Jag bar kanske indirekt på mormors reaktion när jag gjorde den första. Det var en bara en liten blomma på armen men hon utbrast ”det är gatupojkar i hamnen som har sånt!”. Och sen ”det är den där tjejens fel, eller hur?” ”Visst, japp, japp”, sa jag. Den här gången hade hon på sätt och viss rätt för det var min flickväns lillebror som bekostat i tron att hans egen mor skulle tro att det var jag som lurat honom att göra en. Men alltid när jag, eller för den delen mina vänner, råkade ut för problem var det i mormors ögon en kvinnas fel. Hennes misogyni var egentligen bara gullig. Ett sätt att försöka få oss att tänka längre än med kuken. Tatueringar blev som ett gift, för jag gillar hur adrenalinet pumpar igång när nålen går in huden. Men på senare år har jag börjat ifrågasätta dom, sånt som att det tar bort ens personlighet och förstärker delar som kanske inte är ens personlighet. När modeskribenter i 40-års åldern dessutom gör sina första tatueringar  på underarmarna är dessutom tatueringar inte längre något tidlöst för gatupojkar i hamnen.

Jag ska passera tullen i Kenya tjänstemannen och pekar på en tatuering och säger: ”Did London boys do that?” ”Are you maffia?” – Maybe, svarar jag och ler. ”I thought so. Here you behave!” säger han innan han tveksamt dunkar stämpeln i passet. En mexikansk chikanotatuering föreställandes Los Lobos basist som ett skelett ska jag under de följande dagarna få försvara och förklara flera gånger per dag. Och jag börjar allt mer ångra alla mina tatueringar. Att folk i Kenya är så fascinerade beror på att ingen här har tatueringar. Jag åker hit för att få lugn och ro och skriva om min och min väns kommande bok men hamnar ovanför en nattklubb. Nätterna är omöjliga att sova sig igenom så en kväll går jag ner på nattklubben. Den två meter långa dörrvakten pekar på min chikanotatuering. Jag förväntar mig förebråelser men så säger han att han vill ha en likadan, ber att får rita av den. Visst, svarar jag och han frågar vad jag vill ha i gengäld. ”När jag sätter mig i baren, håll inhemska brudar och langare på fem meters avstånd”. Det gör han hela kvällen och jag behöver bara bjuda honom på en Fanta. Jag bor på ett compound och har inte sett Afrika men dagen därpå kommer dörrvakten till mitt rum och tecknar av tatueringen. Jag känner mig ärad och ger honom fem dollar för att göra en egen. Jomo har motorcykel och skjutsar mig ut på landsbygden för att träffa hans familj, hönor, getter och beskåda deras marijuanaodling. På hemvägen kör vi igenom kåkstäderna. Även på den här resan fick jag vara hardcore för en dag…

 Det är nyår och jag går ner på hotellets nattklubb. Vakten tar sitt kall på än större allvar denna kväll. Men så kommer en man och hans fru mot mig och vakten bugar. Mannen kommer fram och pekar på min chikanotatuering och säger ”cool”. Sedan börjar han peka på namnen och när han frågar varför det bara är mina barns och en väns och inte min fru svarar jag:

- Min fru är inte längre min fru. Redan i tonåren insåg jag att tatueringar varar längre än kärleken. Bara borderlines som Angelina Jolie tatuerar sin partners namn.

- Du är smart du, säger han, och presenterar sig som presidents bror tillika en av landets främsta filmregissörer. Hans fru pekar på min chikanotatuering och säger ”men varför gjorde du den, den får dig att se ut som en farlig ängel”. Det finns en märklig form av omvänd rasism i Afrika som imperialistmakterna bankat in i det kollektiva medvetandet. Folk bugar och vill tvätta mina händer på ett sätt som får mig att känna mig obekväm och det är väl för min hudfärg hon kallar mig ängel men jag hade helst sluppit det där ordet före och börjar ånyo att ångra tatueringen. Paret undrar var jag ska härnäst och jag svarar mot gränsen till Tanzania. Jag har skrivit klart och tänkt att sätta mig på en buss full med människor och höns för att ta mig till paradisstranden. ”Dit ska vi också, följ med så vi kan prata tatueringar”, säger presidents bror. 

Dagen därpå sitter jag i baksätet på en Lexusjeep. Jag tänker på mormor i himlen: Vilken tatuering ska jag ångra? Om det är för gatupojkar i hamnen, då är jag gärna en sån.