Situation Sthlm
Krönika

För vanlighetens skull

Publicerad: 2019-01-15 15:04:38 Av: Maria Hagström

Det hör till vanligheterna att jag sätter mig på vänster sida i tunnelbanevagnen. När jag kliver av går jag till vänster och för vanlighetens skull tar jag samma väg till kontoret som jag vanligtvis går. När jag senare kommer till gymmet väljer jag det skåp jag hade sist, även om jag bara varit där en gång tidigare. På grund av ett redan vant sinne och muskelminne. Det krävs inte mer än en gång för att skapa en vana. Men det tar lång tid att bryta en ovana.

Vi biter på naglar, slänger smutstvätt på golvet, rena kläder ovanpå, petar i näsan, fäller inte ner toalocket, glömmer att fylla på toapapper, trummar med fingrarna mot bordet, lämnar tomma mjölkförpackningar i kylskåpet, slår alltid huvudet i taklampan, snusar för mycket, tränar för lite, vi snoozar en gång till.

IKEA lät häromåret göra en undersökning om svenska folkets vanor och ovanor i vardagsrummet. Nästan hälften har klippt tånaglarna i soffan och var tredje person har ljugit om sina städrutiner. Var femte svensk har fejkgäspat för att få gästerna att gå hem. Nästan fyra av fem har plockat upp dammråttor med handen. Fler än hälften har berömt någons hem utan att mena det.

I undersökningen fick de också välja olika karaktärsdrag som de identifierar sig med, för att svaren skulle kunna jämföras mellan olika grupper och företeelser. Det visade till exempel att var tredje person som är chef har ljugit om att godiset är slut för att han vill ha det för sig själv. Varannan stockholmare tycker att deras inredningsstil är bättre än partnerns. Vi har också för vana att handla för mycket när vi är på IKEA. Det framgick inte av undersökningen. Vi har för ovana att handla för mycket överhuvudtaget.

En vana skapas snabbt. Vanor kan bli ett beroende. Beroenden eskalerar. Först Black Friday, sen Black Week. Julshopping och mellandagsrea. Och kidsen får en inslagen julklapp varje dag fram till jul. Paketkalendern. 24 klappar innan klapparna från tomten kommer. Barn lär sig att få. Det krävs inte mer än en gång för att skapa en vana. Pryl efter pryl. Och årets julklapp var återvunnen. Och därtill ovanan att det vanligtvis är kvinnan som styr upp julen. Ovanan att berömma mannen när han ”hjälper till”. För att vi så länge vande oss vid något annat. Likaså ovanan att automatiskt säga ”han” om någon som är chef. Så vanföreställer vi det lätt, för att det är så det har varit.

Men så efter de 24 klapparna, stressen över julskinkan, tömda bankkonton och glada butikschefer som behöll godiset för sig själva, kom nyåret. För vanlighetens skull avlägger vi nyårslöften om nya vanor som vi sen har för ovana att bryta. Och nya vanor börjar alltid på måndagar. Eller på månadens första dag, om det är en måndag och om det är nytt år.

2019 ligger öppet. 365 dagars chans till bättring. En del säger att det tar 21 dagar, andra 28, att bryta en dålig ovana. Men vissa ovanor verkar ta år, andra dröjer sig kvar i generationer. Det är lättare med det som är vant och likadant. Att allt fortgår enligt vårt vana vansinne, för traditionens och vanlighetens skull.