Härbärgesvägen, Hägersten
Det tycks vara semesterstängt på redovisningsbyrån. Pizzerian i huset på andra sidan gatan har öppet men borden ut mot Hägerstensvägen står tomma nu, ett par reste sig precis och gick och en kypare plockar med några glas och en kaffekopp på brickan på sin väg in. Den knappt hundra meter långa gatan går från vändplanen vid Hägerstensvägen och till Pilgrimsvägen, bilarna står parkerade hela vägen utmed höger sida fram till skylten som markerar vändplats. Öppningen mellan husen till
Härbärgesvägen över trottoaren är blockerad med fem betongsuggor intill varandra, med tre mindre öppningar mellan dem för passage av gående och cyklar. På två av suggorna blekta graffittitaggar i grönt och svart.
Blomkruka vid dörren till nummer 1. Två små grupper med barn leker i lekparken. Några sitter i gungorna, en liten kille i jeansjacka sitter på en röd, gungande trähäst. Tre flickor sitter på ett bord och pratar, en av dem säger: ”Och den som hinner först får börja. Själv”. Sedan hoppar de samtidigt ner från bordet och springer bort mot borden under gula parasoll där det sitter två vuxna.
Dörren står öppen till bostadsrättsföreningen Vallfarten 1: s lokal. En man med skyffel och borste sopar av den asfalterade ytan mellan en av entrédörrarna och buskarna i planteringen utmed gatan. Där står fyra träd på rad.. – Visst är de fina… det är körsbärsträd, två olika sorter. De båda här är samma sort, de där träden där är samma sort.
Anledningen till att han är ute och sopar är att träden skräpar ner en hel del, berättar han. Dels äter fåglar av bären så det blir kärnor och kvistar på marken, dels tappar trädet en del bär. Han bär sin fulla skyffel långt ner på skaftet med bladet plant för att inte tappa något, öppnar locket till ett grönt sopkärl, håller upp en fimp innan han välter i skräpet och nickar mot den. – Men värst är det med alla fimpar man sopar upp hela tiden. Dåligt för miljön, innehåller en massa plast och tungmetaller. När han går mot lokalens öppna dörr möter han en man med cykel på väg ut genom den, de samtalar kort med varandra och när mannen rullat cykeln över tröskeln stänger han sakta dörren bakom sig.
Intill ett av körsbärsträden, på en stolpe med en skylt om parkeringsförbud, sitter en inplastad valaffisch från Partiet Vändpunkt som tycker att det är ”Dags för ett nytt EU”. Bakom häcken ut mot gatan som till viss del fjärmar av den lilla gården som öppnar upp efter körsbärsträden, en hopvikt parasoll fäst i en stålställning som hukar sig över en sittgrupp. Piskställningen försatt i viloläge. För att hålla biltrafik borta från gården står det en åttakantig cementkruka med prästkragar vid infarterna. Vid källartrappan en sliten, röd tennisboll.Från ett öppet fönster på tredje våningen hörs Miriam Bryants ”Uppåt/neråt”.
