Situation Sthlm
Mizeria

Melody Farshin

Publicerad: 2020-03-03 10:16:29 Av: Text Maria Hagström Foto: Jonas Malmström

Melody Farshin tyckte att det saknades populärkultur för ungdomar i ”orten”. Därför skrev hon Mizeria, en bok om tonåringarna Aicha och Ali och vardagen i ett miljonprogramsområde. Nu har Mizeria skrivits om till pjäs och premiären är på den nya teaterscenen i hennes Husby.

Melody Farshin sitter på det pappersklädda golvet mitt i bygget av Stadsteaterns nya scen i Husby.

– Jag går sällan på teater.

Ändå är det hon som har skrivit pjäsen som ska inviga scenen den 7 mars.

– Jag har tänkt att teater inte är för oss, att det är lite finkultur och att språket inte är särskilt inkluderande. Jag hoppas att Mizeria och den här nya scenen tillgängliggör konstformen och väcker ett intresse för fler att ta plats i teaterns rum.

Pjäsen Mizeria bygger på den ungdomsbok som Melody Farshin gav ut för drygt ett år sedan. Den handlar om Aicha och Ali som bor i en miljonprogramsförort. Tvillingarna har alltid hållit ihop, fram till nu. Som tonåringar kämpar de på varit håll med att hitta sin väg. Det är telefonförsäljarjobb, skola, snapsstories, familjen, sport, kärlek och begravningar. Mizeria riktar sig särskilt till ungdomar här. Och språket är deras.

– Den innehåller interna koder, skämt och slang som kanske bara vi förstår.

När boken skulle ges ut och korrekturläsaren hade gjort sina rättelser ändrade Melody Farshin tillbaka en del av dem. Hon hade gjort medvetna grammatiska fel och så skulle det förbli. Någon ordlista som förklarar slangen ville hon inte heller ha, vilket bokförlaget först föreslog.

– För mig var det givet att vi inte skulle ha en ordlista, för det skulle signalera att den här boken är för dem som inte behärskar slang. Men målgruppen är främst den bortglömda gruppen som aldrig har fått litteratur skrivet för sig. Andra förstår sammanhanget ändå och är det något ord de fastnar på så får de googla, precis som vi har fått googla en massa ord. Språket i Mizeria är flytande för oss.

Hon påpekar att slang är sociolekt och att det är en bonus till det svenska språket.

– Oftast används slang av den som redan kan språket och har utrymmet att addera extra till ordförrådet, mer än den generation som känner att de behöver kompensera för sitt språk.

Något annat hon tycker är viktigt är att Aicha och Ali inte har en bestämd etnicitet, då kan fler identifiera sig med dem.

– Den enda begränsningen med att de heter Ali och Aicha är att det är muslimska namn. Men du hittar muslimer där du hittar människor. De kan till exempel vara bosnier, gambianer, somalier eller araber.

Att Husby får en ny kulturscen tycker hon är magiskt, men också ganska givet eftersom det finns så många talanger inom kreativt arbete här.

– För mig är det också nostalgi. Allt började på en teater i Husby när jag var kanske tolv år gammal.

Läs hela artikeln i Situation Sthlm #270