- Det är ändå lite kul att han har satt staden, eller rättare byn, på kartan, säger Ametist.
Hur blev du journalist?
- Jag började en praktik på SVT 1999 och kom att jobba där i tre år som researcher och produktionsassistent. Sedan började jag plugga sociologi, juridik och engelska tills jag kom in på Journalisthögskolan. Jag höll på med min magisteruppsats när jag fick jobb på Sveriges Radio.
- Medan jag pluggade på JMK satt jag med i en panel i P5 och siade om trender. Och då menar jag inte om mode utan samhälle och tankemönster. Jag fick förfrågan om att bli programledare i Metropol. Jag började med ett aktualitetsprogram på eftermiddagar men fick snart mitt eget musikprogram. Jag ville göra ett program om svensk hiphop som jag ansåg befann sig i ett utanförskap inom mainstreammedia och tyckte det vore kul att skapa ett rum för den genren.
- Jag har ett politiskt tänk i allt jag gör, det är därför jag pluggat sociologi. När man växer upp upptäcker man hur det inom alla möjliga områden i samhället finns maktstrukturer, inte minst inom medier. Som handlar om att utesluta eller ge lite utrymme åt vissa sorters uttryck. Det finns ett maktsystem ifråga om kulturella uttrycksformer. I Västvärlden får t ex en kultur mindre plats ju mer svart den blir. I Sverige får hiphop stor plats men för tre år sedan fick inte den svenska, särskilt inte den från förorterna, mycket utrymme. Men allt går i cykler, nu ökar intresset och sen sjunker det för att komma igen. Under tio år hinner det gå runt.
Hur många lyssnare har ni ?
- Det finns inget annat program som har vårt fokus på svensk hiphop. I år har vi ökat jättemycket och nyligen kampanjat i tunnelbanan. Man märker att fler lyssnar på feedback på mail.
Ger lyssnarna dig beröm?
- Särskilt efter att jag och Timbuktu och Christer i julas gjorde Musikhjälpen i TV, för att samla in pengar i kampen mot malaria, började folk på stan komma fram. Ofast är det unga tjejer från förorten vilket jag är så tacksam över eftersom jag hyser sådan kärlek till den gruppen då jag själv varit en av dom. Unga tjejer är så älskvärda. Men det kommer också fram killar som är hiphopskallar och vill tala musik. Så länge folk tycker det man gör är bra så är det kul.
Är du ensam invandrartjej där i radiobunkern?
- Det kanske jag är. Jag tänker inte på mig själv vare sig i termer som tjej eller invandrare. Att jag inte ser mig som invandrare beror på att jag kommer från Ockelbo. Tack vare den uppväxten är man någonting annat. Jag tror att man i Stockholm mer definierar sig i termer som ”svensk” eller ”invandrare” i och med att här finns en segregering och definition som ringar in människor. I Ockelbo existerar inte det här, där fanns ingen segregation. Det är liksom alldeles för litet för att kunna segregeras. Visst fanns en del invandrare men där var alla ”upplösta”. Det var först när jag kom till Stockholm jag fick veta att jag var något ”specifikt”, upptäckte att det finns ett namn på mig. Jag definierar mig fortfarande inte som invandrare utan som uppväxt i Ockelbo där jag sjungit i kyrkokör och varit med i scouterna. Däremot vet jag ju numer att jag är invandrare och det har jag inga problem med.
Men Stockholmares uppfattning är ju att det är på landet dom går och terroriserar flyktingförläggningar mm… Eller kanske är det mer söderut?
- Jag vet inte hur Ockelbo är idag men på 80-talet var det inte så. Generellt har klimatet hårdnat i hela landet. Hela västvärlden. Det som är synd när man ringar in folk efter grupper eller etniciteter är att man begränsar dom. Vad som är fair game och inte är fair. Man ska växa upp med känslan att hela samhället är till för mig och att det är bra, att det är något som jag kan plocka till mig om jag vill. Definitioner begränsar folks sinnelag.
Var det just svensk hiphop du lyssnade på under uppväxten? Eller även amerikansk?
- Jag är musikintresserad och från början inte från hiphopvärlden. Jag har spelat piano i många år och intresset för hiphop handlar främst om mitt musiköra och intresse för system inom samhället och media. Hur insläppet sker. Vad som bestämmer vad som ska och inte ska få utrymme. Där tycker jag mig se mönster som jag gärna vill motverka. Det ska å andra sidan inte missuppfattas. I grund och botten handlar det om att det finns jävligt mycket bra musik inom svensk hiphop som inte får det utrymme den förtjänar. Jag tänkte att kanske kan jag vara med att göra något här och det fick jag. Den nya generationen svenska rappare har gjort sina första intervjuer och spelningar hos mig: Stor, Adam Tensta osv.
Kontaktar artisterna dig eller tvärtom?
- I början fick jag kontakta alla. Nu underlättas arbetet av att det finns ett inflöde av musik och information som kommer till mig. Men jag måste fortfarande söka mig ut för annars missar jag det som är underground. Det som är nytt och hett. Det funkar inte att tro att det bara kommer till en för då blir det elitistiskt, att de som är etablerade får höras och synas medan dom som inte känner till hur de ska nå dig som journalist inte kommer att höras. Vill man verka demokratiskt och tycker att kvalitet ska råda före erfarenhet måste man leta efter talanger.
Berätta om din och Salazar Brothers kommande skiva Evolution.
- En skiva som släpps i höst och samlar en stor del av 2000-talets svenska hiphop ett decennium efter att den slog igenom med sådana som Timbuktu, Ken, Blues och blev en del av det svenska folkhemmet. Jag tyckte det vore kul att släppa en skiva som samlar vårt senaste decenniums hiphop. Även ett bra underlag för journalister och medier. Vi tänkte att nu får dom det serverat. Nu finns det inte längre några ursäkter. De som påstår sig vara musikintresserade eller kritiker kan nu ta sig an den här genren på samma sätt som de bevakar indierock.
- Vi är exekutiva producenter men Salazars har också proddat hälften av skivans låtar, övriga låtar ligger ute på andra svenska producenter. Sen sätter Salazar ihop plattan, mixtrar och mastrar. Från början var det min idé men jag sökte mig till Salazar för dom är de bäst pålitliga och proffsiga människorna som jag känner till inom branschen. De är med mig hela vägen och bollar idéer. Vi är ett team.
Hur ofta köper du Situation Sthlm?
- Jag gillar inte att ljuga. Svar, cirka fyra gånger per år och sen ger jag den till mamma som gillar tidningen.
Cyril Hellman
cyril@situationsthlm.se