- Namnet Samson kommer från en gammal berättelse från
Torarullarna och Bibeln om en man vars kraft satt i håret. Han fick det
sedan håret avklippt av kvinnan som han älskade, som gick bakom ryggen på honom när han sov, och han blev sedan dödad av sin fiende. Jag hörde historien när jag var
som liten och tyckte den var spännande. Det är en symbolisk historia och jag tycker det är vackert att just all ens kraft är samlad kring något specifikt, typ musik kanske. Långt senare
när jag började musicera kom jag ihåg berättelsen, att det blev Samson.
"for president" var resultatet av en grej kring affischeringen under en valperiod. Det
slog oss att kulturaffischer inte får sättas upp var som helst i
Stockholm. Vi la till namnet "for president" som en grej just därför.
Idag när man ser tillbaka på det, känns det fett underligt att man
fick ett sånt namn, men jag tycker mycket om det. Det känns rätt. Nästa
val tänkte vi ha en hel valkampanj. Någonn gång kanske Sverige blir en
bananrepublik under Samsons styre. Det vore nice.
Hur länge har du sjungit soul?
- Jag får denna fråga ofta och den är svår att svara på. För innan man
besvarar den måsta man besvara frågan: Vad är "soul"? Enligt mig är
"soul" all typ av musik där sångaren sjunger från själen, (eller
hjärtat som man säger i Sverige). Alltså oavsett vilken etikett en
skivbutik sätter på ens skit så är det i mina ögon soul om man menar det man
sjunger om. Sen kan man gå in och prata om den soulens
historia, var den har sitt ursprung osv. Men jag tycker att man inte bör
missa den viktigaste av alla definitioner - att den har själ. Jag stör
ihjäl mig på all musik som skrivs och utförs utan att man menar det man
gör. Soulen håller på att gå förlorad i världen idag. Så för att
svara på frågan, har jag nog alltid sjungit "soul", även om man rent
musikanalytiskt skulle säga att jag bara gjort det de senaste fem åren
typ.
Var det självklart att sjunga soul på engelska?
- Av flera anledningar. Min mamma är från Colombia och pappa är svensk,
därav har jag vuxit upp med Svenska, Spanska och engelska i hemmet.
När mina föräldrar bråkade användes alltid dessa tre språk på
följande sätt: Utgångsläget var svenska och spanska. Respektive pratade på sitt
språk, du svarade på ditt. Man litade på att den andre visste vad man menade.
Steg två var när mina föräldrar blev lite mer arga, då gick de över
till engelska. Det var viktigt att den andre personen förstod vad man
menade. En språklig överenskommelse, skulle man säga något som
var jävligt viktigt pratade man engelska. Sen kommer svordomarna och då
gick man så klart tillbaka till sitt eget språk, eftersom fittan! inte
låter lika starkt som hijo de puta! Som jag sa, hade man något
viktigt att säga sa man det på engelska. Sedan tillkommer det faktum att
jag bodde i San Fransisco under en period som barn och engelskan blev
liksom det första språket utanför hemmet jag lärde mig.
Berätta om din nya skiva Papas Old Piano.
- Papas Old Piano skrevs och handlar till viss del om tiden då min pappa
låg för döden på Karolinska Sjukhuset. Han var förlamad upp till
midjan och förlamningen fortsatte att klättra uppåt mot magen och
slutligen hjärtat. Ingen visste vad sjukdomen hette. Dock lyckades
läkarna transplantera ryggmärgen, om jag inte minns fel, och rädda
honom. Idag kan han gå igen. När ens förälder ligger för döden
börjar man gå igenom alla olika typer av minnen som man haft. Ett stark
minne var när vi skulle slänga min pappas barndomspiano, men vi inte
orkade bära ut det själva. Farsan bestämde sig då för att vi skulle
hugga sönder det med varsin yxa. Det var nog väldigt tungt för min
honom att hugga sönder pianot, men det var en viktigt stund. Det blev en
väldigt symbolisk händelse. Jag tänkte mycket på det tillfället när
farsan låg sjuk. Skivan handlar om att ta sig igenom
skiten man ställs inför i livet. Plattan är inte på något sätt kolsvart,
snarare blev den en medveten skiva som handlar
om kärlek, politik och sorg. Mina tre stora favoriter just nu.
