Hoppa till innehåll
Therése Lindgren

En influens

När Therése Lindgren videobloggar eller skriver böcker så tittar och läser människor. Och influeras. Nu är hon aktuell med boken Vem bryr sig? Men den psykiska ohälsa hon berättade om i förra boken Ibland mår jag inte så bra gör sig fortfarande påmind. Hon äter inte på restaurang, klarar inte av att tala inför fler än tio personer och har inte åkt tåg på sex år. Men hon har kommit en bra bit på vägen. Jämfört med hur det en gång var.
Text: Alexandra Sundqvist Foto: Joel Nilsson

Parkeringen är folktom när Therése Lindgren parkerar sin mammas bil intill gallerian i Sickla. Hon ska köpa smink för att filma en Youtubevideo till serien Budgetjakten, där hon ger sig ut i sminkdjungeln på jakt efter de bästa budgetalternativen. Det är en sömnig vardagsförmiddag och den optimala tiden för att besöka ett köpcentrum enligt Therése Lindgren, eftersom allt går lite i slow motion. Det är bara hon och några mammor med barnvagnar ute. Och så två tonårstjejer som går före henne in i sminkbutiken. De lägger inte märke till Therése Lindgren, men hon noterar dem för att ”tonårstjejer… ibland är det bästa som finns, men ibland… inte det bästa”.

Väl inne i butiken hör hon hur den ena tjejen protesterar: ”Nej, Jossan! L’Oréal testar på djur nu”. Jossan vänder sig mot sin kompis: ”Ser jag ut som Therése Lindgren eller? I don’t give a fuuuuuck”. Sedan brister de båda ut i ett stort asgarv. Det är från denna dråpliga situation Youtube- stjärnan Therése Lindgren lånat titeln till sin senaste bok Vem bryr sig?, en personligt hållen berättelse om hur hon stegvis blev vegetarian och slutligen vegan. För varje såld bok har hon skänkt fem kronor till Världsnaturfonden, WWF. Sedan Vem bryr sig? utkom i höstas har den inbundna boken sålt i 50 000 exemplar, vilket genererat 250 000 kronor till Världsnaturfonden. Det är en anmärkningsvärd försäljningssiffra för en bok som behandlar djurrättsfrågor. Men också en ovanligt bred, lättsam och tillåtande bok i ämnet.

– Personligen tror jag att den bästa strategin om man vill nå ut med ett budskap är att prata med små bokstäver och att inte säga att mitt sätt är det rätta sättet. Därför var det jätteviktigt för mig att berätta att även jag har gjort de här sakerna, att jag också burit päls och ätit så mycket kräftor att jag till slut inte orkat mer. Men det var inte för att jag var en dålig person, utan för att jag inte visste bättre eller brydde mig tillräckligt för att själv söka upp kunskapen.

I Vem bryr sig? konstaterar hon att alla kanske inte vill bli veganer, men att alla kan hitta sin grej att engagera sig i. Att bry sig om. Själv gjorde hon inga medvetna val förrän hon fyllde 25 år, säger hon när vi slår oss ner i soffan i hennes nya lägenhet i Stockholms innerstad. Tidigare bodde hon vid Gullmarsplan och hade utsikt över en vältrafikerad korsning, numera dansar solkatter över lägenhetens väggar när solen speglas i vattnet utanför fönstret.

– När jag ser tillbaka på vem jag var innan jag startade min Youtubekanal inser jag att jag var väldigt omedvetet egoistisk. Jag har alltid trott att man är sin egen lyckas smed och att alla kan bli vad som helst, oavsett förutsättningarna. Att vem som helst kan bli president eller Beyoncé. Och i och med det har jag haft noll tolerans eller förståelse för minoriteter, för jag har inte haft nån aning om hur det är att exempelvis leva med funktionsvariationer eller hur det känns att varken identifiera sig som man eller kvinna. Jag trodde att jag visste så mycket mer om samhället än vad jag gjorde, säger hon och tillägger:

– När jag får prata till mina följare får jag också prata med dem och ta del av deras perspektiv och erfarenheter. De har förändrat mig, utan dem skulle jag vara en annan. De har lärt mig så otroligt mycket.

