Situation Sthlm
Dialekter

Uttalad tillhörighet

Publicerad: 2018-04-09 10:01:15 Av: Text: Gerd Eriksson Illustration: Emma Hanquist
För hundra år sedan lät stockholmskan på Södermalm annorlunda mot vad den gör i dag. Och uttalet av sje-ljudet – en tydlig överklassmarkör – har förändrats sedan 1860-talet. Men det klassiska och klasslösa Stockholms-e:et är på väg att försvinna. Inflyttarna bidrar med bättre e:n. Och mer öppna ä:n.

Varianten av det svenska språket  som vi talar i Stockholm heter  stockholmska. En storstadsdialekt  som är betydligt mer varierande än  en dialekt på landsbygden. Det är nämligen  inflyttningen av människor med andra dialekter  och andra språk som påverkar dialekten  i en storstad.  Helt enkelt för att det är fler olika slags  grupperingar av människor som använder  stockholmskan än som använder en landsbygdsdialekt.

– I en storstad som Stockholm finns ett  mångfacetterat arbetsliv och näringsliv  som gör att grupper med olika ekonomisk  och social status bildas. Det blir en social  hierarki som märks i språket på alla möjliga  sätt, i både uttal, ordval och meningsbyggnad,  säger Jenny Öqvist, forskare på dialekter.

Det är alltså klass och grupptillhörighet  som är det avgörande för de språkliga  skillnaderna i stockholmskan. Sedan har  även olika områden i staden olika sammansättning  av människor och olika status.  För hundra år sedan var till exempel  Södermalm en stadsdel där det bodde en  arbetarklass som använde slangord som  dojor (skor), bellar (kostar) och dinka  (klocka). Ord som knappast används av den  medelklass som befolkar Södermalm i dag.

– Slangen är den del av ordförrådet som  växlar snabbast. Det gäller inom alla språk.  Nya generationer och nya grupper utvecklar  hela tiden nya ord och uttryck för att  markera grupptillhörighet och för att spegla  den tid och det samhälle vi lever i, säger  Jenny Öqvist.

Martin Persson, som också forskar på dialekter,  tror att många ute i landet förknippar  just slangen med stockholmska. Men slangen  är bara en del av själva stockholmskan som  kallas ekensnack. Och skulle han tippa vilka  tre dialekter som är minst omtyckta i Sveriges  så är han övertygad om att stockholmskan  skulle hamna i topp tre, på god andraplats  efter skånskan och före göteborgskan.

– Folk tycker att stockholmskan är en  dialekt som låter dryg. Sen handlar det om  makt, stockholmskan är i mångt och mycket  maktens språk, säger Martin Persson.

Vilka tror du är de mest omtyckta dialekterna
då?

– Definitivt gotländska och norrländska.

Han menar att det inte är ovanligt att den  som flyttar in till Stockholm utifrån landet  släpper sin egen dialekt i någon slags omedveten  anpassning. Däremot är det mer sällan  som stockholmarna som flyttar till  annan ort byter dialekt, möjligen anammar  de vissa ord i dialekten som talas där.

– Det finns ett stöd i att prata standardnära,  alltså så när rikssvenskan som möjligt,  säger Martin Persson.

Om slangen har varit förbehållen arbetarklassen  – hur har det då sett ut med stockholmskan  bland höginkomsttagare.

Jenny Öqvist har fokuserat på att analysera  uttalet av stockholmskan i sin forskning.  Hon har undersökt dialekten bakåt i  tiden och lyssnat på inspelning av stockholmare  som är födda på 1860-talet. Och det  finns tydliga skillnader i uttalet som går att  koppla till klasstillhörighet. Den äldsta är  skillnaden i sje-ljudet – som i ordet ”sjuk”.

– I princip alla stockholmare som tillhör  arbetarklassen i mitt material uttalar sjeljudet  långt bak i munnen – ungefär som i  Bach. Medan ganska många i medelklassen  och övre medelklassen uttalar det längre  fram, ungefär som i engelskans sheep.  Den skillnaden verkar finnas kvar även i  dagens stockholmska.  Den stockholmska som talas av överklassen  brukar förknippas med tre uttalsdrag,  sje-ljudet, ett främre och mer öppet långt  a-ljud och de långa ”surrande” i- och y-ljuden.  De har använts i stockholmskan sedan  60 år tillbaka.

Hur är det då med den betydligt nyare Rinkebysvenskan – är det stockholmska?

– Det är inte en dialekt utan ett multietniskt  ungdomsspråk som finns i alla storstäders  förorter, även i Gårdsten i Göteborg  och Rosengård i Malmö. Det är en förortskultur  som handlar om samhörighet och  används av en viss åldersgrupp, säger Martin  Persson.

Det finns också i stockholmskan det som  kallas Stockholms-e, som i ”reven” – räven.  Ett sätt att säga ”e” som var vanligt från  trettiotalet och framåt i alla samhällsklasser  och alltså inte handlar om slang. Men  Martin Persson menar att det e:et lever en  tynande tillvaro i dag.

– Det är ett ”e”, som håller på att försvinna  ur stockholmskan. Inflyttarna bidrar  med bättre e:n Likaså har ett mer öppet ”ä”  blivit vanligare, säger Martin Persson.

Går det att höra i dag ifrån vilket område i  Stockholm någon kommer?

– I dagens Stockholm förknippas Söderort  ofta med lägre social klass, medan förorterna  som ligger nordöst om stan förknippas  med högre social klass med relativt enspråkiga  miljöer, där svenska dominerar som  förstaspråk. Förorter västerut, både i söder  och norr, kopplas ofta ihop både med lägre  social klass och med flerspråkighet. Det är  de här sociala skillnaderna, snarare än geografin  ”i sig” som är avgörande för de språkliga  skillnaderna som finns i Stockholm.

I tidningen Språk skriver Jenny Öqvist att  stockholmska är både makten och gatans  språk och att hon tycker att det är spännvidden  som gör stockholmskan så fascinerande.

Kan stockholmskan urholkas på sikt?

– Inflyttningen till Stockholm är inget  nytt fenomen. Tvärtom. Människor har  sökt sig till Stockholm från andra orter i  Sverige, och från andra länder, ända sen  stadens uppkomst. Stockholm har präglats  av språklig mångfald i alla tider.

OM DIALEKTER

Det finns dialekter i alla levande språk,
men alla språk har inte lika stora dialektala
skillnader. I länder där en folkgrupp som talar
samma språk har bott länge finns det ofta
många olika dialekter. I Storbritannien finns
det därför fler engelska dialekter än i USA.
Ändå är USA större och det bor ungefär fem
gånger så många människor där.
VARFÖR VI HAR DIALEKTER

Blandningen av gammalt och nytt i språket
skiljer sig åt från plats till plats. Olika nyheter
har uppkommit i olika områden. Efter hand
har det därför blivit större och större skillnader
mellan dialekter i landet.

Källa: Institutet för språk och folkminnen.