Vilka är dina influenser?
- Livet och fucking livet igen. Det är såklart svårt att säga vad man influeras av utan att säga sin samtid och situation. Jag skulle kunna rabbla upp all hiphop jag
lyssnar på och vilka av Dylans album jag tycker är bäst, men det
besvarar inte frågan. Mest inspirerad blir jag av alla
undergroundartister som kämpar på i Stockholm just nu. Alla dom som inte
blir uppmärksammade i media, men besitter en enorm talang och en fet
poesi. Jag har under de senaste året haft flera samarbeten och jag tror
att det har influerat min musik mest faktiskt. Men, jag vet inte. Vad
tycker du?
Du har samarbetat med Salazar och Carlito. Berätta om din relation till
hiphop
- Åh hiphop. Det var någon som sa "hiphop är en blomma", tror det var
Timbuktu. Jag tycker om det citatet. För mig är hiphop en flört.
Kanske en olycklig kärlek. Jag rappar ibland, men det finns så
fruktansvärt duktiga mc's idag att jag blir den där finniga snubben
längst bak i klassen som rodnar. De senaste åren har svenska rappare
steppat upp sig och blivit riktigt bra, de har själ. Att träffa
gruppen Mohammed Ali eller politiske rapparen Carlito var ett privilegium just därför, de har själ,de menar vad de säger. Kanske för mycket ibland, he he. Vi har diskuterat
mycket, sist jag spelade in med Carlito i Sallazars studio kunde vi diskutera
något specifikt ämne i typ två timmar. Vi käkade bullar och drack kaffe samtidigt och det var en fin stund. Masse var till slut tvungen att be oss hålla käften
men vi fortsatte… Det finns liksom viktigare saker i livet än bara din
musik. Tror att vi just den gången talade om ursprungsbefolkningen i USA, minns inte
helt och hållet. I alla fal, bröderna Salazar är viktiga på många sätt. De
har fört svensk hiphop framåt, trots att det har varit en tung börda för dom.
Jag respekterar dom för det. Men framförallt respekterar jag dom för
deras förmåga att få unga människor med en dröm, som jag själv, att
tro på den. Att tro på sin förmåga, att våga ta riskerna i livet, att
du är tillräckligt duktig och att ingen manager ord kommer någonsin
vara viktigare än det du säger. Så upplever åtminstone jag deras budskap, men
jag kanske är ute och cyklar… Vad gäller Mohammed Ali gjorde vi låten
"flykten" ihop på deras senaste skiva "VI" och jag och Carlito har skrivit två låtar
ihop till hans kommande.
Det har gjorts en stor grej av att du för två år sedan tackade nej
till Idol. Kan du berätta om den här incidenten och varför du
avböjde guldbiljett.
- Jag gjorde en konsert i Kungsträdgården och plötsligt stod Anders Bagge
på scen och ville ha in mig i programmet. Jag minns inte allt exakt, men
jag tror att jag gav honom en skiva istället och sa att jag var emot
IDOL. Ha sa att han skulle dricka Fanta tills han pissade ner sig. Det var
en bra stund. Vi snackade lite efteråt och jag fick ett väldigt fint
intryck av honom. Han verkar själv ha stor talang och det är synd att
han själv inte visar mer av den istället för Idol. Jag får den här frågan ofta och jag
är noga med att understryka att jag inte är emot de som ställer upp i Idol,
eller de som tittar. Jag har själv tittat när polare varit med i
programmet. Det jag inte tycker om är att man använder sig av unga
människors drömmar för att skapa tittarsiffror, för att tjäna pengar.
Det är en typ av exploatering av unga människors drömmar och det finns
få saker som är så omoraliskt som det. Ville de verkligen hjälpa de
unga att nå sina drömmar skulle de kunna göra en massa andra saker med
sina kameror och budget.
