Situation Sthlm
Joakim Åhlund

Bestämmare

Publicerad: 2020-05-14 12:58:43 Av: Text: Ulf Stolt Foto: Johan Olsson

I ett av husen i den bevarade kulturbebyggelsen i Vita Bergsparken har Jocke Åhlund sin studio. Med sitt nystartade skivbolag med de båda etiketterna Gibbon och Chimp Limbs är tanken att samla all musik han släpper med olika band och konstellationer på ett och samma ställe. Och att bestämma mer.

I enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer sker intervjun med Jocke Åhlund via strikt digital närvaro – han klickar på länken med inbjudan till samtalet sittande med datorn framför gitarrväggen i sin studio uppe i Vitabergsparken.

– Fan vad modernt.

Med tanke på att Jocke Åhlund släpper egen musik mer eller mindre då och då hela tiden – antingen med Teddybears eller Ceasars eller Les Big Byrd eller Max von Sydow eller Smile (samarbete med Björn Yttling, red. anm.) eller med konstnären Jockum Nordström, så kände han att det var dags att samla produktionerna under ett paraply. Därför har han startat skivbolag.

– Jag har tänkt på det länge, men varit rädd att det ska bli en massa administrativt arbete, sånt är jag inte intresserad av alls. Jag vill bara kunna göra musik och släppa den utan att vara beroende av andra. Det är kul också – hitta på bra namn på labeln, hitta på snygga loggor så man kan göra snygga t-shirts.

Planen är inte att han främst ska signa artister, utan tanken är att ”om det är en artist jag ändå jobbar med så är det mitt skivbolag också, då bestämmer jag mer”. Men om någon dyker upp som han tycker är intressant ”så är det klart jag kommer göra det”.

– Tanken är lite att det är två olika etiketter, en heter Gibbon, den andra heter Chimp Limbs och de ska ha lite olika musikalisk inriktning. Gibbon ska var mer ”sell-out” bolaget, Chimp Limbs ska vara det smalare.

Det första som släpps på egna labeln Gibbon är singeln ”Hellre ingen alls än misslyckad” med Klara Keller, i höst kommer hennes debut-EP Hjärtansfröjd som han producerat. Jocke Åhlund har även producerat Håkan Hellströms album Rampljus, vars första del släpps i mitten av maj. Jocke Åhlund har satt tydliga avtryck som producent i båda fallen.

– Det kanske är för att jag har ett så stort ego, jag kanske inte borde sätta så stort märke i produktionerna, hålla mig mer i bakgrunden.

– Jag tiger inte stilla om det är nåt jag tror vi kan göra bättre, då säger jag det. Det tycket jag är en bra sida av mig som producent. Att hitta kärnan i låten, skala bort allt onödigt och ge melodin rätt ljudmässiga förutsättningar att träda fram är inte alltid så enkelt.

– Det betyder att man litar på det som är där, man litar på låten och texten. Har man gjort grundarbetet med det så handlar det ju egentligen bara om att inte sabba det, inte dränka det, inte måla över det med för mycket annat.

Han berättar om kärleken till ljud, om att sitta med lurarna framför farsans stereo som liten och lyssna på plattor och inte veta hur ljuden han hör uppstår.

– Jag vill åstadkomma den känslan igen

– hitta nåt ljud som inte direkt går att härleda. Men det blir svårare och svårare, för jag vet ju mer. Och det ska ju inte bara låta konstigt, det ska låta fint.

Jocke Åhlund vinklar datorn och visar delar av studions instrumentpark bakom sig.

– Jag gillar ju prylar av den anledningen. Men det blir ändå mycket piano, trummor och bas. Det finns en ådra i mig som är ganska traditionalistisk. Jag gillar inte sånt som är för syntetiskt och modernt, det ska ha lite mojo och patina.

Den sociala distanseringen i och med corona har lyckligtvis inte påverkat honom särskilt mycket.

Min verksamhet nu för tiden är ju mest att sitta i studio, inte så turnébaserat. Det var en del grejer utomlands med Les Big Byrd som blev inställt, vilket var synd. Men det är verkligen ingen fara för mig, jag är så otroligt lite påverkad av det. Jag är lyckligt lottad på det sättet.