Barnavården kritiseras i ny bok

Hon har pratat med socialsekreterare, forskare, socialchefer, utredare i Vanvårdsutredningen och med författaren Sofia Rapp Johansson, som skrivit böcker om sin uppväxt i olika fosterhem och på institutioner. Tinni Ernsjöö Rappe har ställt frågan: hur tar vi hand om utsatta barn idag? Det hon kom fram till beskriver hon som en chock.

– Jag blev chockad av hur tuff situationen är för socialsekreterare. Och av hur mycket pengar som finns i omlott: alla riskkapitalbolag som etablerar hvb-hem och konsulentunderstödda familjehem. Vinstuttagen är mycket större än i andra delar av den sociala välfärden. Och samtidigt finns det små barn som far illa, som tas från sina familjer och placeras i miljöer som inte heller är bra, ibland till och med värre.

Hon påpekar att det dessutom kostar samhället mycket mer i långa loppet att inte ta hand om de här barnen. Forskning visar att barn som blivit omhändertagna har sämre resultat i skolan, självskadebeteende är vanligare, likaså psykiska diagnoser, kriminalitet och användning av droger.

Till följd av den omfattande Vanvårdsutredningen har personer kunnat ansöka om en ersättning på 250 000 kronor av staten, som en slags upprättelse. Den 31 december 2014 var sista dagen att ansöka. Hittills har hälften fått avslag. De som var omhändertagna efter 1980 har inte kunnat söka alls. Sofia Rapp Johansson är född 1980. Hon driver nu en kamp för att ändå få ersättning för de övergrepp hon varit med om. Hon har startat en fond för att personer som blev omhändertagna och placerade efter 1980 ska kunna driva rättsliga processer. Om hennes eget fall skulle vinna kan det bli ett prejudicerande rättsfall.

– Men det är inte en vinst och ersättning som är målet, det är att skapa debatt så att felet inte görs igen, säger Sofia Rapp Johansson.

”Man måste kunna kontrollera bättre hur de här barnen har det.”

För felet har gjorts efter 1980, det görs också idag. Det finns till och med barn som dött i familjehemsvård. I minst en procent av de placeringar kommuner gör idag, det vill säga cirka 400 barn, känner kommuner till vanvård och omplaceringar sker. Men mörkertalet kan vara stort.

– Det skulle behövas mycket mer resurser till socialtjänsten. Man måste kunna kontrollera bättre hur de här barnen har det, säger Tinni Ernsjöö Rappe. Det borde också finnas en bredare rekrytering av familjehem och mer stöd till dem. Dessutom högre krav och kvalitet på institutioner.

Tinni Ernsjöö Rappe reagerar också på att det är så tyst om de här frågorna. Det är något som Göran Johansson, som var ansvarig för Vanvårdsutredningen, fått erfara. Tillsammans med 79 andra experter på barnavård har han protesterat mot vilka som har rätt till ersättningen. Det gav inte några resultat. I boken Hem berättar han:

”Att försöka förändra de här förhållandena har varit som att kasta ut saker i ett svart hål. Det landar ingenstans. Ingen reagerar. Ingen tar ansvar. Det är för jäkligt. Det är en svag grupp i samhället det handlar om. De har rätt att få hjälp”.

Tinni Ernsjöö Rappe vill påminna om vad före detta talman Per Westerberg sa under Upprättelseceremoni den 21 november 2011.

– Han höll ett fint tal och sa att de skulle göra allt som står i deras makt att förhindra att detta sker i framtiden. Men det är ingen som gör allt. Det är ingen som gör mycket alls.