Robyn och jag träffas en morgon på queerkaféet Copacabana vid Hornstull. Robyn sitter likt den affärskvinna hon är med en iMac och har beställt in en frukost som heter duga, bröd, ägg, kaffe, grapefrukt, juice mm. Hon är i år aktuell med sina första skivsläpp på fem år och det blir hela tre skivor. Hon berättar att anledningen till att det blev just tre skivor är att hon under karriären gjort glesa skivsläpp. Hennes kreativa process stämmer inte alltid överens med skivbolagens.

 -  Efter sista plattan har jag varit på turné sedan 2006. Det har varit kul och har pågått länge för att folk gillat plattan.  Fantastiskt men jag har också varit frustrerad över att inte få vara i studion så mycket som jag har velat. Det är ett experiment att få ihop både skrivprocessen och turnerandet. Jag vill göra alla de perioderna lite kortare och oftare istället för att göra en skiva under två år och sedan turnera i tre år.

- Jag har ingen stor masterplan, att skivorna skulle ha ett tema utan vill mer visa att så här kan man också göra. Nuförtiden blir människor så bombarderade av musik att det inte ens är intressant att få femton låtar på en gång som man kanske inte har jobbat så mycket med. Åtta låtar per skiva är lagom. Min favoritskiva Thriller har nio låtar. 

Artister har börjat ge bort musik. Branschen borde tycka det är märkligt att släppa tre skivor med kort mellanrum.

 -Ja, he, he. Man skulle kunna släppa låt för låt men jag tycker fortfarande det är kul att släppa låtar tillsammans. Man bygger en liten värld.

Trots att det gått fem år sedan förra skivan har hon inte suttit länge på låtarna. Hon började skriva i juni i fjol.

- Under de här sista turnévändorna har jag inte kunnat fokusera och skriva för att det har varit så mycket att göra. Det här blev ett sätt att avsätta tid trots turnerandet. Nu måste jag göra en ny skiva för att jag har sagt så, då får jag komma tillbaka till studion lite oftare.

Förra skivan lät mer som ett band medan nya är elektronisk rakt igenom.

-  Förra skivan var också elektronisk men hade låtar som Bum Like You och Eclipse som var nästan akustiska. Att nya skivan är så elektronisk beror på att jag varit mycket på klubbar och även spelat på klubbar. Jag har varit intresserad av dansmusik och den musik jag växte upp med.

Musiken hon lyssnade på under uppväxten var i mycket dansmusik. Allt från Technotronic till Snap, från Neneh Cherry till Dr Alban. Ravekulturen som fanns i England under 90-talet och blandade hiphop och pop lyssnade hon också på.

- Den musiken hamnade på topplistor men kom från specifika undergroundscener. Inför de kommande skivorna har jag spårat bakåt. Sen har jag självklart lyssnat på modern dansmusik, från minimal techno till mer klubbig dancehallinspirerad musik.

Inledande ”Don’t Fucking Tell Me What To Do” är rak techno med en text som är som en hård dikt: “My drinking is killing me/My smoking is killing me/My diet is killing me/My shopping is killing me /Me ego is killing me…”

- Jag gillar också text. Jag har växt upp med det eftersom mina föräldrar alltid hållit på med teater och text. Egentligen kommer texten mer naturligt för mig än när jag skriver musik. Låten kom till just ur idén att skriva något repetativt. Där fanns ingen färdig tanke om vad den skulle handla om. Vi ville göra något som kändes monotont.

Robyn har också startat klubben Tutti Frutti (döpt efter Little Richards låt om bisexualitet) på Strand vid Hornstull som redan vid invigningen var en succé.

- Jag kom hem efter en lång turné och kände att jag inte ville sluta gå på klubbar. Min kompis Lojsan och jag hade länge pratat om att starta en klubb och nu fick vi möjlighet. Det är en klubb som ska vara öppen för alla och inte är exkluderande. Som handlar om dans och musik och inte att stå vid baren och se cool ut, att skapa en miljö som vi tyckte var häftig när vi i tonåren började gå ut. Ens första fantastiska klubbkvällar då man tog del av något större än en själv.

Hon minns när hon såg Fugees på Gino och houseklubbarna som hon besökte i New York under sitt första internationella genombrott 1997.

- Den där jakten man som tonåring hade efter den ultimata upplevelsen. För mig var det en stor grej att få komma ut och känna att jag var del av någonting och hitta andra människor som gillade samma saker som jag. På Tutti Frutti blandar vi modern musik med den vi växte upp med.

Hon har även börjat med afrikansk dans, något man mer föreställer sig kulturtanter i klimakteriet ägnar sig åt.

- Jag har alltid gillat afrikansk musik. Ett tag kändes det lite tabu men nu är det helt plötsligt ok att göra det. Jag förstår kulturtanterna för grejen med afrikansk musik är att den är fantastisk och relevant för alla människor. Sedan finns det något läskigt i att gå in i en kultur som är så långt ifrån ens egen. För mig handlar det bara om att jag gillar det. Jag har inget behov av att åka till Afrika och finna mina rötter. Det finns massor av bra afrikansk musik precis som det finns massor av bra techno.

Robyn har fortsatt sitt lyckade samarbete med producenten Klas Åhlund (Teddybears).

- Det har varit viktigt för att hitta min plats men också för att vi har roligt ihop. Vi gillar varandras humor, inspirerar och kompletterar varandra på ett bra sätt.

Läs artikeln i sin helhet i nya numret av Situation Sthlm

cyril@situationsthlm.se