Jazzgitarrist med blues i själen
– Jag hade tänkt att skriva musik för sång under några år och när jag träffade Lisa Nilsson av en tillfällighet så kom min idé upp. Det blev klockrent och hon skrev också texten till ”I Händerna på livet”. Svante Thuresson har jag har jobbat med i olika sammanhang tidigare. När vi spelade in låten ”Stockholm i april” tänkte jag direkt att det skulle passa med Svante på sång. I det spontana föds idéerna, och det gäller att ta tag i dem så att något verkligen händer, säger Erik Söderlind.
Han växte upp i en av tid då hårdrockande gitarrhjältar som Yngwie Malmsteen snurrade på många skivspelare, men föredrog äldre bluesgitarrister som Eric Clapton och BB King.
– Jag har stor respekt för Yngwie Malmsteen, men jag har aldrig varit den hårda typen och på något sätt så gick den musiken inte in i min själ på samma sätt som bluesen. Sedan kom min pappa hem med platta av Wes Montgomery, det var någon gång under mellanstadiet. Han märkte att jag hade ett stort intresse för både harmonier och ackord och via den vägen föddes ett intresse för jazzen.
Skivsläppet följs nu av en rad spelningar tillsammans med Lisa Nilsson.
– Det hela blev så bra att idén om en turné kom upp helt naturligt. Vi spelar bland annat på Fasching under Stockholm Jazz Festival 17 oktober.
Finns det några andra jazz-miljöer i Stockholm som du tycker om?
– Glenn Miller Café och Lilla hotellbaren är bra ställen om man vill höra live-jazz.
Hur var det att flytta från Linköping till Stockholm som 20-åring?
– Det var en stor grej, Jag hade gått ett år på Ingesunds folkhögskola i Värmland innan jag flyttade jag till Stockholm för att börja på Musikhögskolan. Det var kul att komma från en minde stad där konkurrensen var mindre och få träffa folk i sin egen ålder som var grymma och dedikerade, men det kunde också göra en osäker. Själva miljön på musikhögskolan passade inte mig riktigt. Det är sådär med skolor: de passar vissa, men inte alla. Jag kände mig osäker. Ibland var det också tufft som och ung och nyinflyttad. Det blev heller aldrig någon examen, dessutom fick jag faktiskt underkänt i gitarr, haha. Då kändes det tungt, men tycker jag det är rätt kul med tanke på att jag har varit lärare på skola.
Hur utvecklade du din unika teknik med fingerspel?
– Jag började spela klassisk gitarr i årskurs 4, det var länge min huvudpryl. Men när jazzen tog över allt mer överförde jag det klassiska spelsättet till elgitarren. Det är en hybrid mellan den klassiska skolan och min egen variant.
När kände du att du fick ditt genombrott som jazzgitarrist?
– Svårt att säga, men när jag gjorde min första platta med Kjell Öhman år 2009 öppnades en dörr till att börja turnera på svenska jazzklubbar i eget namn
Kan du berätta mer om innehållet på In the moment?
– Musiken är skriven av mig, jag ville fokusera på melodier och kompositioner denna gång. Det är inte så ”jazzigt” som mina tidigare skivor. Man kanske skulle kunna beskriva musiken som melankolisk och romantisk, nästan filmisk. Men det är bara att lyssna och bilda en egen uppfattning!