Text: Cyril Hellman
Foto: Jonas Eng
- Namnet Samson kommer från en gammal berättelse frånTorarullarna och Bibeln om en man vars kraft satt i håret. Han fick detsedan håret avklippt av kvinnan som han älskade, som gick bakom ryggen på honom när han sov, och han blev sedan dödad av sin fiende. Jag hörde historien när jag varsom liten och tyckte den var spännande. Det är en symbolisk historia och jag tycker det är vackert att just all ens kraft är samlad kring något specifikt, typ musik kanske. Långt senarenär jag började musicera kom jag ihåg berättelsen, att det blev Samson."for president" var resultatet av en grej kring affischeringen under en valperiod. Detslog oss att kulturaffischer inte får sättas upp var som helst iStockholm. Vi la till namnet "for president" som en grej just därför.Idag när man ser tillbaka på det, känns det fett underligt att manfick ett sånt namn, men jag tycker mycket om det. Det känns rätt. Nästaval tänkte vi ha en hel valkampanj. Någonn gång kanske Sverige blir enbananrepublik under Samsons styre. Det vore nice.
Hur länge har du sjungit soul?
- Jag får denna fråga ofta och den är svår att svara på. För innan manbesvarar den måsta man besvara frågan: Vad är "soul"? Enligt mig är"soul" all typ av musik där sångaren sjunger från själen, (ellerhjärtat som man säger i Sverige). Alltså oavsett vilken etikett enskivbutik sätter på ens skit så är det i mina ögon soul om man menar det mansjunger om. Sen kan man gå in och prata om den soulenshistoria, var den har sitt ursprung osv. Men jag tycker att man inte börmissa den viktigaste av alla definitioner - att den har själ. Jag störihjäl mig på all musik som skrivs och utförs utan att man menar det mangör. Soulen håller på att gå förlorad i världen idag. Så för attsvara på frågan, har jag nog alltid sjungit "soul", även om man rentmusikanalytiskt skulle säga att jag bara gjort det de senaste fem årentyp.
Var det självklart att sjunga soul på engelska?
- Av flera anledningar. Min mamma är från Colombia och pappa är svensk,därav har jag vuxit upp med Svenska, Spanska och engelska i hemmet.När mina föräldrar bråkade användes alltid dessa tre språk påföljande sätt: Utgångsläget var svenska och spanska. Respektive pratade på sittspråk, du svarade på ditt. Man litade på att den andre visste vad man menade.Steg två var när mina föräldrar blev lite mer arga, då gick de övertill engelska. Det var viktigt att den andre personen förstod vad manmenade. En språklig överenskommelse, skulle man säga något somvar jävligt viktigt pratade man engelska. Sen kommer svordomarna och dågick man så klart tillbaka till sitt eget språk, eftersom fittan! intelåter lika starkt som hijo de puta! Som jag sa, hade man någotviktigt att säga sa man det på engelska. Sedan tillkommer det faktum attjag bodde i San Fransisco under en period som barn och engelskan blevliksom det första språket utanför hemmet jag lärde mig.
Berätta om din nya skiva Papas Old Piano.
- Papas Old Piano skrevs och handlar till viss del om tiden då min pappalåg för döden på Karolinska Sjukhuset. Han var förlamad upp tillmidjan och förlamningen fortsatte att klättra uppåt mot magen ochslutligen hjärtat. Ingen visste vad sjukdomen hette. Dock lyckadesläkarna transplantera ryggmärgen, om jag inte minns fel, och räddahonom. Idag kan han gå igen. När ens förälder ligger för dödenbörjar man gå igenom alla olika typer av minnen som man haft. Ett starkminne var när vi skulle slänga min pappas barndomspiano, men vi inteorkade bära ut det själva. Farsan bestämde sig då för att vi skullehugga sönder det med varsin yxa. Det var nog väldigt tungt för minhonom att hugga sönder pianot, men det var en viktigt stund. Det blev enväldigt symbolisk händelse. Jag tänkte mycket på det tillfället närfarsan låg sjuk. Skivan handlar om att ta sig igenomskiten man ställs inför i livet. Plattan är inte på något sätt kolsvart,snarare blev den en medveten skiva som handlarom kärlek, politik och sorg. Mina tre stora favoriter just nu.
