Befriande sorg

Både Jörgen Hjerdt och hans fru har fäder som valde att ta sina liv.

– När våra barn började ställa frågor om det, frågor som inte var lätta att svara på, som ”ville inte farfar träffa mig?”, så bestämde jag mig för att skriva boken. I Befriad har jag samlat mina erfarenheter av självmord samt depression och kokat ner dem till en berättelse. Det är viktigt för mig att boken ska kännas rätt ur ett anhörigperspektiv, säger Jörgen Hjerdt, medan han häller upp kaffe i små koppar vid köksbordet i familjens lägenhet – ett stenkast från Vitabergsparken.

– Jag har sett det som främsta skälet till att skriva boken – att försöka berätta för alla självmördade föräldrars barn. Om hur en process kan se ut, hur sorgen kan se ut. Att det går att ta sig igenom. Vad man måste göra själv och att ingen är ensam.

Inte långt härifrån utspelar sig öppningsscenen i Befriad, den när huvudkaraktären Matti jäktar genom lövhalkan på Katarina Bangata efter att han lämnat sönerna på skolan.

För de två barnen är det vilken gråmulen, rå morgon som helst, men för Matti är det dagen då han ska lämna allt bakom sig. Ta bilen till sommarstugan i de värmländska skogarna och aldrig mer komma tillbaka. Han vill bli fri, befria sin familj från ”en född förlorare, från en som drar in dem i sitt vemod, tvingar på dem sitt mörker”.

Boken utspelar sig mestadels i en tät skog, där verklighet och imaginära tankar bitvis flyter ihop. Inspirationen har Jörgen Hjerdt, i grunden manusförfattare, delvis hämtat från Roman Polanskis suggestiva Repulsion och Wim Wenders Himmel över Berlin.

– Jag ville gestalta vilken skräck och vilken värld en person vid självmordets gräns upplever. På det viset ville jag att det skulle vara som en thriller. Jag försökte återskapa den där rädslan som huvudpersonen känner och vill fly ifrån, säger han och tillägger:

– Berättelsen ligger ganska nära mina egna erfarenheter. Jag ville gestalta en typ av förryckt depressivt tillstånd, ett slags egen inre argumentation och en sorts ältande där känslor eller handlingar baserade på depressiva tankar, stegvis, rationaliseras. Men där tankar utifrån inte når in.

– Men jag ville också undersöka föreställningen om hur sorg kan ärvas och hur självmord har en tendens att gå i arv. Huvudpersonen i boken skyller delar av sitt eget själsliv på sin far, som gått ifrån honom.

Vidare konstaterar Jörgen Hjerdt att det ofta svårare att släppa taget om de som tagit sitt liv, än om de som dött en naturlig död.

– Den som lämnas kvar tvingas gå i genom allting, om och om igen. Men det kan också bli ett sätt att hålla kvar personen, att inte släppa taget. Det finns risk att sorgen blir en del av ens identitet.

Befriad är Jörgen Hjerdts romandebut, men han är ingen debutant i vanlig mening. Sedan 1999 har han skrivit dramatik för teaterscenen, liksom för tv och långfilm. Han är en av skaparna bakom SVT-serien Blå ögon, men har också skrivit manus till teateruppsättningen Flickan och skulden, vilken bygger på två av författaren Katarina Wennstams böcker. Samt pjäsen De sju städerskorna på Dramaten.

Parallellt har Jörgen Hjerdt arbetat med Befriad, en berättelse som vuxit fram under de senaste sju åren. Men som han arbetade särskilt intensivt med när han närmade sig 38 års ålder – den ålder hans far var i när han försvann.

Befriad är en bok som, ur 70-talisten Mattis perspektiv, också broderas ut till en släkthistoria och en betraktelse över generationer med den värmländska sommarstugan som fond. Men som också beskriver detta med att som ung skiljas ut från mängden när en förälder hastigt försvinner – bli det där barnet som bär en sorg, som få vågar närma sig.

– Det är otroligt skamligt att lämna sina barn ensamma i livet, men det är också otroligt skamligt att vara den som bli lämnad kvar. Skammen kring självmord sitter djupt i samhällskroppen. Det är svårt att vara deprimerad i dagens prestationsinriktade samhälle, det är viktigt med berättelser som lyfter på locket och nyanserar upplevelser som kan vara svåra att prata om.

Han hoppas att boken ska bidra till förståelse och igenkänning, men också skänka hopp.

Befriad är, som titeln antyder, inte en helt nattsvart historia. I sorg ligger också en möjlighet till försoning.

– Jag har ingen avsikt att skriva en bok som maler på som en svart goth-låt – eller fastnar i en lång depressionsmasturbation, säger Jörgen Hjerdt.

Han ler, när han citerar komikern och filmskaparen Hans Alfredson.

– Är det inte en konstnärs förbannade plikt att sprida lite hopp?