En SoFo-dystopi
Klart är i alla fall att klimatet hårdnade successivt inom ett snävt avgränsat geografiskt område på Södermalm under senare halvan av 2030-talet. Krav- och miljömärkningar av produkter förbjöds, närodlad mat utsattes för ett komplicerat regelverk.
Det första så kallade kärnområde som annekterades var en rektangel som i sin yttre sträckning avgränsades av Renstiernas gata, Kocksgatan, Östgötagatan och Gotlandsgatan. Den vid tidpunkten synnerligen hemliga milisens högkvarter låg då i källaren på det som tidigare varit boulebanorna tillhörande Ugglan Boule&Bar på Närkesgatan.
Allting var så där irriterande subtilt till en början. Skedde i det dolda. Sociala medier utnyttjades, attityder spreds och skingrades med några knapptryck, trender arkebuserades med en skärmdump, nya tankar spreds i kommentatorsfält och RRS-feeder.
Tycke, smak, moral, motiv, medel och metoder – allt styrdes obemärkt åt samma håll.
En gemensam och samlande yttre fiende – den söndercertifierade och nyckelhålsmärkta grandiosa och ändlösa valfriheten – framhölls som alltings förstörare. Moral vacklade. Normer tumskruvades. Nya läror såldes in.
Klassiska tekniker. Ändå begrep vi inte. Det tog dem inte ens ett decennium.
Var vi bara glada att ungdomarna hade sysselsättning?
De första dekreten, obligatoriska och skriftliga, sattes upp på det drygt två meter höga plank – ”allmängiltig miljöavskiljare”, som det kallades i stadsplaneritningen – som byggdes av glada, sommarjobbande ungdomar 2038 utmed Kocksgatan, från Borgmästargatan ända upp till Götgatans västra sida.
Ville vi inte inse och förstå vad det skulle kunna komma att användas till? Var vi bara glada att ungdomarna hade sysselsättning?
Det var ett program i några korta punkter som deklarerades gälla ”från och med nu inom angivet kärnområde, utan undantag och med full konsekvens”. Det löd, bland annat:
”Uppenbart överdriven bukolisk jakt- och fritidutstyrsel, utan rimlig nytta i en urban storstadsmiljö, är strikt förbjuden”.
Några månader senare stacks Stutterheims i brand. Affären byggdes aldrig upp igen. Ingen greps eller åtalades för dådet.
”Rätten att odla valfri ansiktsbehåring är numera strikt reglerad”.
Först förbjöds så kallat spadskägg, någon månad senare även vanliga helskägg, sedan följde förbud mot först Henriquatre, sedan mot Franz Josefskägg, skepparkrans och till sist var i princip alla former av ansiktsbehåring förbjuden.
Endast kejsarskägg och polisonger tilläts. Om man beviljats tillstånd.
Sleeves var tvungna att hållas dolda och övertäckas mellan 06.00 och 21.00. Ingen byxgren fick släpa mer än 5 centimeter ”söder om bärarens ljumske”.
I dekreten stod också, aningen kryptiskt: ”En vänlig versal är en viktig vän”.
Censuren av böcker och musik lät inte vänta på sig. Pet Sounds vandaliserades två gånger våren 2039 och när antikvariatet på Bondegatan fick dörren bortsprängd upphörde all skiv- och bokförsäljning.
Tänk så enkelt det gick.
Jag som nu skriver detta är en snart åttioårig man.
Från min lägenhet på Mariaberget ser jag vakttornet på Nytorget, barrikaderna, spårljusen som spelar över taggtråden, hör hundarnas skall, vakternas rop i dimman och ljudet av jeepar på tomgång.
Ibland om höstkvällarna när luften är klar och mottagningen bra slår jag på min gamla ospårbara iPad och kopplar upp mig mot motståndsrörelsens krypterade bredband för att lyssna till något avsnitt av deras pod.
Det sker hela tiden varuinsmuggling via grävda tunnlar
De ber ofta om hjälp – det sker hela tiden varuinsmuggling via grävda tunnlar, även drönare används – med LatteArt-mjölk, Thermalpapper, skäggsaxar i kolstål och gamla cd-skivor med Tomas Andersson Wij.
Härom natten var det någon som ringde in till programmet och berättade en förtjusande skröna. Att det tydligen ska ligga en nedgrävd stålcylinder under fastigheten där Urban Deli tidigare låg, alltså under det nuvarande Högkvarteret. Cylindern lär innehålla ett förseglat provrör med stamceller från några gamla klassiska SoFo-skägg från seklets början.
Jag stängde av, hällde upp ett glas sherry och ställde mig vid fönstret. Natten låg dov och varsam mellan husen. Jag log. Och erfors en påtaglig känsla av poetisk rättvisa.
Oberoende vad fursten säger. Liksom.
