# 12 MARS 2010

Ledare

Situation Sthlm ökar mest

Läs mer »

Rösta/Tyck till

.
Har du någon gång hjälpt en utsatt människa som väktare eller polis gett sig på?



Visa statistik

Stolt krönika / nummer 151

Insändare

onyheter

Pris för prostituerade

Pris för prostituerade

Erfarenheter från sexbranschen kan vara jobbiga att bära på. Det tycker Nina och Emma som nyligen startat PRIS, ett stödnätverk på Internet för tjejer som har en bakgrund som prostituerade men inte haft någon att dela sina känslor med. Förutom det vill nätverket även öka insikten om vad sexbranschen gör med människor, och hur de som varit i den sedan behandlas av samhället.

För att få svar på varför det är viktigt med ett stödnätverk för tjejer som varit i sexbranschen träffade jag Nina och Emma, två av grundarna av nystartade PRIS (prostituerades rätt/revansch i samhället).

Vi sitter mitt emot varandra med var sin kopp kaffe på ett halvtomt lunchcafé vid Rådmansgatan. I mina ögon är de två pratglada och sociala tjejer i ungefär samma ålder som lika gärna kunnat vara kompisar sedan barnsben. Men Nina och Emma har träffats så sent som en vecka tidigare efter en tids mailande. Vad de har gemensamt, och fört dem samman, är att de arbetat i sexbranschen. De har sedan länge lämnat den bakom sig och lever i dag i en ordnad tillvaro med jobb och familj.

Men trots att det var flera år sedan de lämnade branschen upptäckte de att spåren fanns kvar, och med tiden kände de behov av att bearbeta sina känslor med någon som förstod. Nina tog kontakt med den före detta prostituerade (numera journalisten och författaren) Louise Eek. Därefter tog Emma kontakt med Nina och deras gamla erfarenheter blev till nyfunnen vänskap.

– När jag tog kontakt med Nina var det första gången jag fick kontakt med någon som varit i sexbranschen sedan jag lämnade den, säger Emma. Det var bra att prata med någon som förstod mig och hade liknande erfarenheter.

Tillsammans med några andra tjejer startade Nina och Emma en maillista på Internet och fyra av dem som höll kontakt bestämde sig till slut för att starta nätverket PRIS. Genom nätverket hoppas de nu att fler ska få samma möjlighet att dela med sig av sina känslor.

Nina och Emma har olika upplevelser från sin tid i sexbranschen, och de hjälper varandra att fylla i svaren på frågorna. De varnar mig för att det kanske kommer att bli lite rörigt eftersom de inte hunnit prata igenom allt med varandra.
Ett av kraven för intervjun var att de inte skulle behöva berätta om sina personliga upplevelser, men båda är angelägna att förklara hur det känns att leva med de tankar de bär på. Bland annat berättar de hur svårt det var att hitta någon som förstod dem.

Tidigare försökte de prata med vänner och bekanta, men märkte snabbt vart ett sådant samtal var på väg och lät därför bli.

– En vän sa: "Det har du aldrig gjort!", säger Emma. De rymmer inte det i bilden av mig.

Enligt Emma och Nina finns det många pro-stituerade och före detta prostituerade som liksom de bär omkring på känslor de inte kan berätta om. Inte ens för sin partner. Erfarenheterna från ett liv inom sexbranschen kan vara svåra att förklara för någon som inte förstår vad det innebär att sälja sin kropp.

– Första gången jag spontant börjat säga till folk vad jag varit med om är nu, säger Emma. Då är det tolv år sedan jag slutade i branschen. Att hålla sina känslor instängda tar energi.

– Det är jobbigt att ha det i ryggsäcken, säger Nina. Men det är inte något man behöver må dåligt av resten av livet. Man kan ta sig ur rollen som offer. Ibland kanske det räcker med ett mail eller samtal till oss för att det ska kännas bättre.
Nina och Emma pratar om de tusentals personer som flutit genom sexbranschen under åren, och är övertygade om att behovet av ett nätverk finns. Kanske inte för alla, men för en del.

Nätverket ska även finnas för att berätta hur skadlig sexbranschen kan vara. Bland annat menar Nina att många som börjar är väldigt unga, och kanske befinner sig i en situation där de inte kan se konsekvenserna av vad de gör.

– Man har ingen aning om hur det kommer att kännas att vara fyrtio eller femtio och ha dessa erfarenheter, säger hon. Eller om man i framtiden träffar någon och bildar familj.

Trots att nätverket är kritiskt till sexbranschen riktar det sig till tjejer som fortfarande är aktiva. Nina och Emma tycker att det är viktigt att se att man kan vara aktiv utan att tycka om det.

– Man behöver inte försvara allt bara för att man är i branschen, säger Emma. Man kan faktiskt göra dåliga val också.

Båda har gjort ganska klart för mig att de inte gillar journalister, och säger att de är less på bilden av "den lyckliga horan", den bild de tycker att media allt för ofta visar.

Emma säger att man inte ens ska se prostitution som ett yrke.

– Det är din privata person som är med eftersom sex är privat, säger hon. Man reagerar på kroppsberöring. Det kan man inte stänga av. Nina menar att man inte kan förvänta sig att få en korrekt bild av prostitution via media, eftersom bara de som orkar prata träder fram.

– De som mår dåligt är oftast inte de som orkar berätta, säger Nina. Och många får ångest av att prata om det.

När vi pratar om allmänhetens inställning till sexbranschen säger Nina att hon ibland upplever att det blivit politiskt korrekt att tycka det är ok med prostitution. Hon säger att vissa inte ser något fel när det gäller människor de inte känner, men att de inte tycker att det är ok om det är någon de bryr sig om. Hon tycker att man alltid ska se på frågan som att det handlar om någon man älskar.
Emma brukar fråga personer vad de skulle tycka om deras egna anhöriga prostituerade sig och säger att om man inte har egna erfarenheter kan man använda sin empati och fantasi.

Sexköpslagen kom 2001 och gjorde det olagligt att köpa sex men inte att sälja. Jag är nyfiken på vad de tycker om lagen, eftersom den ibland fått kritik för att vara tandlös och overksam. Nina och Emma tycker dock att lagen är bra, men att den kunde vara bättre. De menar att den är en viktig signal som berättar vem som gör fel vid ett sexköp.

När kaffet är uppdrucket och det är dags att avsluta intervjun har jag insett varför Nina och Emma inte vill gå ut med namn och bild. Att offentligt säga att man tidigare varit i sexbranschen är inget man gör bara så där. Emma håller dock dörren öppen för att någon gång träda fram och berätta för andra hur det var för henne. Men att kritisera en bransch med sådana enorma ekonomiska intressen kan ha sitt pris.

– Går man ut och berättar sådant vi vet väljer man samtidigt att bli attackerad av dem som försvarar branschen. Men jag kan tänka mig att gå ut offentligt senare, när vi vet hur vi blir bemötta. Jag har familj och måste tänka på dem med.

Jörgen Öhlund

Tipsa en vän!