Situation Sthlm
Monica Eriksson

En dröm om Frankrike

Publicerad: 2020-04-03 13:53:49 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Anneli Hildonen

När Monica Eriksson var ung bodde hon några år i Montpellier i Frankrike och studerade till sjukgymnast. De senaste 20 åren har hon varit hemlös och bott på härbärgen och på gatan. Nu är hon 64 år och känner att det är dags att ta livet lite mer på allvar. Hon vill gärna återse Frankrike igen. Och kanske få en lägenhet att möta ålderdomen i.

Monica Eriksson har just berättat att hon fyller sjuttio år om sex år och att hon de senaste 20 veckorna verkligen försökt sköta sig på det boende där hon är nu, att hon försöker vara drogfri och ta hand om sig bättre än hon gjort på många år. Och att Situation Sthlm utgör en viktig plats i hennes liv.

– Bien sur, bien sur! Självklart. Jätteviktig. Att få komma till redaktionen och alla är så trevliga, hämta mina Swish och prata lite med personalen.

Att Monica Eriksson svarar med att slänga in några franska ord i början, slutet eller mitt i meningen är ingenting ovanligt när man talar med henne. Och vill man få hennes omedelbara uppmärksamhet ska man säga några ord på franska till henne, då lystrar hon direkt.

– Oui. Jag är lite fransk till sättet.

I sin ungdom var Monica Eriksson i Montpellier i Frankrike och läste till sjukgymnast. Hon och hennes äldre syster hade först åkt till Schweiz, på inrådan av sin pappa, för att lära sig tala franska. Men på skolan de gick där talades både italienska, franska och engelska, så det blev inte att de lärde sig franska så bra där.

– Jag talade mest engelska där, alla kunde det så bra.

Hennes syster föreslog därför att de skulle åka till Frankrike i stället. De hamnade i Montpellier och när hennes syster åkte hem efter något år stannade Monica Eriksson kvar.

– Jag fick reda på att det fanns en sjukgymnastutbildning där via några norrmän jag träffade. Jag fick mina betyg validerade – jag hade ju en studentexamen – så jag kunde söka in. Jag bodde med en man en bit utanför staden och cyklade till skolan, han hjälpte mig mycket under det första året. Han var från Tunisien och gick en utbildning till apotekare.

Hon klarade första året och fick läsa vidare andra året. En av lärarna, en fransk sjukgymnast, införde en ny teknik som Monica Eriksson blev duktig på. Under det tredje året ingick det i utbildningen att göra praktik.

– Så hamnade jag på den lärarens praktik, hon blev jätteglad när hon fick se mig där. Men jag kände krav från henne, press, så jag söp ner mig i stället för att plugga – jag kände mig värdelös på nåt sätt. Men hon satte ingen press på mig, det var jag som var dum bara. Jag skulle gått hem och läst anatomi eller nåt i stället…

– Men vad gör jag? Jag köper 20 flaskor vin och dricker i tre veckor, sen var mina föräldrar tvungna att komma och hämta mig. Jag förlorade mitt Frankrike på tre veckor. Merde.

När hon kom tillbaka till Sverige igen tentade hon in sig och började läsa till sjukgymnast vid universitetet i Uppsala.

– Men då hade alkoholen börjat verka i mig redan… när jag var på vårdskolan där så köpte jag sex vinare och satt och smådrack, det tyckte jag var roligare än att plugga – det var jag så trött på.

– Hade jag inte druckit utan pluggat hade det gått bra både i Frankrike och Sverige. Men det blev inte så. Hade jag tagit det på allvar hade jag blivit klar både i Frankrike och i Uppsala, men det gjorde jag inte, jag drack vin i stället.

Läs hela reportaget i Situation Sthlm #271