Vilka är dina influenser?
- Livet och fucking livet igen. Det är såklart svårt att säga vad man influeras av utan att säga sin samtid och situation. Jag skulle kunna rabbla upp all hiphop jaglyssnar på och vilka av Dylans album jag tycker är bäst, men detbesvarar inte frågan. Mest inspirerad blir jag av allaundergroundartister som kämpar på i Stockholm just nu. Alla dom som inteblir uppmärksammade i media, men besitter en enorm talang och en fetpoesi. Jag har under de senaste året haft flera samarbeten och jag troratt det har influerat min musik mest faktiskt. Men, jag vet inte. Vadtycker du?
Du har samarbetat med Salazar och Carlito. Berätta om din relation till hiphop
- Åh hiphop. Det var någon som sa "hiphop är en blomma", tror det varTimbuktu. Jag tycker om det citatet. För mig är hiphop en flört.Kanske en olycklig kärlek. Jag rappar ibland, men det finns såfruktansvärt duktiga mc's idag att jag blir den där finniga snubbenlängst bak i klassen som rodnar. De senaste åren har svenska rapparesteppat upp sig och blivit riktigt bra, de har själ. Att träffagruppen Mohammed Ali eller politiske rapparen Carlito var ett privilegium just därför, de har själ,de menar vad de säger. Kanske för mycket ibland, he he. Vi har diskuteratmycket, sist jag spelade in med Carlito i Sallazars studio kunde vi diskuteranågot specifikt ämne i typ två timmar. Vi käkade bullar och drack kaffe samtidigt och det var en fin stund. Masse var till slut tvungen att be oss hålla käftenmen vi fortsatte… Det finns liksom viktigare saker i livet än bara din musik. Tror att vi just den gången talade om ursprungsbefolkningen i USA, minns inte helt och hållet. I alla fal, bröderna Salazar är viktiga på många sätt. De har fört svensk hiphop framåt, trots att det har varit en tung börda för dom.Jag respekterar dom för det. Men framförallt respekterar jag dom förderas förmåga att få unga människor med en dröm, som jag själv, atttro på den. Att tro på sin förmåga, att våga ta riskerna i livet, attdu är tillräckligt duktig och att ingen manager ord kommer någonsinvara viktigare än det du säger. Så upplever åtminstone jag deras budskap, menjag kanske är ute och cyklar… Vad gäller Mohammed Ali gjorde vi låten"flykten" ihop på deras senaste skiva "VI" och jag och Carlito har skrivit två låtarihop till hans kommande.
Det har gjorts en stor grej av att du för två år sedan tackade nejtill Idol. Kan du berätta om den här incidenten och varför du avböjde guldbiljett.
- Jag gjorde en konsert i Kungsträdgården och plötsligt stod Anders Baggepå scen och ville ha in mig i programmet. Jag minns inte allt exakt, menjag tror att jag gav honom en skiva istället och sa att jag var emotIDOL. Ha sa att han skulle dricka Fanta tills han pissade ner sig. Det varen bra stund. Vi snackade lite efteråt och jag fick ett väldigt fintintryck av honom. Han verkar själv ha stor talang och det är synd atthan själv inte visar mer av den istället för Idol. Jag får den här frågan ofta och jagär noga med att understryka att jag inte är emot de som ställer upp i Idol,eller de som tittar. Jag har själv tittat när polare varit med iprogrammet. Det jag inte tycker om är att man använder sig av ungamänniskors drömmar för att skapa tittarsiffror, för att tjäna pengar.Det är en typ av exploatering av unga människors drömmar och det finnsfå saker som är så omoraliskt som det. Ville de verkligen hjälpa deunga att nå sina drömmar skulle de kunna göra en massa andra saker medsina kameror och budget.
Text: Cyril Hellman
Foto: Jonas Eng