Lantisen Pauline
Pauline inledde musikkarriären med att i tonåren backa upp hiphopartister. När hon 2003 släppte debutalbumet Candy Rain blev singeln Runnin Out of Gaz en hit och hon tog hem Rockbjörn för årets nykomling. Nu är hon aktuell med uppföljaren Never Said I Was An Angel. Motowninfluerade singeln Give Me A Call har under våren spelats flitigt på radio.
Nu släpps skivan i hela Skandinavien, även England och Frankrike har visat intresse. Vi träffas i EMI’s gamla studio i Skärmarbrink som numer heter Cosmo Studio. Pauline har precis varit i Finland och spelat.
- Jag blev glatt överraskad att publiken i Helsingfors var så stor och att de hade koll på låtarna, säger hon på klingande, utpräglad skånska.
Varför har det dröjt sex år med en ny skiva?
- Jag var på väg att släppa ett album 2005. Vi hade jättemycket material men satte aldrig skivan i tryck. Sen slutade jag på skivbolaget Universal. Däremellan har jag skrivit med och till andra artister och turnerat.
Hon nämner artister som Magnus Tingsek, musikkollektivet Blacknuss och rappare som Lazee och Advance Patrol.
- Jag har varit med på ett litet hörn med Ten, ett producent- och låtskrivarteam. Vi skulle egentligen ha gjort en låt till mig som vi började spela in. Den heter My Man Is A Mean Man men den passade inte plattan så istället fick Sara Heinzman, tyska segraren av Idol, den som vinnarlåt. Kul.
Pauline berättar att det är sällan hon komponerar låtarna helt själv, även när hon skriver till soloskivorna arbetar hon ihop med producenter. Tidigare med Los Angeles-stationerade Tobias Karlsson. Senast med Jones Wetterberg och Michel Zitron. Paulines musik är full av soul men märkligt nog anser hon själv inte att hon framför soul. Nya skivan ser hon som pop.
- Men en dag ska jag göra en riktig r&b-skiva. Jag har fler mål som att göra en bossaskiva, en technoskiva och en jazzskiva. Sen ska jag bli mer komplicerad och svår och göra experimentell musik.
Lyssnar du på rock?
- Jag gillar rock med soul såsom Mando Diao. Det är ett band vars musik ligger närmare mig än vad många tror. Jag började jobba med dom tack vare bröderna Salazar (Latin Kings).
Pauline har jobbat med vitt skilda hiphopartister, från Infinte Mass till Kartellen. Hur kommer det sig att du arbetat med så många rappare?
- Hiphop är stort över hela Sverige och särskilt i Skåne. Folk började se mig med Lilleman och Advance Patrol och sen blev jag en del av den scenen.
Vilken del av artisteriet är roligast?
- När man kommer på en låt och det blir bra resultat. Men det är också roligt att stå på scenen och uppleva hur folk sjunger med i ens texter.
Kommer du fortsätta att arbeta med andra artister?
- I den mån jag kan vill jag skriva låtar till andra. Jag kan inte tänka mig att bara vara körsångerska.
Pauline skivdebuterade tillsammans med rapparen Lilleman.
- Det var då jag fick skivkontrakt. Lilleman låg på Universal. Gonza från Advance Patrol och jag medverkade på hans andra singel Tonårstankar. En talangscout på skivbolaget sa att ”det är lika bra jag sajnar dig för annars gör någon annan det”.
Har du alltid hållit på med musik?
- Ja, men inte haft planer på att bli artist. Musiken har funnits i familjen och jag har sjungit tillsammans med mamma. På pappas sida är folk musiklärare och sångpedagoger. De lyssnar mycket på folkmusik.
Pauline har en av Sveriges bästa soulröster. Är du skolad sångare?
- Nej. Jag har bara tagit lite pianolektioner i 12-årsåldern. Det mesta lärde jag mig hemma. Jag gick skådespelarlinje på gymnasiet och då var det mycket röstövningar. Sen har jag träffat
Kishti (röstcoach och fd Idoljury) men det har mer handlat om att hon förberett mig inför att sjunga.
Paulines är född i Herare. Mamma är från Zimbabwe och hennes biologiske far är från Italien men honom har hon aldrig träffat.
- Vi bodde i Zimbabwe och mamma träffade en svensk, typografen Anders Olofsson. Han lärde folk i Zimbabwe hur man ska trycka. De gifte sig och han adopterade mig. När jag var tre år flyttade vi till Bråthult strax utanför Älmhult. Där var kallt och snö och i början grät jag men snart lärde jag mig uppskatta vintern.
Vad växte du upp med för musik?
- Musik från Zimbabwe som är rytmisk och skön, uppiggande och dansant musik. Mamma var bara 20 år när jag föddes så hon har lyssnat mycket på hits av artister som Michael Jackson, Whitney Houston och Roxette. Även äldre musik som Simon and Garfunkel och soul. I Älmhult lyssnade folk mest på heavy metal så det är nog hemifrån som jag fått med mig soul. Jag tyckte också om att gå på skoldisco och där spelades svart musik.
När började du skriva låtar?
- I 10-års åldern. Min första riktiga låt hette First Love. Jag skrev den med en kompis från Zimbabwe. Hon kallas Pepsi och jag kallades för Poppo. Jag satte mig framför pianot medan hon satt i soffan och skrev. Resultatet blev en riktig tryckare. Jag snodde lite från den till en låt på första skivan, Twentyfour Fine Hours. Den gjorde i sin tur en fransk artist en cover på.
Varför bor du inte Stockholm?
- Jag bodde här i tre år, bland annat på Sibyllegatan, Ringen, Årsta och i Mälarhöjden. Jag hade precis slutat skolan och det var en härlig tid. Men jag trivs bäst på landet i Ängelholm och Malmö där jag har mina kompisar. Jag är ofta i Stockholm men stan är numer bara förknippad med jobb.
Cyril Hellman
cyril@situationsthlm.se
Fakta:
Namn: Pauline Kamusewu
Född: 3 november 1982, Harare (Zimbabwe)
Bor: Malmö, Älmhult
Yrke: Sångerska, kompositör
Skivor: Candy Ranin (2003)
Aktuell: Skivan Never Said I Was An Angel, turné och festivalspelningar, spelar på Nalen 28:e maj