Hon beskriver sin uppväxt i Nynäshamn som ”superhomogen och jättestereotyp”. Mamma, pappa och lillebror. Husdjur, motorbåt, stor villa och lantställe.

– Och på julafton var det ett berg av julklappar. Det är sånt som jag alltid tagit för givet, men det var först när jag startade min Youtubekanal som jag förstod att jag gjorde det. Det jag ser som medelklass eller ”inget speciellt” är mångas högsta dröm. Att få fira jul med två friska föräldrar och en lillebror och ett berg av julklappar är få förunnat. Jag är väldigt privilegierad  – Oj, nu lät det där som ett Fröken Sverige-svar, men jag menar det.

I dag är Therése Lindgren en av Sveriges största Youtubers med fler än 600 000 följare och tio miljoner videovisningar i månaden. Bara på Instagram har hon 830 000 följare. Det är en gigantisk plattform som hon byggt bit för bit under de senaste fem åren, genom att chosefritt blanda ämnen som psykisk ohälsa, smink och veganism i sina videoklipp. Hon har också gett ut två bästsäljande böcker och tagit fram egna, veganska kläd- och sminkkollektioner i samarbete med olika företag.

– Jag hoppas jag har bra värderingar som jag kan dela med mig av. Jag menar inte att alla ska ha samma värderingar som jag, men jag tror att mina val kanske kan öppna upp för frågor hos mina tittare. Jag gör inga videos där jag predikar för att alla ska bli veganer, men jag tror att man börjar tänka på att minska sin köttkonsumtion när man följt mig ett tag. Och jag vill gärna tro att jag gör nånting mer än att bara tipsa om läppstift.

Merparten av hennes följare är kvinnor i åldrarna 18-30 år, drygt tio procent är barn. När jag frågar en 18-åring i min närhet om vad hon tycker om Therése Lindgren svarar hon i sms: ”Hon är jättecool! Jag älskar henne! Hon värnar om miljön och äter inte djur. Plus så pratar hon om psykisk ohälsa och sånt. Så hon är jättebra.” När jag svarar att jag precis träffat henne för den här texten åker versalerna fram: ”OMG. FAN VAD COOLT. JAG DÖR!!!” Sina första videor, mestadels sminktips, lade Therése Lindgren ut när hon blev sjukskriven för utmattningssyndrom hösten 2013. Under den period då hon mådde som sämst låg hon på soffan, stirrade ut genom fönstret, åt godis och väntade på att hennes pojkvän Anders skulle komma hem från arbetet.

– Jag har aldrig känt mig så avskärmad från resten av världen som under mina perioder av sjukskrivning. Att läsa en bok eller följa handlingen i en film var omöjligt, hjärnan stängde av som en konsekvens av utbrändheten. Men de korta Youtube-klippen däremot…

I självbiografin Ibland mår jag inte så bra minns hon: ”Plötsligt kunde jag sysselsätta mig i timmar! Förvisso med en sovpaus varannan timme, men äntligen hade jag någonting att ägna tiden mellan terapibesöken åt. Halleluja! Youtube gjorde mig glad. Särskilt färgglada videor om glittriga ögonskuggor ackompanjerade av ukulele […]. Det började klia i fingrarna”.

Tanken föddes – kanske kunde hon göra någonting liknande? Therése Lindgren började med en blogg men startade så småningom sin Youtubekanal. Följarskaran strömmade till när hon började prata öppet och hudlöst om sin psykiska ohälsa och exploderade i augusti 2015 efter en video, där hon gråtande berättade att hennes pojkvän gjort slut.

– När jag berättade att jag hade panikångest på Youtube 2014 kände jag mig absolut inte som en youtuber eller en influencer utan tänkte snarare att ”sånt ska man ju inte berätta” och ”så ska man inte må”. Jag har alltid följt Blondinbella, Kenza och Kissies bloggar – men de berättade aldrig så privata saker. Men det gjorde jag.

Läs hela artikeln i Situation Sthlm #246

Stöd Situation Sthlm

Ditt stöd bidrar till Situation Sthlms arbete med att nå hemlösa människor i ett första steg från gatan för att lotsa dem vidare på sin väg tillbaka till samhället.