Det handlar om att rädda liv
Jag har talat med flera personer som var på Brukarföreningens seminariedag 27 mars. Och de är alla överens – seminariet kändes som ett avstamp för en ny narkotikapolitisk diskussion i Sverige, en ny ton, ett nytt och enat tema.
Att rädda liv.
Narkotikapolitik bör ytterst handla om att rädda liv. För det är som Bastas ordförande Alec Carlberg sa när jag träffade honom senast: ”Du kan inte rehabilitera en död narkoman”.
På seminariet visade forskning och utlåtanden från talarna en ganska entydig bild – substitutionsbehandling räddar liv.
Visst, det finns de som motsätter sig substitutionsbehandling. Och det är väl inget att hetsa upp sig över. Det finns ju andra behandlingsformer. Huvudsaken, som jag ser det, är att det finns olika typer av behandlingar för olika typer av missbrukare som passar så många människor som möjligt. Och att vården och hjälpen är dimensionerad efter behovet.
Att en ekonomiskt pressad och åsiktsförtryckt förening som Svenska Brukarföreningen har både ork och vilja att kriga på är både starkt och imponerande. Och att föreningen driver sina frågor på ett så kvalificerat och seriöst vis att den seminariedag de anordnat i efterhand ses som ett nytt kapitel i den svenska narkotikapolitiska debatten visar bara ännu en gång hur viktig föreningen är. Inte bara för sina egna medlemmar.
Vi får hoppas att detta nya debattklimat står sig, att de mest rabiata och känslostyrda utbrotten och åsikterna nu tystats till förmån för beprövad vetenskap och forskningsresultat.
För det finns en hel del liv som väntar på att räddas.
Ulf Stolt, chefredaktör och ansvarig utgivare
ulf@situationsthlm.se