En tidning i taget

En tidning i taget. Precis så har det varit. I 27 år. Nu har vi gjort 300 nummer. Men om det visste vi ingenting, det fåtal av oss dåvarande redaktionsmedlemmar – bara jag återstår i tjänst från den tiden – som satt i den hyrda bilen, en form av mindre lastbil, på väg till ett tryckeri någonstans på Södermalm för att hämta ut lådorna med de tre tusen första exemplaren av nummer ett av Situation Sthlm för att köra dem tillbaka till dåvarande redaktionslokalen på Gävlegatan. Och börja sälja dem. Tio kronor styck. Till de första tidningssäljarna: Som fick en gul windbreaker med loggan på ryggen och en väska att ha tidningarna i. Och gav sig ut på gatorna i stan och började sälja Situation Sthlm. En tidning i taget.

Men det var en osäker framtid vi gav oss in i. Fram till årsskiftet 1996/1997 kom det ut sju tidningar. När vi kunde snacka till oss ett produktionsstöd från någon på tidskriftsavdelningen på Statens kulturråd hade vi råd att trycka ett nytt nummer. I slutet av augusti för två år sedan firade Situation Sthlm 25 år. I # 275, septembernumret 2020, intervjuade jag därför Dag Rejving, den enda i dag levande person som sålt varje nummer av tidningen. Jag läser om intervjun, stannar till vid beskrivningen av hur hans liv såg ut när han började sälja.
”Hur levde du då?
– På gatan. Sov där jag kom in – ett grovsoprum, under en bro, en trappuppgång, det kunde vara var som helst. De perioderna att leva så varierade i längd – dagar, veckor, det kunde bli månader ibland, men det är sånt jag försöker förtränga i dag…

En dag såg han en man som stod och sålde Situation Sthlm på Flemminggatan.
– Jag gick fram till honom och frågade var han fick tag på tidningarna. Han berättade om Kullagret i Björns trädgård där tidningen såldes i början. Det var då jag bestämde mig och såg chansen, att det här kunde hjälpa mig att ta mig ur min knepiga situation.
– Jag minns de där gula vindjackorna med loggan på ryggen och väskorna vi fick då i början.

Hur blev du bemött på gatan med tidningen?

– Då fick man förklara för folk vad det var för tidning, ingen visste ju vad en gatutidning var då. En del tyckte det var intressant. Det gick ju lite trögt, av naturliga skäl, för ingen ju visste nånting om Situation Sthlm.”