden som är gäster?

– Nej, det är alla möjliga. Nu under sommaren skulle jag säga att 70 procent av de som är här kommer från stan. Under för och sensäsong är det däremot 90 procent saltisbor, säger Michael Green.

Vid mellanbadet står guldpalmer i krukor och det är inte utan att man får en känsla av kurbad och kontinental flärd, vilket också var tanken en gång i tiden. Arkitekten Torben Grut, han som också ritade Stockholms stadion, fick 1925 i uppdrag att rita ett ny magnifik simstadium på platsen. Han tänkte sig ett praktbad i grekisk stil med en amfiteater i mitten och ett herr- och ett dambad på vardera sida. Men det var ont om pengar och det blev bara ett badhus – det som i dag är herrarnas. Där går hytterna i skarp lila färg och räcket på övervåningen i rejält rött. Om herrbadet är nordisk klassicism, en svensk variant av art déco, så är dambadet – som redan fanns på plats sedan slutet av 1800-talet – mer pittoreskt och mjukt i sin framtoning. Det ser ut som en bit av en prinsesstårta – ljusgrönt med gräddvita knutar.

Innanför dörren möts man av en öppen hästskoformad byggnad i två våningar som vetter rakt ut mot Baggensfjärden, där finns bastu, hytter, soldäck och hopptorn. På soldäcket ligger damer på rad och solar, sover, pratar och tar ett dopp. Alla är nakna. Utanför dambadet sitter Jane Larsson från Södermalm invirad i en handduk och njuter av ett bloss och en pratstund med en annan inbiten badhusbesökare. Jane Larsson har varit stammis på badet sedan 2005 och har årskort. Hon är där flera gånger i veckan, ibland varje dag.

Läs artikeln i sin helhet i senaste Situation Sthlm #252