Vid sidan av

På annandagen 2010 spelade Nils Ekman sin sista ishockeymatch i Elitserien. Djurgården vann med 5-1 mot Skellefteå på Hovet och Ekman gjorde ett av målen. Dagen efter föll han ihop vid frukostbordet hemma i lägenheten.
Han är en av cirka 30 000 svenskar om året som drabbats av en stroke.

– Det är ganska säkert att det var ett slag mot bakhuvudet som var orsaken, men man vet inte när det delades ut. Man skulle kanske kunna klura ut det genom att titta igenom de sista matcherna jag spelade, men det kan också ha skett på träning när ingen filmade, säger Nils Ekman.
Han var 34 år när han fick avsluta en karriär som bland annat innehöll nästan 300 matcher i den nordamerikanska proffsligan NHL. I dag, fyra år senare, är ishockeyn ändå en väldigt stor del av hans liv.
– Efter stroken skräddarsydde Djurgården en roll åt mig som fungerade som rehabilitering och arbetsträning. Jag var mentor åt killarna i juniorlagen och det var väldigt betydelsefullt. Jag kände att föreningen brydde sig om mig och ville ha mig med.

”Jag får inte ihop det till ett sammanhang”

En stroke kan också kallas för ett slaganfall och är en form av hjärninfarkt och/eller hjärnblödning med kvarstående symptom. Nils Ekman berättar att han mår bra idag men kan känna sig mosig i huvudet.
– Om jag har suttit länge på ett möte så blir det som att hjärnan inte riktigt kopplar. Jag hör vartenda ord som sägs men jag får inte ihop det till ett sammanhang. Jag får gissa mig till vad som sägs och det är skitskumt.

Den första tiden efter stroken blev för jobbig för Nils Ekman och hans dåvarande hustru Johannas familjesituation. Separationen var ganska snart ett faktum.
– Vi hade haft det tungt under de första åren med våra två barn. Först var det allergier och sedan kollik och vi sov knappt någonting. Jag och min ex-fru gick varandra lite på nerverna och när sedan jag gick och fick en stroke och det blev ännu mer för henne att ta hand om så fanns det ingen riktig utväg. Hon sa ”Vet du vad Nisse, jag pallar inte” och så här i efterhand så har det för min egen del betytt att jag mår riktigt bra och är kär, plus att barnen ser en lycklig pappa som får kärlek och kan ge kärlek.

Förklaringen kan spåras till våren 2012 och en välgörenhetsmatch för Riksorganisationen Unga Reumatiker i Spånga Ishall. Efter ett återbud från det ena lagets coach hoppade Nils Ekman in med kort varsel. I båset fick han syn på Danijela Rundqvist, en av Sveriges mest framgångsrika damhockeyspelare.
– Vi pratade efter matchen och jag tänkte ”vilken cool tjej, hon är riktigt grym!”. Ett år senare gick vi samma kurs och efter det började vi umgås och blev tillsammans. Förutom att jag älskar henne som person så underlättar det att hon ägnar sig åt saker som också jag brinner för.

När Djurgården Hockey bestämde sig för att starta upp damverksamhet fick Nils Ekman frågan om inte Danijela Rundqvist var intresserad av att vara delaktig. Hon tackade ja till att vara rekryteringsansvarig och att spela i A-laget om han tog rollen som sportchef.
– Men hon gör mer än vad jag gör, även om hon skulle säga att det inte är så. Främst handlar det om ge tjejerna förutsättningarna för att kunna satsa på ishockeyn. Det vi gör nu är mångt är mycket Danijelas vision. Hon är perfekt i rollen eftersom hon har gjort satsningen själv och vet alla svårigheter.
Det finns många tjejer i Stockholm som gillar ishockey, men det är få som får chansen att prova på att spela. Och av de som ändå kommer igång tvingas väldigt många sluta långt innan de nått sin bästa ålder.
– Vi ska göra någonting riktig bra för tjejerna och hjälpa dem att ordna en livssituation med jobb och boende så att det blir möjligt att satsa på hockeyn. Det är det som är så kul med den här satsningen som Djurgården gör.

”Vi ska göra nånting riktigt bra för tjejerna”

Ett av de kortsiktiga målen är att ta steget upp i högsta serien i år och hittills har inget av de andra lagen i Division 1 Östra kunnat bjuda något motstånd. Flera meriterade spelare som målvakten Valentina Lizana Wallner har anslutit till laget och satsningen går enligt planerna.

– Det är klart att man skulle kunna önska sig ännu lite bättre träningstider och lite mer resurser runt laget men samtidigt har det bara gått ett halvår sedan vi startade och det är ändå väldigt mycket som fungerar jättebra, säger Nils Ekman och ser nöjd ut.
– Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade fått en stroke men jag tror inte att det hade varit lika bra. Tillfälligheter och katastrofer har gjort att jag sitter här som en vinnare. Det är väl ett exempel på hur väldigt många fel i slutändan kan bli rätt.