Situation Sthlm
Alba August

Albas frihet

Publicerad: 2018-07-31 02:31:17 Av: Text: Maria Hagström Foto: Peter Westrup
Hon har lärt sig skriva skrivmaskin, att hantera en tjur, dansa charleston och om hur kvinnor levde på tjugotalet. Att spela Astrid Lindgren på film innebär mycket förberedelser. I september har filmen Unga Astrid premiär. Möt Alba August, utsedd till ”shooting star” på Berlins filmfestival, som tycker att det är mer fritt i Danmark och som i barndomen sprang som en råtta i Gamla stans gränder.

Som barn såg hon alla Astrid Lindgrens filmer och hemma i familjen August bokhylla fanns alla hennes böcker. Och de hade en barnflicka som jobbade på Junibacken, där barnen fick åka tåg och känna på dockorna och låtsasdjuren efter stängning. Och storasyrran var Madicken när de lekte och Alba var Lisabet – ”det fick en lillasyster nöja sig med”.

– Jag tycker att det är fint hur Astrid Lindgren ifrågasätter klasskillnader i Madicken. Scenen när alla barn har fått löss och sitter tillsammans och gungar, det är en fin bild av att lössen kommer till alla, att de är samma skit och tycker om varandra egentligen oavsett bakgrund.

För Alba August har Astrid Lindgren varit en idol. Att hon då i tidiga 20-årsåldern fick frågan om att spela henne i en film var ”sjukt overkligt”. – Att spela sin idol, spela Astrid Lindgren, göra henne mänsklig på nåt sätt. Men det är inte ”idolen” jag skildrar utan det är Astrid innan hon blev känd. Jag har försökt förstå människan bakom den berömda Astrid. Vi känner mest till den där ”idolen”, här får vi lära känna människan bakom. I september har filmen Unga Astrid premiär. Den utspelar sig på slutet av tjugotalet när Astrid Lindgren bara var 17 år. Den berättar historien om en ambitiös och ovanlig tjej som blev gravid och var tvungen att föda sin son Lasse i Köpenhamn. Där behövde man inte uppge vem fadern var och där slapp unga kvinnor – och deras familjer – undan den värsta skammen. Hon tvingades lämna Lasse där med målet att hämta hem honom till Sverige snart igen. Filmen handlar om hennes kamp för att kunna vara med honom, men också hennes tvivel: Vem är egentligen hans mamma, hon eller kvinnan som tagit hand om honom? Var mår han bäst?

Det är i Köpenhamn Alba August bor. Hon fixar med presskaffe i sin nya lägenhet, en andelslägenhet i stadsdelen Nørrebro, på samma gata som tre av hennes bästa vänner bor och i huset där en graffitti-konstnär fått fria händer – ”tyvärr ser det förjävligt ut” – på en av husets gavlar. Trägolvet knakar lite och på balkongen trivs krukväxterna i solljuset. Mot väggen står en säck blomjord och över en lampa hänger en röd hink – ”det blir så ljust annars”. Inne i köket sitter en kalender på kylskåpet och 16 juni är inringat med ett hjärta. Då tog hon examen från scenskolan i Köpenhamn. Det har hänt mycket i Alba Augusts liv på sistone. Hon har nyss fyllt 25 år, ska snart spela in den andra säsongen av den danska Netflix-serien The Rain och hon gör sin största huvudroll hittills på bioduken. – Jag har fyllt 25 år, har en utbildning och egen lägenhet – nu är man verkligen vuxen. Att på film porträttera en av Sveriges mest älskade personer har inte varit någon lätt uppgift.

– Jag älskade det här projektet från dag ett så mycket och ville det så gärna, men var såklart rädd att inte kunna leva upp till det ansvar jag hade fått. Det har varit läskigt att få den tilliten. Jag kände: vi får väl se om jag faktiskt kan det. Efter responsen vi fått i Berlin så känner jag mig nöjd. På filmfestivalen i Berlin hyllades filmen av kritikerna och Alba August utsågs till en av årets tio ”shooting stars”.

– Jag har haft världens bästa manus att luta mig mot, som jag också upplever är inspirerad av Astrids sagor, det är hennes anda över det på nåt sätt. Jag har vetat att Pernille (danska regissören Pernille Fischer Christensen) kommer att guida mig igenom det. Vi har suttit med manus och gått igenom varenda scen och vad den ska berätta. Jag tror att allt det förarbetet gjorde att jag och Pernille hittade ett språk tillsammans innan vi började filma. Vi har haft bra kemi. Hon har kunnat titta på mig och göra ett tecken och då har jag precis förstått vad hon menat. Jag känner att jag gjorde mitt bästa, jag hade inte kunnat göra det bättre, jag gav allt jag hade. Det krävdes en hel del research. Hon har läst på om hur det var att leva på tjugotalet, särskilt som kvinna. Också om vad Astrid Lindgren, som hette Ericsson på den tiden, gick igenom.

– Jag blev ganska chockad över att jag inte visste om det här med hennes son Lasse, och att jag inte heller visste mycket om kvinnohistoria från tjugotalet. På så sätt tycker jag att filmen är extra viktig, den berättar inte bara om Astrid utan om vad många kvinnor gick igenom. Hon var 17 år och det fanns säkert de som var yngre än så, som har åkt till Köpenhamn för att föda på grund av skammen det innebar att ha haft sex utanför äktenskapet. Den där skammen lades på unga kvinnor. – Och de har gått igenom det helt ensamma, varit tvungna att göra det utan stöd frän familj eller samhället. Det är ofattbart. Jag kan inte förstå hur Astrid klarade det, jävligt stark var hon måste man säga.

Alba August läste alla hennes böcker igen och tyckte att det nu blev det tydligare för henne att barnen Astrid Lindgren skriver om ofta är ganska ensamma.

– Pippi, Emil, Mio min Mio. Jag tror att det där med Lasse har präglat henne. Han var bara 3-4 år när han kom till Sverige, kunde inte språket och kände inte henne särskilt bra då, det har påverkat hennes författarskap.

Läs hela artikeln i Situation Sthlms augustinummer #252