Allt om hans mamma

Det finns någonting väldigt rörande och vemodigt över den här boken, över tilltaget att efter hennes död välja att skriva en bok om sin mamma, att söka kartlägga hennes liv och tolka och pussla ihop alla de trådar och tentakler bakåt och framåt i tiden som formade henne. Att med facit vilja försöka lägga pusslet korrigerat och korrekt. Efter egen tolkning.

Erik Wijks mamma Ulla hade ingen högre utbildning, ingen framstående yrkeskarriär, hon drogs med en del hälsoproblem från unga år och bodde efter att barnen flyttat ut en längre period i Frankrike. Men banden mellan henne och sonen hela tiden starka. Kontakten hållen, kanalen öppen.
Dock aldrig okomplicerat.
När jag läst bokens 407 sidor vet jag naturligtvis oändligt mycket mera om hans mamma och hennes liv och alla dess varför och hur. Livsval, karaktärsdrag och beteendemönster förklaras, dryftas och prövas emellanåt mot olika tankespår och teorier rörande exempelvis individualism kontra kollektivism, klasstillhörighet och även samhällsskick och rådande tidsanda.
Dock hela tiden med mig som läsare på behörigt avstånd.
Det riktas aldrig vidare, stiger aldrig i väg och blir en berättelse som tycks vänd till mig som läsare, där deras relation önskar bilda rastret till min egen relation till min mamma – det blir aldrig allmängods av det, styrs aldrig bort från dem och mot mig som läsare. Boken och berättelsen förblir hela tiden deras.
Eftersom det ju är hans mamma.

Erik Wijk
Bara de riktiga orden
Betyg: 3

Stöd Situation Sthlm