12 november – på dagen 23 år sedan Cornelis Vreeswijk dog, femtio år gammal - går filmen ”Cornelis” upp på biograferna. ”Personliga Persson” har ju alltid varit aktuell.

Men Cornelis Vreeswijks sista vilja – att en stiftelse i hans namn bildas efter hans död som delar ut ett årligt stipendium – har visat sig vara en inte helt okontroversiell önskan. Stiftelsen har genom åren varit föremål för processer och kritik och det finns en allmän uppfattning i musikbranschen att Cornelis son Jack blev mer eller mindre lurad i samband med bouppteckningen och testamentet. Läs Cyril Hellmans artikel om Cornelisstiftelsen på sidan 18.

Det var för några veckor sedan som verksamhetsansvarige Jenny bara rakt ut i redaktionslokalen tänkte högt och sa: ”Har det inte varit många försäljare som senaste tiden kommit in och berättat att de fått lägenheter?”. Både egna kontrakt, träningslägenheter, andrahandslösningar, försökslägenheter eller andra boendeformer.

På bussarna som snurrat runt i stan under sommaren har det suttit reklam för nöjesfältet på Djurgården där det påståtts att ”man är vad man åker”. Det stämmer säkert. Men man är också vad man äter.

I alla fall om man ska tro Stefan Malmqvists reportage från en samling smala, nischade matbutiker runt om i Stockholm som öppnats och drivs av landsmän och riktar sig till en specifik etnisk grupp.

12 november – på dagen 23 år sedan Cornelis Vreeswijk dog, femtio år gammal - går filmen ”Cornelis” upp på biograferna. ”Personliga Persson” har ju alltid varit aktuell.

Men Cornelis Vreeswijks sista vilja – att en stiftelse i hans namn bildas efter hans död som delar ut ett årligt stipendium – har visat sig vara en inte helt okontroversiell önskan. Stiftelsen har genom åren varit föremål för processer och kritik och det finns en allmän uppfattning i musikbranschen att Cornelis son Jack blev mer eller mindre lurad i samband med bouppteckningen och testamentet. Läs Cyril Hellmans artikel om Cornelisstiftelsen på sidan 18.

Det var för några veckor sedan som verksamhetsansvarige Jenny bara rakt ut i redaktionslokalen tänkte högt och sa: ”Har det inte varit många försäljare som senaste tiden kommit in och berättat att de fått lägenheter?”. Både egna kontrakt, träningslägenheter, andrahandslösningar, försökslägenheter eller andra boendeformer.

På bussarna som snurrat runt i stan under sommaren har det suttit reklam för nöjesfältet på Djurgården där det påståtts att ”man är vad man åker”. Det stämmer säkert. Men man är också vad man äter.

I alla fall om man ska tro Stefan Malmqvists reportage från en samling smala, nischade matbutiker runt om i Stockholm som öppnats och drivs av landsmän och riktar sig till en specifik etnisk grupp.