Vräkta på grund av kärlek
I mars träffade vi Jöran och Catharina för första gången. Det var på Flatens camping, där Stockholms stad erbjuder hemlösa människor husvagnsplatser. En schäferhund hälsade oss välkomna, annars var där tyst. Nästan öde.
I en av de få husvagnarna bodde Jöran Nyman och Catharina Eriksson. De öppnade dörren iklädda tjocktröjor som sprakade i grönt, orange, blått och gult. Omgärdade av skrot, vintertrötta träd och en blöt grusplan. Glada färger och bistra ansikten. Jöran var uppgiven, Catharina förbannad.
I sju år hade de levt tillsammans. Ett år tidigare hade de bott med husvagnen på Flaten. I augusti skrev Jöran på ett nytt avtal med Stockholms stad om att få bo på campingen. Då var Catharina inte längre välkommen.
- Vad skulle jag säga till henne? sa Jöran när vi satte oss vid bordet i husvagnen. Tack för de här åren, men nu tar jag vår husvagn och drar? Nej, självklart skulle hon med.
Och därmed trotsade han campingens regel - att inte ha någon boende hos sig. Därför väntade han på dagen då socialtjänsten skulle köra bort dem. Vräkta på grund av kärlek.
Socialtjänsten hade inte satt de hårda reglerna på Flaten för att jävlas. Reglerna sågs som en nödvändighet för att kunna ha campingen kvar. Tidigare, när de boende fick ha besök dygnet runt, blev det stökigt. Till slut blev problemen ohållbara, enligt Anna Mattsson enhetschef på Uppsökarenheten.
Polisen tvingades ständigt åka dit och Nordic camping, som staden hyrde platsen av, var inte heller nöjd med situationen. Men det blev också en arbetsmiljöfråga för de socialsekreterare som jobbade på platsen.
Tillsammans med polisen och Nordic camping tog socialtjänsten beslutet att skärpa reglerna för personalens och för de boendes säkerhets skull.
Målet med campingen är inte att hemlösa människor ska ha någonstans att ställa sin husvagn, målet är att ta sig vidare till en annan boendeform. Till exempel ett lågtröskelboende.
Den planeringen kunde inte göras för Catharina förrän hon avtjänat sitt straff. Men samma sekund som Catharina nekades att bo på Flaten blev det omöjligt för socialtjänsten att hjälpa Jöran. Han åker ingenstans utan henne. När vi träffade dem hade han redan tackat nej till ett rum på Råcksta stödboende.
- Annars hade jag ställt Catharina på gatan, sa han. Så gör jag inte mot någon jag bryr mig om. De glömmer den andra halvan av mig.
Maria Hagström
maria@situationsthlm.se
Läs hela texten i tidningen Situation Sthlm nummer 136.
Läs också tidigare artikel om Jöran och Catharina här.