150 nummer
Etthundrafemtio nummer av Situation Sthlm har kommit ut sedan starten 1995. Det har varit femton år av deadlines, korrfel, omgörningar, betalningsanmärkningar, personporträtt, upplageökningar, skäll, lovord, priser och hyllningar. Så varsågoda – en flyktig historik ur minnet.
I hallen innanför dörren och på väggen mittemot toaletten i kontoret på Krukmakargatan 34 är alla etthundrafemtio förstasidor av tidningen uppsatta.
Oftast tar jag ingen större notis om dem, de liksom bara finns där. Men ibland dröjer blicken kvar vid något omslag och jag kommer ihåg detaljer: varför ett reportage blev som det blev eller inte blev alls, en intervjuperson, någon omständighet kring hur numret kom till eller hur läget var.
Jag skulle med lätthet kunna skriva en bok om Situation Sthlm och de här etthundrafemtio numren och snart femton år - i augusti i år firar vi femton år på gatorna i stan - vi funnits.
Ser man tillbaka borde Situation Sthlm egentligen aldrig lyckats komma ut med en enda tidning - ingen var journalist, det fanns inga pengar, ingen lokal, det saknades kunskap om att ge ut en tidning eller driva en social verksamhet.
Vi var faktiskt inte ens säkra på var eller hur vi kunde finna hemlösa människor som ville sälja tidningen, bara att det funkade i London där The Big Issue såldes på gatorna av hemlösa människor.
Men i början av augusti 1995 – jag minns inte den exakta dagen – kom första numret av Situation Sthlm ut. Vi hade lyckats få tag i några hemlösa människor som sålde tidningen och ryktet om oss spreds via dem.
Tidningen som sådan gjorde inget större publicistiskt avtryck i början. De få recensionerna efter första numret var välvilligt hövliga och många trodde nog att vi, i likhet med många andra tidningar som startar, kanske skulle lyckas få ut några nummer innan vi obemärkt avled i sviterna av bristande intäkter.
Efter några år började vi få mer och mer stadga i verksamheten – även om ekonomiska och andra kriser ständigt avlöste varandra - och en tydlig riktning på tidningsinnehållet och tänket kring materialet. Vi testade oss fram, lärde av misstagen.
Vi utgick ganska mycket från – och det gör vi fortfarande till stor del - vad vi själva skulle vilja läsa om och såg till att varje nummer innehöll fyra ingredienser som vi, då som nu, fortfarande ser till är representerade i varje nummer av Situation Sthlm: ”Lite hit, lite dit, lite street och lite skit”.
Efter en synnerligen skakig utgivning inledningsvis – det kunde gå både två och tre månader mellan numren ibland – har Situation Sthlm från och med hösten 1997 kommit ut sista onsdagen varje månad.
Vi fick försäljarna att börja skriva om sig och sitt på ett eget uppslag i varje nummer. Som nu har växt till sex sidor. Och en dag på våren 1998 klev Raine Gustafsson in på dåvarande redaktionen på Roslagsgatan 48, skäggig och tämligen nyfrigiven, med en bunt fullskrivna kollegieblock i en plastkasse, och ville börja skriva dagbok i tidningen..
Vi publicerade den första i juninumret. Han skriver fortfarande dagbok varje nummer.
Det är med blandad förtjusning jag nu tittar över väggarna på omslagen, noterar att vi bytt format på tidningen några gånger och att tidningshuvudet genomgått fem olika förändringar genom åren.
Kollagen vi laborerade med som omslag en period ser inte lika lyckade ut i dag. Men många av porträtten vi haft som omslag har en karaktär som står sig bra, som känns vår egen.
Vi har skrivit artiklar och reportage om alltifrån hur man gör sin egen sushi till varför dart bör klassas som idrott, om skyddsrum i stan, fotbollshuliganer, tunnelbanestationer, olika kvarter och gator, om Zircus Lokomotiv och Slussen, om sopgubbar och finansrådgivare. Och en hel del företeelser däremellan.
Vi har hela tiden försökt, och försöker fortfarande, treva oss fram genom den sociala och politiska labyrint där en av utgångarna stavas utsatthet och utanförskap. Under tiden vi gjort, och gör det, skriver vi om det.
I varje nummer.
Etthundrafemtio personer har porträtterats stort i tidningen. Vissa på omslaget, samtliga med en tydlig och självklar koppling till Stockholm - antingen socialt eller genom vad vederbörande gör: Kungen, Birgitta Stenberg, Lars Winnerbäck, Laleh, Joakim Thåström, Sanna Bråding, Alex Schulman, Sona & Aysha, Roy Andersson, prinsessan Christina, Jockum Nordström, Jonas Gardell, Rami Shaaban, Kajsa Grytt, Dan Wollgers, Martin Kellerman, Regina Lund, Hans Alfredson, Margot Wallström, Povel Ramel, Lo Kauppi, Ison & Fille, Mia Skäringer, Timbuktu, Kristina Lugn och Olle Ljungström bara för att nämna några.
Det finns också händelser här på väggarna som, efter att de inträffade, under en tid hemsökte min nattsömn.
Nummer fyra ryser jag för än i dag. Vi stavade nämligen fel på ordet kronor i tidningshuvudet – av någon outgrundlig anledning blev det i stället ordet kroner.
Om inte minnet grumlar hände detta bara något eller några nummer efter att tryckeriet av misstag lyckats kasta om några av sidorna i tidningen, vilket gjorde två reportage fullständigt omöjliga att begripa och läsa.
I nummer 12 intervjuades några medlemmar ur Killinggänget, då aktuella med ”Percy Tårar”. Det gick dock inte bättre än att Johan Rehborgs namn stavades fel i ingressen. I skammen och ilskan över slarvet införskaffades en stor, grov, svart tuschpenna. Och varje morgon den månaden inleddes med att vi på redaktionen tog var sin tidningskartong innehållande hundra tidningar – vi sålde aldrig mer än två kartonger per dag då – och satte en svart bläckplump rakt över korrekturfelet så det inte gick att läsa.
Tiden gick. Vi skärpte rutinerna. Höll oss väl med kronofogden och petade upp upplagan för varje år den räknades av TS.
Vi citerades och uppmärksammades alltmer av andra medier.
2005 fick vi Svenska Penklubbens Bernspris tillsammans med Raine Gustafsson. Och året efter delade vi Publicistklubbens stora pris med gatutidningarna i Malmö och Göteborg. Våra reklamkampanjer har också prisats. 2006 och 2007 vann vi Sveriges Tidskrifters pris som årets marknadsförare.
I dag är det bara jag som är kvar på Situation Sthlm sedan starten.
Jag började här – även jag uppbackad finansiellt av en arbetsmarknadsåtgärd på tre bokstäver i plånboken – samma vecka som första numret kom ut. Jag skrev ingenting i den, men jag var med till tryckeriet och hämtade lådorna med en lånad skåpbil.
Otaliga frilansskribenter, fotografer och illustratörer har genom åren passerat sidorna - jag minns ansikten från frilansmöten, namn vi dubbelkollat stavningen på när vi korrekturläst.
Den senaste stora redaktionella förändringen skedde förra året. Efter en läsarundersökning gjorde vi om tidningen rejält, både vad gäller utseendet och hur vi tänker när vi sätter samman ett nummer.
Nu är staden ännu mer närvarande, miljöerna, gatorna, företeelserna och människorna som berättar någonting om tiden nu.
Om situationen i Stockholm.
ulf@situationsthlm.se