Missbrukarkritik mot svensk narkotikapolitik
- Jag ska prata om mitt liv. Eller död, säger Christina Paulsrud när hon kliver upp på scenen. Jag håller på att utveckla skrumplever.
Det är den 16 juni. Brukarföreningen håller seminarium om missbrukares rätt till vård.
I mer än tio år hade samhället känt till Christinas Paulsruds, ordföranden för Brukarföreningen Stockholm, heroinmissbruk. Men det var först då hon erbjöds att testa sig mot Hepatit C, sjukdomen som 90 procent av injektionsmissbrukarna har.
Resultatet visade att hon hade antikroppar mot Hepatit C. Ingen berättade att hon behövde göra ytterligare test för att kunna ta reda på hur hennes Hepatit såg ut eller om det läkt ut. Och någon behandling fick hon inte. Som det ser ut idag är det mycket ovanligt att en aktiv missbrukare får behandling mot Hepatit C eftersom man anses ha svårt att fullfölja behandlingen.
- Vill vi inte sända signalen att vi tänker på missbrukares hälsa? Där den signalen sänds där skulle jag vilja leva de år mitt hepatit låter mig ha kvar, säger Christina Paulsrud.
Årets seminarium har temat; Är de politiska idéerna och ”signalerna” viktigare än att rädda liv? Det handlar om harm reduktion, ett synsätt för skademinimering. Det kan också förklaras som professor Pat O´Hare från Liverpool gör; när hans dotter snurrar runt på gungan och riskerar att slå i huvudet i gungans stolpar, så säger han inte åt henne att sluta. För han vet att så fort han går därifrån kommer hon börja snurra igen. Så istället säger han åt henne att hålla ner huvudet. Då minskas risken att hon skadas.
Pat O´Hare plockar också upp locket på en penna och visar att det finns ett hål igenom längst upp. Om ett barn skulle råka sätter locket i halsen så kvävs inte barnet. Skademinimering.
Pat O´Hare tycker att Sveriges har alldeles för få ”hål i pennlocket” för missbrukare - för lite sprutbyte som ska förebygga smittspridning och för hårda krav för att få substitutionsbehandling.
- Är det så att det inte finns något sprutbytesprogram i Stockholm? säger Pat O´Hare som är hederordförande för International Harm Reduction Association. Det är skandal. Chockerande. Sveriges narkotikapolitik förbluffar mig. Om det är några politiker i det här rummet – gör något åt det.
Under seminariet berättar läkare om Hepatit C och det hålls en debatt om narkotikapolitik och någon kommenterar att diskussionen inte har förändrats mycket på 30 år.
Men sen lyfts en kontroversiell fråga upp. En kvinna från Storbritannien kliver upp på scenen. Välklädd, snygg och fräsch och säger det publiken förmodligen inte väntat sig:
- Jag får heroin utskrivet av min läkare. Jag tar det tre gånger om dagen.
Det var 25 år sedan hon började med heroin. Hon hade åkt ut och in ur metadonprogrammet fram till den dagen läkaren frågade henne det ingen hade frågat tidigare; vad tycker du att du behöver?
Nu är hon en av de 400 personer i Storbritannien som får heroin utskrivet av läkare. Hon kan nu leva ett vanligt liv och har återfått en bra kontakt med familjen.
För en del kan det vara ett bra alternativ, uppger Christian Hwid, överläkare i Danmark och berättar om deras kontrollerade heroinförskrivning.
Sen är det Norges tur på scenen för att berätta om deras sprutrum. För och emot.
För det är inga enkla frågor. Även i grannländerna, som gått längre, är frågor om harm reduktion ”dynamit”. Kanske bara inte lika mycket.
Maria Hagström
maria@situationsthlm.se
Brukarvänpriset 2009
På Brukarföreningen delades det årliga Brukarvänpriset ut. I år gick det till fyra riksdagsledamöter från Vänsterpartiet; Alice Åström, Elina Linna, Eva Olofsson och Lena Olsson. De har tagit fram ett narkotikapolitiskt program för Vänsterpartiet ”Knarkare är också människor” där de bland annat föreslår att det egna bruket ska avkriminaliseras.
- Det kan inte vara en rimlig väg att lägga tid och resurser på att jaga människor, säger Alice Åström. De pengarna och resurserna bör användas för att möta deras behov.