Hoppa till innehåll
PÅ bilden: Foto:Magnus Sandberg
Det hemlösa livet

Perspektiv

Livet på gatan lämnar sina spår. Mikael, Tony, Lena, Madelen och Roger har sina perspektiv och erfarenheter av att bo på gatan. Men en sak är de överens om – i kampen om överlevnad måste man hela tiden erövra sin mänsklighet och sin värdighet. För att inte bli hård. Kall. Och gå under.
Text: Ulf Stolt Foto: Magnus Sandberg

Mikael Olsson flyttade hemifrån och började jobba när han var 13 år.

– Jag är bonde från början, yngst av sex syskon, uppvuxen på en bondgård i Grisslehamn, grödor och skog.

Först var han kock på Väddö värdshus, men det brann ner. Då fick han jobb på en båtfabrik.

– Jag har byggt tusen aluminiumbåtar. Jag ser ofta nån båt jag byggt när jag är ute i skärgården. Eller ser nån i nåt fiskeprogram på tv. Det är väl tio år sen eller nåt jag senast byggde en båt. Jag saknar det. Men mitt hus brann ner och då flyttade jag till Stockholm. Eller hamnade här.

De senaste fem åren har han bott på gatan, på härbärgen och offentliga toaletter.

– Jag vet inte varför soc. skickade mig till Stockholm, jag hamnade i Kista nånstans på ett härbärge. Sen blev jag rundflyttad var tredje månad. Ibland kan han sova på soffan hemma hos en kompistjej.

När han vaknar där bestämmer han sig för vart han ska åka och sälja tidningar. I början var det jobbigt att sälja. Han kände skam.

– Jag försöker att alltid vara glad och positiv, inte dra folk över en kam. Nu kommer folk fram till mig och pratar, man får en connection med andra människor. Den sociala miljön är jätteviktig för mig. Jag är van att träffa folk sen jag sålde båtar. – Mycket kundsamtal när jag säljer, vi pratar om lite allt möjligt, men de vet inte om att jag byggt båtar, det har jag aldrig berättat för nån.

 

Läs hela reportaget i Situation Sthlm #281

Stöd Situation Sthlm

Ditt stöd bidrar till Situation Sthlms arbete med att nå hemlösa människor i ett första steg från gatan för att lotsa dem vidare på sin väg tillbaka till samhället.