Ytterligare ett stycke filmmagi

Filmrecension: En duva satt på en gren och funderade över tillvaron
Betyg: 4 (av 5)

Det kan vid en första anblick te sig som mer av samma vara, att vi har sett det förut. Visst känner vi igen mycket – den låsta kameran, tablåerna, de vitsminkade ansiktena, de kutiga ryggarna och den dämpade färgskalan. Men i ”En duva satt på en gren och funderade över tillvaron” bryter han mot sina tidigare regler. Det låsta är inte lika låst och egentligen saknas en regelrätt berättelse, även om vi får följa två försäljare av skämtartiklar som en sorts röd tråd genom filmen.

Roy Andersson är en mästare inom svensk film, den bästa vi har idag, och ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” är ett måste att se på bio. Men filmen saknar den udd, den höga briljans som vi sett i de två föregångarna.
Kanske beror det på att humorn inte är lika närvarande här.
Kanske beror det på att hans stil nu så välbekant att vi kan räkna ut hur scenerna ska avslutas och att vi därför förlorar de många överraskningarna från tidigare?